Efter presidentvalet och inför parlamentsvalet

8 05 2017

I det franska presidentvalet fick centerkandidaten Emmanuel Macron ett oväntat starkt stöd av väljarna. Två tredjedelar av de röstande ville att Macron skulle bli president. För att bli vald till president gällde det ”bara” att få flest röster. För Macron är dock den stora segermarginalen till utmanaren Marine Le Pen, som representerar det radikala högerpopulära partiet Front National, är viktig att ha med sig in till nästan utmaning: valet till Nationalförsamlingen, den dominerande kammaren i det franska parlamentet.

Det franska politiska systemet brukar betecknas som semi-presidentialism. En vanlig definition på detta system är att medborgarna väljer president i ett val och parlament i ett annat, samt att presidenten har ett substantiellt inflytande i regeringsmakten samtidigt som regeringen måste ha stöd i parlamentet. Det franska systemet brukar beskrivas som urtypen av semi-presidentialism.

För president Macron betyder den franska semi-presidentialismen att han behöver ett starkt stöd i Nationalförsamlingen om han inte ska bli en ganska vingklippt president. Annars kan Macron vara tvungen att utse en regeringschef som är starkare kopplad till majoriteten i Nationalförsamlingen än till honom själv och att en sådan regering för en annan politik än vad presidenten förespråkar.

Den 11 juni är den första valomgången till Nationalförsamlingen. Precis som i presidentvalet sker det i två omgångar och den andra omgången äger rum 18 juni. Valet gäller då 577 mandat fördelade på lika många enmansvalkretsar. Den kandidat som i en valkrets får mer än 50 procent av rösterna i första omgången är vald till Nationalförsamlingen. Men om ingen av kandidaterna uppnår denna andel hålls en andra valomgång i valkretsen. Då får endast de politiker kandidera som i den första valomgången samlat mer än 12,5 procent röster av valkretsens totala antal röstberättigade. Den kandidat som i denna omgång samlar flest röster blir vald till Nationalförsamlingen.

Den oväntade stora segermarginalen för Macron kan bli en positiv skjuts in i nästa valrörelse för hans parti En Marche! Risken är dock överhängande att valrörelsen till stor del kommer att präglas av viljan till revansch för de partier vars kandidater inte tog sig till andra omgången i presidentvalet. Det kan försvåra för En Marche! att få till allianser med andra partier vilket nog är behövligt för att maximera partiets antal mandat i Nationalförsamlingen.

I jämförelse med nordeuropeiska partier är de franska partierna svaga organisationer med fåtal medlemmar. Det franska partisystemet kan snabbt förändras, partier splittras, slås samman och nya bildas. Det som länge strukturerat franska väljares röstning är i vad mån de sympatiserar med någon av fem tendenser: yttersta vänstern, vänstern, mitten, högern eller yttersta högern. För Macron är en fråga om mittenströmningarna är tillräckligt starka i valet till Nationalförsamlingen. I flera aktuella opinionsmätningar finns tecken på ett relativt starkt stöd för En Marche!, men det är inte troligt att detta stöd räcker för att detta nybildade parti ska få majoritet i Nationalförsamlingen. Det kan också vara svårt för En Marche! att hitta kompetenta och lojala kandidater i alla 577 valkretsar, något som kan dra ned partiets representation i Nationalförsamlingen.

Statsvetare från universitetet i Montpellier, som jag besökte veckan inför presidentvalets andra omgång, beskrev väljarna som rörligare än på länge. Detta kan gynna ett nytt parti som En Marche! Den gamla indelningen mellan vänster och höger har också utmanats av konflikten mellan libertära och auktoritära värderingar (läs mer om dessa värderingar här) där Macron representerar mer libertära värderingar. Den nya politiska kartan kan göra det enklare för honom att vinna väljare.

Le Pen och hennes parti Front National relaterar starkt till auktoritära värden. Hon har dock börjat tala om behovet av en omfattande reorganiseraring av partiet, en breddning för att i framtiden kunna vinna val. Samtidigt är missnöjet över hennes insatser i det nu avgörande presidentvalet spritt bland hennes medlemmar. Såväl valresultatet som Le Pens insats under presidentvalsdebatten kritiseras. Det är inte självklart att Le Pen mäktar med att göra de förändringar som hon tycker är behövliga och samtidigt behålla sina anhängare.

Annonser




Hur stor blir segermarginalen för Macron?

6 05 2017

I morgon söndag är det valdag i Frankrike. Någon egentlig spänning om vem som kommer att vinna råder inte. Samtliga opinionsmätningar pekar ut centerpolitikern Emmanuel Macron som vinnare över radikala högerpopulistpartiet Front Nationals kandidat Marine Le Pen. Under dagarna efter onsdagens debatt mellan de båda kandidaterna har Macron drygat ut sitt försprång. De franska opinionsundersökningarna brukar vara tillförlitliga (vilket de var i samband med presidentvalets första omgång, till exempel).

Istället fästs intresset kring hur stor Macrons segermarginal kommer att bli. Detta är intressant med tanke på de kommande valen till Nationalförsamlingen som den dominerande kammaren i det franska parlamentet kallas. När presidenten utser regeringschef så måste hen ha stöd i Nationalförsamlingen. Annars kan Nationalförsamlingen rösta bort regeringen genom ett misstroendevotum. Dessutom måste lagar som en president vill stifta också ha stöd i Nationalförsamlingen.

Redan den 11 juni är den första valomgången till Nationalförsamlingen. Precis som i presidentvalet sker det i två omgångar och den andra omgången äger rum 18 juni. Valet gäller då 577 mandat fördelade på lika många enmansvalkretsar. Den kandidat som i en valkrets får mer än 50 procent av rösterna i första omgången är vald till Nationalförsamlingen. Men om ingen av kandidaterna uppnår denna andel hålls en andra valomgång i valkretsen. Då får endast de politiker kandidera som i den första valomgången samlat mer än 12,5 procent av valkretsens röster. Den kandidat som i denna omgång samlar flest röster blir vald till Nationalförsamlingen.

För Le Pen är det viktigt att inte framstå som en förlorare. Hon strävar efter att etablera Front National som ett av de stora partierna i fransk politik. Ett delmål är då att bli den främsta oppositionskraften i Nationalförsamlingen. Om många väljare uppfattar det som om Le Pen misslyckats i presidentvalet kan hon förlora momentum, få det svårare att få sitt folk till valurnorna och tveksamma väljare att stödja Front National. Någon större hjälp med allianser från andra partier är inte att vänta. De flesta partier tar avstånd från Front National och de som inte gör det är mycket små partier. Enligt statsvetaren Emmanuelle Reungoat vid universitetet i Montpellier har de partier som ändå samarbetat med Front National ”ätits upp” av partiet, varför de få potentiella partnerna till Front National uppfattar det som att ett samarbete är svårt. Eftersom Le Pen har svårt att etablera allianser med andra partier så måste hon (med något litet undantag när) lita på sin eget partis framgång i valet till Nationalförsamlingen. En bra resultat i presidentvalet skulle kunna ge en boost till Front National i parlamentsvalet, medan ett mindre bra resultat kan få motsatt effekt.

Också för den tippade segerherren Macron är det viktigt med ett bra resultat. Med ett bra valresultat kan hans nystartade rörelse En March! också få ett stark närvaro i Nationalförsamlingen. I opinionsmätningarna har En March! också fått ett starkt stöd, men det har också rapporterats att  om svårigheter att hitta bra kandidater för partiet i alla valkretsar. Utan parlamentskandidater att rösta på kvittar det vad väljarna tycker om En Marche! och en valframgång kan hämmas samt resultera i att en president Macron får ett svagare stöd i Nationalförsamlingen. Kanske är Macron i behov av en allierad i parlamentsvalet och med största säkerhet skulle mittenkollegan François Bayrou vilja få en sådan allians i utbyte mot att bli utnämnd till regeringschef av Macron. Men Bayrous parti MoDem är också litet och kanske inte ett tillräckligt starkt stöd varken i parlamentsvalet eller i en kommande Nationalförsamling när regeringen ska bildas.

När jag pratade med statsvetaren Marc Smyrl vid universitetet i Montpellier menade han att det kommande parlamentsvalet antingen kunde präglas av revanschlusta från de partier som inte lyckades i presidentvalet (detta gäller nog främst högerpartiet Republikanerna) eller en bandwagon-effekt för Macron utifrån en oväntad stor framgång i presidentvalet.  En bandwagon-effekt är en extra stor uppslutning runt någon som uppfattas som en vinnare.

Om inte Macron samlar en egen majoritet genom En March! eller tillsammans med allierade partier så menar Smyrl att den femte franska republiken kan gå in i en ny fas. Förhandlingar och uppgörelser sker då i större utsträckning i parlamentet, förändringar i regeringen kan bli vanligare och presidentens makt är inte så stark som femte republikens grundare Charles de Gaulle ville att den skulle vara. Istället tror Smyrl att den femte republiken mer kommer att likna det som kallades den fjärde republiken. Lite skämtsamt skulle man kunna kalla detta mellanting för fyra komma femte republiken.





Fransk debatt blev en favör till Macron

5 05 2017

Efter onsdagens presidentvalsdebatt verkar centerkandidaten Emmanuel Macron vinna mark bland väljarna. Flera opinionsmätningar pekar på att han drygar ut avståndet till sin motkandidat Marine Le Pen som representerar det radikala högerpopulistiska partiet Front National. Le Pen lyckades inte få in något avgörande slag mot Macron under debatten. När jag efter debatten träffade lokala politiker från Front National i Alés var dessa besvikna över Le Pens insats.

Under debatten mellan presidentkandidaterna lyckades Macron effektivt måla upp att Le Pen hade dubbla budskap och hennes ekonomiska politik var svag och innehöll motstridigheter. Le Pen hade svårt att redogöra för viktiga detaljer i sina förslag och vilka konsekvenser de skulle få. Hon hade bland annat öppnat för att Frankrike skulle lämna euron, men hade under debatten svårt att redovisa hur detta skulle gå till och hur valutan skulle fungera. Hon hänvisade då till Brexit, men Macron var snabb med att påpeka att Storbritannien aldrig haft euro som valuta. Dessa och liknande otydligheter var Macron ihärdig att påpeka.

Macron var effektiv när han varnade väljarna för att Le Pens politik skulle leda till ekonomisk oreda. Ekonomisk oreda är något som många av de väljare som brukar rösta på den traditionella högern uppfattar som negativt. Debatten mellan presidentkandidaterna kan mycket väl ha resulterat i att flera av dessa väljare blivit mer tveksamma till Le Pen och mer positiva till Macron.





Protestantisk taktikröstning i franska presidentvalet?

4 05 2017

I Sydvästra Frankrike finns alltjämt rester kvar av de historiska hugenotterna, en reformert minoritet i det annars katolska och sekulära fransmän. I ett samtal med den reformerta pastorn Wouter van Veelen i Anduze diskuterade vi hur denna förhållandevis stora reformerta minoriteten i denna del av Frankrike röstar i det stundande presidentvalet. Traditionellt har denna grupp röstat vänster (delvis för att dessa partier i störst utsträckning uppfattas garantera en sekulär fransk stat istället för ett katolska sådan). Inför första omgången i det franska presidentvalet implicerade en sådant politiskt tendens att protestanterna stödde yttersta vänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon eller Socialistpartiets Benoit Hamon.

Men van Veelen (som flyttat till Frankrike från Nederländerna) tror att många protestanter tänkte strategiskt. Dels var de oroade för att Hamon inte skulle ta sig till andra omgången och att de därmed skulle ha slängt bort sin röst istället för att påverka vilka som skulle kandidera i andra valomgången. Dels var de oroade över att Mélenchon, om han skulle ta sig vidare till en andra valomgången, riskerade att förlora mot Marine Le Pen som kandiderar för det radikala högerpopulistiska partiet Front National och att hon då skulle bli president. Därför trodde pastorn att många protestanter i hans närhet istället hade röstat på Emmanuel Macron, en centristisk kandidat som de trodde skulle ha störst chans att stoppa Le Pen i den avgörande omgången i presidentvalet. Om det stämmer så är det ett exempel på protestantisk taktikröstning i det franska presidentvalet. Måhända är den inte heller så unik för de franska protestanterna. Även andra väljare kan ha gjort likande strategiska överväganden för att stoppa Le Pen.





Inför kvällens debatt mellan de franska presidentkandidaterna

3 05 2017

Efter en första valomgång i det franska presidentvalet står de kandidater som samlade flest röster kvar och gör upp om väljarna i en andra valomgång. Kampen står mellan centerkandidaten Emmanuel Macron och radikala högerpopulisten Marine Le Pen som representerar partiet Front National. Ikväll när detta skrivs debatterar de i fransk TV. I det franska medialandskapet är regelbundna nyhetssändningar inte lika vanliga som i t ex svensk TV (där de sker flera gånger om dagen) och franska dagstidningar vänder sig sedan länge till en mindre krets intresserade läsare. Därför uppfattar många politiska kommentatorer att debatterna inför franska presidentval ofta har haft stor betydelse för valresultatet. Inför det nu stundande presidentvalet uppger flera opinionsinstitut att extra många väljare är osäkra på hur de ska rösta, vilket ökar betydelsen för kvällens debatt.

Enligt opinionsmätningar uppger än så länge en stor del av väljarna som röstat på extremvänsterns kandidat Jean-Luc Mélenchon att de inte avser att rösta i den avgörande valomgången. Måhända kan någon av kandidaterna sikta in sig på att få dessa att ta sig till valurnorna. Idag träffade jag statsvetaren Marc Smyrl på Universitét Montpillier som menade att debatten delvis kan bli en kamp om dessa väljare. Vem av de två kandidaterna som kan få dessa väljares röster kan enligt Smyrl bero på om de uppfattar migrationspolitiken (och liknande kulturella värden) eller ekonomisk politik samt retoriken mot EU som viktigast. Vad gäller migration och andra kulturella värden har Mélenchon propagerat med ett inkluderande budskap vilket ligger närmare Macron. Men för de av Mélenchons väljare som i första omgången stödde honom för att han likt Le Pen är kritisk till en fri ekonomi, frihandel och EU kan kandidaten från Front National ligga närmare till hands.

En andra kamp mellan presidentkandidaterna gäller de väljare som i första valomgången stödde Francios Fillon som representerar högerpartiet Republikanerna. Av Fillon sympatisörer som uppger att de ska gå och rösta i andra valomgången visar opinionsundersökningarna att majoriteten stödjer Macron. Men när Le Pen talar gör hon allt för att visa att hennes politik ligger förhållandevis nära Fillon vad gäller migration och andra kulturella värderingar. Här är det istället Macrons löften om liberaliseringar av fransk ekonomi som kan locka Fillons gamla väljare. Även för Fillons gamla väljare gäller vilka politiska sakfrågor som de uppfattar som viktigast inför andra valomgången. Att Fillon uppgav att han tänkte rösta på Macron är förstås betydelsefullt. Ändå kan kvällens presidentvalsdebatt också ha betydelse för de väljare som brukar röstar på Republikanernas kandidater.





Efter första omgången i franska presidentvalet

23 04 2017

Paradoxalt nog blev slutresultatet av den ovissa första valsomgången i det franska presidentvalet det som inför valdagen förväntades. Det franska presidentvalet sker i två valomgångar. I det första valet ställs alla hugade kandidater mot varandra. Eftersom ingen kandidat nådde över hälften av rösterna hålls en andra valomgång mellan mittenkandidaten Emmanuel Macron och Front Nationals kandidat Marine Le Pen, den franska radikala högerpopulisten, som är de två kandidater som samlade flest röster under första valomgången.

Inför den första valomgången söndagen 23 april visade opinionsmätningarna att det bara skiljde omkring 5 procentenheter mellan de fyra främsta kandidaterna. Samtidigt var osäkerheten i väljarkåren stor och många uppgav att de in i det sista väntade med att bestämma hur de skulle rösta. Men under sista veckan har Macron varit i ledningen i samtliga opinionsundersökningar som publicerats. Samtidigt har Le Pen varit bland de två främsta i opinionsmätningarna. Men hennes stöd har dalat några procentenheter så att högerpartiet Republikanernas Francios Fillon och yttersta vänsterns kommuniststödda kandidat Jean-Luc Mélenchon kommit allt närmare.

När rösterna räknats visade sig ändå att Macron och Le Pen stod rycken och dessa två får möta varandra i den andra valomgången som äger rum söndagen 7 maj. Flera opinionsmätningar har redan frågat väljarna vem av Macron och Le Pen som de skulle rösta på i en andra valomgång. I samtliga dessa undersökningar har Macron samlat en klar majoritet av väljarna. Om detta står sig tills första söndagen i maj och opinionsmätningar stämmer lika bra med verkligheten som var fallet vid första valomgången tycks således Macron bli franska republikens nästa president.

President Macron ser i så fall ut att få utöva sitt ämbete utan stöd av ett stort parti i den franska nationalförsamlingen. Hans egen organisation – En Marche! – är nystartad och utan mandat i det franska parlamentet. Utan ett klart stöd i Nationalförsamlingen kan den förda politiken under Macrons presidentskap till stor del vara i händerna på de partier vars kandidater han i så fall besegrat i presidentvalet. Det franska semi-presidentiella systemet innebär att regeringen är beroende av stöd i Nationalförsamlingen. Förvisso är det val till Nationalförsamlingen den 11 och 18 juni i år (även detta val sker i två omgångar) med möjlighet att rösta in parlamentariker som stödjer Macron, men det är inte sannolikt att En Marche! ska nå en så stor framång att Macron kan luta sig på dessa i Nationalförsamlingen. Han har dock fått stöd av François Bayrou (kanske en möjlig framtida fransk regeringschef) och hans parti MoDem (Demokratiska rörelsen), som dock endast har ett mandat i Nationalförsamlingen. MoDem har en starkare partiorganisation än En Marche! och Macron kanske rekommenderar sina anhängare att rösta på MoDems kandidater i det framtida valet till Nationalförsamlingen. Men även MoDem är ett litet parti och för att driva en effektiv politik i Frankrike behöver en president stöd av Nationalförsamlingens majoritet.

Om det oväntade skulle inträffa och Le Pen vann det kommande presidentvalet ställs även hon inför liknande problem som Macron skulle ha gjort. Front National har vara två mandat i Nationalförsamlingen och kanske skulle kunna få fler i parlamentsvalet. Det mest troliga är dock att en president Le Pen får majoriteten av Nationalförsamlingens ledamöter emot sig.

Frankrike kan således få en förhållandesvis svag president. Inför andra valomgången kommer jag att följa valkampanjen på plats i den franska regionen Occitanie som är en av Front Nationals starkaste bastioner. Jag ska då bland annat diskutera med olika partirepresentanter hur de ser på möjligheten att den franska presidenten troligtvis inte kommer att ha ett starkt stöd i Nationalförsamlingen.





Hur bra tippade hockeyexperterna SHL 2016/2017?

10 03 2017

LematEfter avslutad grundserie i Svenska hockeyligan (SHL) – det som alltjämt ofta kallas för Elitserien – är det dags för slutspel, kampen om Le Mat-pokalen och titeln svenska mästare. Mellan sista seriematchen och första slutsspelsmatchen haglar tipsen om vilka lag som kommer att gå vidare och vilka som snart är utslagna. Men redan inför första SHL-matchen i höstas kom tipsen om hur serien skulle sluta. Jag har lyckats luska fram 37 experter som publicerat sina tips offentligt i en tidning eller något liknande. Hur bra tippade dessa experter resultatet av SHL 2016/2017?

För att ta reda på detta har jag jämfört hockeylagens faktiska placering i den färdigspelade SHL-serien med den placering som respektive expert tippade att laget skulle få efter 52 omgångar. För att mäta detta används rangordningskorrelationsmåttet Spearmans rho. Detta mått sammanfattar likheten mellan två rangordningar, varför det kan användas för att jämföra platsen i tabellen som experternas tippade att hockeylagen skulle ha inför säsongsstarten med deras faktiska placering i den färdigspelade tabellen. Spearmans rho varierar mellan –1,00 (två helt olika rangordningar) och +1,00 (två exakt likadana rangordningar). Ju närmare +1,00 tipset från en expert kommer, desto bättre stämmer tipset med resultatet av SHL-serien. Ju större avstånd mellan tippad och faktiskt placering i SHL-tabellen, desto lägre värde. I tabell 1 redovisas hur väl tipset från 37 experter överensstämmer med resultatet av SHL 2016/2017.

Tabell 1: Samband mellan lagens placering i SHL:s sluttabell 2016/17 och tippad placering, (Spearmans rho).

1 Daniel Enestubbe, Smålandsposten 0,855
2 Henrik Leman GT/Expressen 0,851
3 Jonas Gustavsson, Aftonbladet 0,837
4 Anna Lindbäck, Aftonbladet 0,833
5 Björn Skarpsvärd, Blekinge Läns Tidning/Sydöstran 0,829
6 Björn Oldeen, C More 0,824
7 Ola Netterström, Smålandsposten 0,820
8 Stisse Åberg, Gefle Dagblad/Arbetarbladet 0,798
Pontus Stenros, Smålandsposten 0,798
10 Daniel Roth, Helsingborgs Dagblad 0,789
11 Per Bergsten, Corren 0,785
Dusan Umicevic, SVT 0,785
13 Emil K Lagnelius, Aftonbladet 0,771
Dan Magnusson, Smålandsposten 0,771
15 Tobias Stark, Linnéuniversitetet 0,763
Hans Abrahamsson, Aftonbladet 0,763
17 Henrik Lundgren, Aftonbladet 0,748
18 Johannes Hägglund, Aftonbladet 0,736
19 Johan Linderstam, Aftonbladet 0,732
20 Jimmy Stålnacke, NSD 0,727
Sanny Lindström, Expressen 0,727
22 Johan Svensson, Kvällsposten/Expressen 0,719
23 Sven Elofsson, Smålandsposten 0,714
24 Niklas Wikegård, C More 0,710
25 Jonatan Bergman, Sveriges radio, P4 Kronoberg 0,684
26 Gunnar Eriksson, Västerbottningen 0,675
27 Mattias Ek, Expressen 0,670
28 Linus Norberg, Aftonbladet 0,666
29 Kristian Ferm, Smålandsposten 0,662
Mats Wennerholm, Aftonbladet 0,662
31 Adam Savonen, Norran 0,648
32 Bosse Lundkvist, Piteå-Tidningen 0,622
33 Robin Lindgren, Folkbladet 0,618
34 Tomas Ros, Aftonbladet 0,609
Jonathan Ekeliw, Aftonbladet 0,609
36 Måns Karlsson, Hockeysverige.se 0,560
37 Per Bjurman, Aftonbladet 0,429

Den som bäst tippade hockeylagens placering i SHL-serien är Smålandspostens Daniel Enestubbe, även om han tippade att SHL-segrarna Växjö Lakers skulle komma tvåa efter Skellefteå AIK i tabellen. Men till skillnad från många andra tippade han att HV71, tabellens tvåa, skulle komma på slutspelsplats. Många andra experter tippade att HV71 istället skulle komma långt ner i tabellen. De flesta hade dock rätt när de tippade att Leksand skulle komma sist. Bästa – och enda – kvinna bland de experter som jag hittat i massmedierna är Aftonbladets Anna Lindbäck som gav det fjärde bästa tipset inför SHL-starten. Min kollega på Linnéuniversitetet och hockeyforskaren Tobias Stark lyckades lika väl som Aftonbladets hockeyexpert Hans Abrahamsson. Dessa två delar femtondeplatsen bland hockeyexperterna. De flesta experter prickade in minst ett lag på rätt plats i tabellen. En som inte lyckades med detta var Sveriges radios Jonatan Bergman (plats 25). Detta vägs upp av att han tillsamman med den gamle Stanley Cup-mästaren Mike Zanier är en lysande hockeykommentator. Tabell 1 visar också att alla experter tenderade att ha mer rätt än fel när de tippade – inget experttips har fått en negativ korrelation med det faktiska SHL-resultatet.