Bästa opinionsinstitut vid riksdagsvalet

16 09 2018

Inför årets riksdagsval visade opinionsföretagen ganska olika väljarstöd för partierna. En av de gånger då opinionsföretagens utsagor kan testas mot en oberoende verklighet är i samband med riksdagsvalet. Vid årets riksdagsval publicerade de opinionsföretag som mäter partisympatier sina sista resultat några dagar före valet. Undantaget utgörs av SCB som genomför sin sista mätning i maj, långt före valet, varför jag därför lämnar dem därhän. Förvisso kan saker och ting hända dagarna mellan sista mätningen och valdagen. Att jämföra opinionsföretagens sista valprognos med det faktiska valresultatet är ändå den bästa tidpunkten att kontrollera dessa mätningars tillförlitlighet. Vilket opinionsföretag låg närmast valresultatet 2018?

I tabell 1 redovisas ett sätt att jämföra opinionsmätningar: den genomsnittliga avvikelsen mellan opinionsföretagens sista mätning inför riksdagsvalet och det faktiska valresultatet. Genomsnittet erhålls genom att beräkna differensen mellan en uppgiven procent sympatisörer med ett parti och dess faktiska valresultat. Motsvarande beräkning genomförs för samtliga riksdagspartier och en kategori för övriga partier, varefter dessa differenser summeras och delas med antalet partier (inklusive övriga). Opinionsföretaget med den lägsta avvikelsen antas då vara det som bäst estimerat partiernas väljarstöd.

Tabell 1 Opinionsföretagens genomsnittliga avvikelse i procent mellan opinionsmätning och valresultat 2018 (procentenheter).

Tabell 1

Bästa opinionsföretag vid 2018 års riksdagsval var Demoskop. Deras genomsnittliga avvikelse var 1,0 procentenheter. Störst avstånd hade de till Moderaternas valresultat (1,8 procentenheters avvikelse) och minst till Sverigedemokraternas och Kristdemokraternas valresultat (0,3 procentenheter avvikelse). Längst ned i tabellen finner vi YouGov och Sentio. I YouGovs sista mätning före valet låg de närmast Liberalernas valresultat (0,2 procentenheters avvikelse) och Sentio prickade Miljöpartiets valresultat. Såväl YouGovs som Sentios sista mätning avvek mest jämfört med Sverigedemokraternas valresultat (7,3 procentenheter respektive 6,5 procentenheters avvikelse).

Förvisso finns det alltid en slumpmässig osäkerhet vid opinionsmätningar av representativa urval. Vem som redovisar bäst och sämst mätning inför ett enstaka riksdagsval kan därför vara en sinkadus. Om vi dessutom jämför opinionsföretagens sista valprognos innan valdagen över flera val så finns det större chans att enskilda slumpmätningar spelar mindre roll. Kanske är det då möjligt att se en tendens om några av opinionsföretagens mätningar tenderar att hitta rätt i större utsträckning än andra. Vid de senaste fem riksdagsvalen har jag noterat partisympatierna som respektive opinionsföretag publicerade vid sin sista mätning före valdagen. Resultaten av dessa mätningar har jag jämfört med det verkliga valresultatet på samma sätt som jag gjorde ovan angående valet 2018. De summerade avvikelserna divideras därefter med antalet riksdagsval som opinionsföretaget presenterat en valprognos. Det opinionsföretag som då uppvisar den lägsta genomsnittliga avvikelsen antas vara det som bäst estimerat partiernas väljarstöd vid riksdagsval under 2000-talet. Resultatet redovisas i tabell 2.

Tabell 2 Opinionsföretagens genomsnittliga avvikelse i procent mellan opinionsmätning och valresultat 2002-2018 (procentenheter).

Tabell 2

Resultatet i tabell 2 indikerar att några opinionsföretag tenderar att ha relativt små avvikelser mellan sin sista valprognos och det faktiska valresultatet. Novus ligger bäst till, följt av Sifo. Inizio har också relativt låg genomsnittlig avvikelse från valresultatet, men deras uppgifter härrör enbart från det senaste riksdagsvalet. Det går därför inte att avgöra om det rör sig om en enstaka tillfällighet eller inte. Opinionsföretaget som ligger sämst till är YouGov. Förvisso kan ett opinionsföretag som ligger närmast valresultatet skifta beroende på riksdagsval och vid alla mätningar finns en slumpmässig osäkerhet som kan inträffa just vid sista mätningen inför ett riksdagsval. Ett opinionsföretag som ligger långt ner i listan visar dock att det över tid har funnits en större osäkerhet vid dess mätningar.

Opinionsföretagen använder olika metoder. Vissa genomför sina enkäter via telefon, andra via internet eller en kombination av dessa insamlingssätt. Det viktigaste är troligtvis skillnader i urvalsmetoder där sannolikhetsurval står mot självrekryterade panelurval. För att självrekryterade panelurval ska bli mer representativa med väljarkåren genomförs omfattande viktningsmetoder. Medan den sannolikhetsurval bygger på vetenskapliga teorier bygger den självrekryterade panelurval på beprövad erfarenhet. De två opinionsföretag som ligger bäst till i denna jämförelse – Novus och Sifo – baserar båda sina undersökningar på sannolikhetsurval. Sentio och YouGov baserar helt eller delvis sina undersökningar på självrekryterade panelurval placerar sig långt ner på listan. Inizio – som också använder självrekryterande panelurval – har som tidigare nämnts endast genomfört en valprognos, men lyckades relativt bra med denna. Trots detta tycks några opinionsföretag som använder självrekryterande panelurval att ha en del kvar att bevisa vad gäller urvalsmetodens tillförlitlighet.

En annan fråga är om opinionsföretagen som kollektiv har blivit bättre eller sämre på att prognosticera valresultaten utifrån sin sista mätning inför riksdagsvalet. Genom att summera samtliga opinionsföretagens genomsnittliga avvikelser från resultatet för var och ett av riksdagsvalen 2002-2018 är det möjligt att erhålla en tendens om så varit fallet efter sekelskiftet. En sådan jämförelse visas i figur 1. Om den genomsnittliga avvikelsen är hög indikerar resultatet att opinionsföretagen som kollektiv varit sämre än om den genomsnittliga avvikelsen är låg.

Figur 1 Medelvärdet av opinionsföretagens genomsnittliga avvikelse mellan opinionsmätning och valresultat 2002-2018 (procentenheter).

Figure 1

En positiv trend av allt mindre avvikelser mellan opinionsföretagens sista mätning före riksdagsvalet  och det faktiska valresultatet bröts 2014. Vid det senaste riksdagsvalet 2018 redovisades de största genomsnittliga avvikelserna mellan opinionsföretetagen och valresultatet på denna sida av sekelskiftet. Väljarnas partipreferenser kan ha blivit svårare att mäta. Bland annat är det allt färre personer i urvalen som besvarar frågeundersökningarna. Men eftersom några av de självrekryterade panelurvalen ökar den genomsnittliga avvikelsen mellan opinionsföretag och valresultat kan också dessa nya urvalsmetoder dra ner det kollektiva helhetsintrycket för opinionsföretagen.

Annonser




Stefan Löfven frågades ut av pastorer på Vårgårda möte

29 08 2018

Fredagen 24 augusti var Socialdemokraternas Stefan Löven sist av riksdagspartiernas ledare att inför valet frågas ut på Vårgårda möte (du kan se mötet här). Sedan 50 år tillbaka är det tradition att Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) bjuder in riksdagspartiernas ledare för att frågas ut av pastorer. De som ställer frågorna är pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson. Utfrågningarna av partiledarna arrangeras av Equmeniakyrkans församlingar i och runt Vårgårda.

Hermansson hade noterat att Löfven tänt ljus i en kyrka och frågade vad det betydedde för Löfven. Han svarade att ljuset varhopp och att det varstarkare än mörket.

Mitt intryck av utfrågningen, speciellt dess första del, var att den var relativt opolitisk. Ett par av de teman som varit centrala i utfrågningarna i Vårgårda har varit miljö- och flyktingpolitik. Nu hade Hermansson och Eriksson möjlighet att tala med statsministern som drivit igenom en förändring från en öppen till en betydligt mer restriktiv flyktingmottagande och som inför valet kampanjat för detta. Men varken Hermansson eller Eriksson ställde någon fråga om flyktingpolitiken. Hermansson tackade istället Löfven för Socialdemokraternas förslag att ge en del pensionärer högre pension. Så mycket diskutssion om miljöpolitik blev det inte heller. Istället samtalade Hermansson och Löfven om skogsbränderna och vikten av att ha ett bra civilskydd. Löfven tyckte att det var viktigt att utvärdera hur det fungerar och sedan komma med åtgärder.

När det var Erikssons tur att ställa frågor tog han, sin vana trogen, upp ensamhet, civilsamhällets sårbarhet och vad staten kan göra för att stödja civilsamhället. Löfven tyckte att det var statens uppgift att ge ekonomiska resurser för att frivilligorganisationerna ska kunna utvecklas. När Eriksson nämnde de göteborgska Socialdemokraternas förslag att inte ge sådana resurser till Equmenias scoutverksamhet med argumentet att denna verksamhet var kristen var dock inte Löfven kritisk till detta. Istället försvarade han förslaget med att kommunen inte skulle stödja verksamhet där inte alla kunde vara med, utan att klargöra på vad sätt det var så var i Egumenias scouter. I stunden såg han dock tacksam ut att kunna säga att S-förslaget blev bortröstat. Löfven sällade sig dock till raden av partiledare som uttryckte tacksamhet över frivilligorganisationernas engagemang ”där vi har det tufft”.





Ebba Busch Thor frågades ut av pastorer på Vårgårda möte

26 08 2018

När det på torsdagen 23 augusti var Kristdemokraternas Ebba Busch Thors tur att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte gjorde hon allt för att verka som hemma (du kan se mötet här). Sedan 50 år tillbaka är det tradition att Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) bjuder in riksdagspartiernas ledare för att frågas ut av pastorer. Det var den sjunde av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som arrangeras av Equmeniakyrkans församlingar i och runt Vårgårda. Busch Thor hejade på någon hon kände i kören, sjöng med i sångerna och knäppte händerna för bön när det var dags för det. När utfrågningen kom igång sa hon nästan genast att hon önskade gå mer på gudstjänst än vad hon hade tid med under valrörelsen.

När utfrågningen blev mer politisk tog Hermansson upp flyktingfrågan utifrån att det verkar ha splittrat medlemmarna i Kristdemokraterna. I Busch Thors kommentar betonade hon Kristdemokraternas mest flyktingvänliga förslag: stöd för familjeåterförening och återinförande av särskilt ömmande skäl som asylskäl. Kortfattat nämnde Busch Thor också att de som sökt asyl men inte fått det måste lämna landet. När Eriksson senare ledde utfrågningen tog han upp asylsökande som konverterat till kristendom och därför möter risk för förföljelse vid utvisning. Flera har rapporterat problem med Migrationsverkets behandling av konvertiter. Eriksson beskrev att Migrationsverkets tjänstemän inte verkade förstå vad kristen tro var för något och att konvertiter som sökt asyl riskerar att få lämna landet trots behov skydd. Busch Thor höll med och menade att det var viktigt att Migrationsverket hade särskilt utbildade som hade hand om dessa fall.

Eriksson nämnde också att Kristdemokraterna vill skära mest i miljöbudgeten. Bör inte kristna istället framhålla betydelsen av förvaltarskapet? Busch Thor tyckte att mycket av regeringens miljöpolitik var missriktad. Speciellt nämnde hon en miljardsubvention för elcyklar. Busch Thor ville satsa på miljöåtgärder i transportsektorn och basindustrin samt använda kärnkraft.

Eriksson undrade varför Kristdemokraterna inte ville ha kvar samma ekonomiska nivå på miljösatsning men istället genomföra sin egen politik mer kraftfullt? Busch Thor menade dock att det var dags att slå hål på myten att den som lägger mest pengar inte nödvändigtvis gör mest nytta. Eftersom hon tyckte att sjukvården var den nuvarande regeringens största misslyckande var det Kristdemokraternas uppdrag att åtgärda det. Därför ville hon istället satsa pengarna på vård och omsorg. Med tanke på vad Busch Thor sagt om miljöbudgeten var det lite överraskande att hon med emfas framhöll att av all riksdagspartier vill Kristdemokraterna lägga mest pengar på vård och omsorg.





Jimmie Åkesson frågades ut av pastorer på Vårgårda möte

26 08 2018

Onsdagen 22 augusti var det Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons tur att frågas ut på Vårgårda möte (du kan se mötet här). Sedan 50 år tillbaka är det tradition att Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) bjuder in riksdagspartiernas ledare för att frågas ut av pastorer. De som ställer frågorna är pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson. Det var den sjätte av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som arrangeras av Equmeniakyrkans församlingar i och runt Vårgårda.

Först med att ställa frågor var Hermansson och som vanligt började hon med att saker om personen hon hade framför sig. Detta avsnitt blev ganska långt, men sedan ställde Hermansson en fråga om den största politiska svagheten. Åkesson valde att uppfatta frågan personligt och svarade att han upplevde sig ha en inneboende osäkerhet och var rädd att uppföra sig fel. Sedan gick han över till att prata om svagheter inom politiken. Åkesson menade då att det var svårt att tala om ideologi då tiden ofta var knapp i massmedia. Han sa också att det var problem att tala om värderingar då dessa ofta missförstods.

Hermansson försökte också ta upp frågan om inte Sverigedemokraterna har haft problem i kommunalpolitiken, kanske med bakgrund av att partiet har många tomma stolar och avhopp i landets kommunfullmäktige. Har det varit svårt för Sverigedemokrater att bedriva kommunpolitik? Åkesson svarade att Sverigedemokraterna hade haft nybörjarproblem på sina håll i landet, men menade också detta förändrats att han var säker på att partiet klarade av en tredubbling av antalet stolar i fullmäktige runt om i landet.

Hermansson och Åkesson talade ganska länge om nationalism. För Åkesson var nationalism att Sverige är den enda plats på hela jorden där svenskar har rätt till landet. Han menade att det är där svenskar kan forma sin kultur och sitt sätt att leva som de vill. ”Där är det viktigt att vi får möjlighet att göra det och att vi får möjlighet att göra det oberoende av andras inflytande”, sa Åkesson. Han menade sig vara för en öppen svenskhet där möjligheten att vara svensk var tillgänglig för den som ville bli svensk. Svenskhet, menade Åkesson, handlade inte om hudfärg eller biologiska egenskaper, utan om värderingar och hur personen beter dig.

Hermansson undrade vad som är svenskt. Åkesson svarade, lite överraskande, att det är svårt att peka på. Till sist sa Åkesson att vad som är svenskt är föränderligt och något som växt fram i flera generationer. Främst skulle det röra sig om värderingar, som i och för sig inte var unika för svenskar, men att blandningen av värderingarna var speciella för Sverige. ”När har man lyckats bli svensk?”, undrade Hermanson. ”Jag vet inte”, svarade Åkesson, men han tyckte att man inte ska skilja ut sig för mycket. Han menade att det är bra om så många av medborgarna som möjligt delar grundläggande värderingar, normer och sedvänjor samt talar samma språk. Han hävdade att han inte kunde tvinga någon, men sa sig vilja ha en politik som främjar den utvecklingen.

Hermansson sa att många kristna som ansåg att gudsriket är större än att vara svensk och att det kristna uppdraget var att hjälpa sin nästa, oavsett varifrån man kom. Hon sa sig vilja ha en bred bro för detta och att kyrkan verkade på den bron, men att hon nu upplevde hon en avsmalnande bro för medmänsklighet. ”Detta är svenska värderingar”, påstod Åkesson, men som också sa att bron varit alldeles för bred. När det gällde integration, menade Åkesson, borde mötet på bron ske långt in på vår sida.

Hermansson fråga också om förhållandet mellan majoritet och minoritet och majoritetens svårighet att möta avvikande. Hon relaterade till frikyrkorörelsens egna erfarenheter av diskriminering och framhöll betydelsen av en sekulär stat. Men är det inte så att Sverigedemokraterna vill behandla religioner olika, speciellt försvåra för muslimer? Åkesson tycktes mena att muslimer steg för steg tar för sig i samhället: först var det minareter men självklart inga böneutrop, nu är det böneutrop i Växjö. Åkesson menade att islam gynnades i Sverige och uppgav att Katolska kyrkan i Växjö, till skillnad från den muslimska församlingen, däremot nekats någon form av uttryck. Påståendet bottnar sannolikt i en tidningsartikel om att Katolska kyrkan i Växjö fått avslag för en ansökan om klockringning, något som senare visade sig vara fel då den katolska församlingen aldrig lämnat in en sådan ansökan. Istället för en smygande islamisering var pastor Hermansson orolig för en smygande diskriminering och undrade vems tur det var nästa gång.

Till skillnad från tidigare utfrågningar var det inte Hermansson som ställde frågor om klimathotet, utan detta gjorde Eriksson. Åkesson ville satsa på internationella klimatinvesteringar, men inte så mycket på åtgärder i Sverige. ”Varför inte både och?” frågade Eriksson. Åkesson menade att dessa åtgärder inte var tillräckligt effektiva och ville istället skära i det som kallas för klimatbudgeten.





Ulf Kristersson frågades ut av pastorer på Vårgårda möte

18 08 2018

I fredags var Moderaternas Ulf Kristersson på Vårgårda möte för att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (du kan se mötet här). Sedan 1968 bjuder Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) in riksdagspartiernas ledare inför valet. Det är Equmeniakyrkans församlingar i Vårgårda kommun som arrangerar utfrågningarna.

Liksom vid årets fyra tidigare utfrågningar av partiledarna var Hermansson först ut som intervjuare. På samma sätt som tidigare fick också Kristersson beskriva sin familjesituation. Förutom att han var gift och hade tre döttrar kom Hermansson in på att hans fru läser teologi med avsikt att bli präst. Kristersson själv hade gått ur Svenska kyrkan som 18-åring – med motivet att han inte gillade statskyrkor – men har efter ett bröllop, tre dop och framtida begravning kommit fram till att det är dumt att inte vara med i en kristen församling som han uppskattar så mycket. Därför har han blivit medlem i Svenska kyrkan.

Kristersson berättade också om att det var lätt att gå ur Svenska kyrkan, men att det rent praktiskt var svårare för honom att gå med. På hans tredje försök gick det vägen. ”Det säger något om en kyrka där de har större vana att behandla de som vill lämna den än de som vill in i den”, sa Kristersson.

Hermansson frågade om Kristersson syn på skillnaden mellan religion och politik. Går det att få ihop? Kristersson menade att olika delar av livet präglas av olika logik och hänvisade till Hans Zetterberg. Medan vi inom politiken demokratiskt beslutar om vad som är rätt genom omröstningar är det inte samma logik inom vetenskap eller religion, hävdade Kristersson. Där röstar man inte om vad som är rätt, sa Kristersson (fast, vill jag själv påpeka, det var inom frikyrkorna som demokrati och omröstningar började användas i Sverige). Kristersson ville dock göra en poäng av att allt inte har med politik att göra.

Kristersson menade att politiken hade blivit mindre förlåtande och att man visade mindre tolerans. Politik, sa Kristersson, handlar inte främst om vem som har rätt, utan om att bära ett förtroende, något han menade att politiker hade bli sämre på att göra. Det hade blivit mycket gladiatorpolitik där ett syfte var att tala illa om andra. Valrörelsen är den sämsta tiden för seriösa samtal, sa Kristersson.

Stämmer din politik med din övertygelse? Frågan kom från Hermansson. Ja, sa Kristersson, men menade också att politik handlar om att hantera svåra målkonflikter och att de största problemen inte var orsakade av någon enskild politiker, utan har långsiktiga orsaker och kräver ofta långsiktiga lösningar.

Utifrån diskussionen om målkonflikter och långsiktighet kom Hermansson in på klimatfrågan och ville prata om vad Moderaterna menar med ekologisk och ekonomisk hållbarhet. Kräver inte dessa beslut blocköverskridande överenskommelser? Det var oklart vad Kristersson svarade på detta. Istället gav han bakgrunden till hur Moderaterna i vissa delar resonerar om miljöpolitiken. ”Det vi gjort har vi gjort”, sa Kristersson, men att han i framtiden ville satsa på modern teknik och engagemang från företag och enskilda för att göra miljöförbättringar. I samband med detta nämnde Kristersson att i utvecklingsländer var tillväxt en fråga om liv och död. Kan vi vara med att göra så att deras utveckling kan ske utan att de gör samma misstag som vi har vi åstadkommit mycket, tyckte Kristersson.

Hur är det med flygskatten, undrade Hermansson, varför är Moderaterna emot den? Kristersson mål var inte att färre skulle flyga, utan att han var emot utsläppen. Därför skulle inte resan beskattas, men väl utsläppen (eftersom prislappen för båda lär synas på flygbiljetten kan denna distinktion uppfattas som något oklar). Kristersson poängterade att de åtgärder som vidtas för att förbättra miljön bör vara något som vi tror fungerar. Han refererade till Centerpartiets Annie Lööf som delade in olika partiers förslag i icke-frågor (klimatförnekare), symbolfrågor och ödesfrågor. Det var förslag av den sistnämnda typen Kristersson ville jobba med.

När det var dags för Eriksson att ställa frågor var flyktingpolitiken i centrum. Han påminde Kristersson om Reinfeldts besök på Vårgårda möte i förra valrörelsen (jag har skrivit om det här) och om öppna hjärtan. Sedan kom åtstramningen av flyktingpolitiken. Eriksson refererade till en artikel där författarna menade att medan Sverigedemokraternas främlingsfientlighet drevs av deras ideologi, så drevs Moderaternas och Socialdemokraternas restriktiva flyktingpolitik av pragmatism och populism. I artikelförfattarnas ögon var det sistnämnda vad som var omoraliskt.

Återigen påminde Kristersson att det finns målkonflikter. Han sa sig vara för öppenhet, men att han också ville ta ansvar för hur det går i Sverige. Kristersson menade att det problem som låg först var att lösa integrationen av de som nyss kommit hit och att det då inte var möjligt att ta emot 50 000 människor varje år. Han menade också att i ett demokratiskt samhälle måste politik vara förankrad bland människor.

Eriksson menade sig höra två berättelser, två verklighetsbeskrivningar. En där invandringen skapade en samhällskris. En där den svenska ekonomin går som tåget. Kristersson sa att båda stämmer. Det finns en högkonjunktur i världen, men han påstod också att det i Sverige utvecklas parallella universum där människor inte kommer in på arbetsmarknaden, utvecklar egen rättskipning och förhindrar kvinnors frihet. ”Vi har ärvt något i vårt land och det ska vi vårda. Vi kan inte äventyra det”, sa Kristersson.

Eriksson frågade också om familjeåterföreningen och varför små barn ska komma emellan. Kristersson svarade att Socialdemokraterna och Moderaterna är överens om att svensk flyktingmottagning måste likna övriga Europas, annars söker sig många till Sverige. Han menade att asylrätten inte innebär att flyktingar kan välja vilket land de ska komma till, och hintade att flyktingar bör fly till andra länder. Vilka dessa länder var nämnde inte Kristersson.





Pastorer frågade Jonas Sjöstedt på Vårgårda möte

16 08 2018

På onsdagskvällen var Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt den fjärde partiledaren att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (du kan se mötet här). Sedan 1968 bjuder Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) in riksdagspartiernas ledare inför valet. Det är Equmeniakyrkans församlingar i Vårgårda kommun som arrangerar utfrågningarna.

”Sverige ska vara ett jämlikt samhälle” sa Sjöstedt när Hermansson började sin del av utfrågningen. De orden sammanfattar nog Vänsterpartiets syn på sin politik. Sedan fortsatte Sjöstedt med att betona vikten av hopp. Han sa att det fanns en skiljelinje mellan politiker som ville bygga på hopp och de som byggde sin politik på att förstärka människors rädsla. Sjöstedt framhöll att det går att bygga ett samhälle som löser klimatfrågorna, som är jämställt och där det finns social jämlikhet.

Sjöstedt upplevs som genuin i sina svar. Därför kan det mycket väl vara så att hans utfrågning återigen blir en av Vårgårda mötes höjdpunkter. När Sjöstedt framhöll hoppet som en del av sin politik fanns det en likhet från den tidigare utfrågningen av Centerpartiets Annie Lööf som också sa sig stå för hoppet (jag har skrivit om den utfrågningen här). Det är tydligt att båda dessa politiker tagit till sig kampanjbudskap från andra länder. Medan Lööf tittat på Frankrike och dess nuvarande president Emmanuel Macrons valbudskap så sa sig Sjöstedt studerat Bernie Sanders i USA och Jermyn Colburn i Storbritannien (låt vara att en skillnad mellan dessa är att Macron vann valen, men inte Sanders och Colburn). Sjöstedt nämnde också att han och Lööf genomfört en turné där det fanns två regler: avbryt inte utan låt debattören tala till punkt och missförstå inte den andre med avsikt.

Jämfört med den förra utfrågningen vid Vårgårda möte (jag har skrivit om den utfrågningen här) så var Sjöstedt nu mer orienterad mot att framhålla olika åtgärder som Vänsterpartiet stått bakom under den gångna mandatperioden. Måhända blev innehållet i samtalet därför något mindre åt det existentiella hållet denna gång. Med det sagt fanns trots allt mycket av sådana resonemang även i denna utfrågning. Återigen visade Sjöstedt att han är intresserad av existentiella frågor. Han sa sig inte dela ängslan eller rädslan för religion och sa konkret att religion inte ska hindra scouter att få kommunalbidrag (vilket också har varit den politik som bland annat Vänsterpartiet fört när föreningsbidraget till Equmenias scouter ifrågasattes av Socialdemokraterna i Göteborgs kommun).

Sjöstedt sa sig inte vara troende, men att han var öppen och inte avfärdar religion. Det är lätt att ta honom på orden eftersom han berättade om sina barns engagemang i olika kristna församlingar och verksamheter. Det är omöjligt att se Sjöstedt som en av de fäder som gör att deras barn inte vågar konfirmera sig. Istället framhöll Sjöstedt att han hade tillit till kyrkan, generellt (även om han antydde att det även fanns vissa frikyrkor som han inte litade på). Medan mycket i samhället svajat tyckte Sjöstedt att kyrkorna har varit stabila med att betona klimatfrågor och att inte avhumanisera människor: flyktingar är inte volymer utan människor.

När Hermansson frågade om de flyktingar som konverterat till kristendom och hur de behandlas av Migrationsverket var Sjöstedt vagare, men sa att tro är en rättighet och han är oroad över den hets som finns mot kristna i vissa delar av Mellanöstern. Samtidigt framhöll han att det är därifrån kristendomen kommer och att dagens förföljelser av de församlingar som är samtida med Nya testamentet inte bara är ett hot mot rätten att tro, utan även ett hot mot ett ovärderligt kulturarv.

Även Sjöstedt fick frågan om bilbränderna i Västra Frölunda. Han framhöll att rättssamhället är till för att skydda den svage och att kriminalitet alltid är fel. Han sa att Vänsterpartiet därför har jobbat för fler poliser och att vissa lagar skärpts. Men han framhöll också att kriminalitet är förknippat med ett ojämlikt samhälle, medan ett jämlikt samhälle är mer motståndskraftigt mot kriminalitet.

När Eriksson genomförde sin del av utfrågningen tog han upp klimatfrågorna speciellt och frågade om det då inte var viktigt att vara med i EU? Vänsterpartiet vill ju att Sverige lämnar EU. Sjöstedt svarade egentligen inte på frågan om Vänsterpartiets position att lämna EU, utan pratade om att förändra EU. Han menade att miljöpolitiken ofta får stå tillbaka i EU när det handlar om handelsfrågor.

Eriksson frågade också Sjöstedt vad vi kan göra om staten blir ond. Eriksson nämnde nazistiska och kommunistiska stater som exempel. Sjöstedt passade på att ta avstånd från dessa, dock utan att nämna mer aktuella exempel för vänsterpartisters engagemang för auktoritära stater som Kuba och Venezuela. Sjöstedt konkreta förslag var dock att han ville ge någon form av grundlagsskydd för oberoende av public service (SVT och Sveriges radio), en institution som från högerhåll beskyllts för att ha ett vänsterperspektiv i samhällsfrågor.

Eriksson gav sig dock inte och frågade om betydelsen av ett starkt civilsamhälle vid sidan av staten som en viktig del av ett gott samhälle om staten blir ond. Sjöstedt svarade då att folkrörelser är viktiga, men att nya kommer medan andra klingar av och att han hade stort förtroende för ungdomen även i dessa frågor. I likhet med tidigare partiledare vid årets Vårgårda möte, ville inte Sjöstedt genomföra något mer konkret för att stärka civilsamhället.





Gustav Fridolin frågades ut av pastorer på Vårgårda möte

15 08 2018

fralsarkransen-av-glasPå tisdagskvällen var det bara equmaner på scenen för partiledarutfrågningarna på Vårgårda möte (du kan se mötet här). Då var det Miljöpartiets Gustav Fridolins tur att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson. Fridolin bekräftade att han är medlem i en av Equmeniakyrkans församlingar och kvällen till ära hade han en frälsarkrans om vänster handled (se foto intill). Sedan 50 år tillbaka är det tradition att Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) bjuder in riksdagspartiernas ledare för att frågas ut av pastorer. Det är den tredje av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

Medan Hermansson vid årets tidigare utfrågningar på olika sätt utmanat partiledarna kunde inte någon liknande utmaning märkas när det var Fridolins tur att svara på frågor. Det verkade onekligen som om Hermansson och Fridolin, vid sidan av att sin samfundstillhörighet, även hade en gemenskap i sin politiska problembild. När svaren och frågorna i hög grad sammanfaller kan en politisk utfrågning bli lite tafatt.

När Hermansson ställde sina frågor om klimatet framhöll Fridolin vikten av politiska lösningar, att klimatfrågorna inte bara var ett individuellt ansvar. Några ska inte ta hela ansvaret, medan andra kan smita undan, var en del av hans resonemang. Han menade också att endast politiska beslut kan garantera långsiktighet, individuella beslut tenderar att bli kortsiktiga handlingar. Han menade också klimat och miljö var ett ansvar för svenska medborgare, inte något som ska lösas av människor i andra länder. Som tittare var det ändå lite överraskande att Fridolin inte talade mer om betydelsen av miljöpolitik i internationella organisationer.

När Hermansson diskuterade tro och politik framhävde Fridolin betydelsen av tro och ansvar. Tro och ansvar var för Fridolin både individuellt och kollektivt. Det första han nämnde var att kyrkan bär ett ansvar liksom alla organisationer som vill verka i samhället. När Fridolin talade om sin egen roll i den kristna församlingen framhöll han en viktig skillnad jämfört med sig själv i politiken. I församlingen var han bara sig själv: ”i församlingen är jag bara jag”. Han tyckte det var viktigt att det fanns en sådan plats för honom. Fridolin sa också att den drivkraft som driver hans tro, också driver honom i politiken. Där menade hans sig vara en del av en partipolitisk rörelse och att han då möter många människor som sökt sig dit av olika övertygelser. Dessa är lika goda drivkrafter i politiken.

Solidaritet menade Fridolin inte var vänster, utan en mänsklig drivkraft: ”Vardagssolidaritet är ett mänskligt kitt som binder oss samman”.

När det var Erikssons tur att ställa frågor tog han upp det som verkar ha varit ett problem för Miljöpartiet i regeringsställning: att omsätta det de pratar om i faktiska beslut. Han kunde tagit upp statliga Vattenfalls kolutvinning, flyktingpolitik men valde skolpolitik. Skulle inte Fridolin sätta en ny kurs för skolan på 100 dagar? Var är reformerna? Vad hände?, frågade Eriksson.

Fridolin menade att skolan fått en ny kurs och sade sig ha stärkt statens ansvar för kommunala skolor och friskolor. Bristen på speciallärare för utsatta elever sa han sig åtgärdat genom att ha infört utökad utbildning i specialpedagogik för lärare. Barn med problem med att skriva, läsa och räkna ska nu kunna identifieras tidigare. Frågan är om väljarna upplever detta som en ny kurs för skolan.

Återigen frågade Eriksson om ensamhet bland människor, vikten av gemenskap och civilsamhällets roll. Återigen svarade en partiledare med att hylla civilsamhället och kyrkans insatser, men inte tala om hur de som politiker vill hjälpa civilsamhället.