Medlemsförändring i Equmeniakyrkans regioner

11 08 2022

Equmeniakyrkan bildades 2011 efter en sammanslagning av Svenska missionskyrkan. Baptistsamfundet och Metodistkyrkan, där det förstnämnda samfundet bidrog med majoriteten av medlemmarna. Sedan bildandet har Equmeniakyrkan tappat medlemmar. Den första sammanställningen av antalet medlemmar som jag fått ta del av är från 2012 och då var antalet medlemmar 68 851 personer och vid 2021 års utgång var medlemsantalet 58 569 personer, en minskning med drygt 10 000 medlemmar.

Eftersom den svenska befolkningen till stor del är koncentrerad i och runtomkring Stockholm, Göteborg och Malmö är det intressant att veta att den geografiska fördelningen av medlemmarna i Equmeniakyrkan är annorlunda. Equmeniakyrkan är indelad i sju regioner: Syd (Skåne och Blekinge), Väst (Halland och Västra Götalands län), Öst (Småland, Öland och Östergötland), Svealand (Värmlands, Örebros, Södermanlands och Västmanlands län samt Enköpings kommun), Stockholm (Stockholms och Gotlands län samt Uppsala, Knivsta och Håbo kommuner), Mitt (Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Härjedalen, Dalarna, Hälsingland, Gästrikland och Norduppland) samt Nord (övriga Norrland).

Figur 1 presenterar antalet medlemmar i Equmeniakyrkans regioner. Som framgår är de medlemsmässigt största regionerna i Equmeniakyrkan Väst och Öst. Majoriteten av Equmeniakyrkans medlemmar finns i regionerna Väst och Öst. Region Svealand, Stockholm och Mitt är ungefär jämnstora, medan Equmeniakyrkan har mycket få medlemmar i region Syd och Nord. Equmeniakyrkan (och deras bildarsamfund) har aldrig riktigt lyckats etablera några starka fästen i regionerna Syd och Nord. Jämfört med svenska befolkningen (där befolkningskoncentrationen är stor i och omkring Stockholm, Göteborg och Malmö) har Equmeniakyrkan sin tyngdpunkt i Västergötland, Bohuslän, Småland och Östergötland.

Figur 1 Equmeniakyrkans antal medlemmar i olika regioner.

Sedan bildandet av Equmeniakyrkan har inte medlemsutvecklingen varit positiv för något av regionerna. Men den negativa medlemsutvecklingen är inte likartad i regionerna. Eftersom regionernas medlemsantal är mycket skiftande studeras förändringen över tid bäst med procentuell förändring. Regionernas medlemsutveckling framgår av figur 2. Den äldsta uppgiften jag har tillgång till är från 2014.

Figur 2 Medlemsförändring i Equmeniakyrkans regioner 2014-2021 (procent)

Minst negativ är medlemsutvecklingen i region Väst, följd av regionerna Mitt och Öst. Mest negativ är medlemsutvecklingen i Nord, följd av Stockholm, Syd och Svealand. Medan den negativa medlemsutvecklingen i Nord och Syd kan kopplas till Equmeniakyrkans allmänt svaga ställning – och för Nord också glesbygdsproblematik –gäller det knappast för region Stockholm (-15 procent). Sedan Equmeniakyrkan bildades har Storstockholm växt med nästan 400 000 personer. Detta är till exempel tio gånger mer än den allmänna befolkningstillväxten i region Öst. Att Equmeniakyrkan försvagas speciellt kraftigt i Sveriges starkaste tillväxtområde är allvarlig för samfundets framtid. Frågan är vad Equmeniakyrkan kan göra annorlunda i region Stockholm?

Många som är aktiva i Equmeniakyrkan och dess föregångare Missionskyrkan (som medlemsmässigt utgjorde större delen av bildarsamfunden) känner till att det inom samfundet finns olika fromhetstendenser. I västra delen av landet är många Equmeniakyrkor mer karismatiska, medan detta är mer sällsynt i östra Svealand (Sven Halvardson konfirmerar några sådana geografiska skillnader i sin avhandling Samfund och samhälle: Svenska missionsförbundet – dess medlemsutveckling, inre miljö och socio-kulturella kontext). Som de flesta indelningar är dessa teologiska skillnader knutna till geografi enbart tendenser. Församlingar med lite olika teologisk inriktning finns lite överallt i Equmeniakyrkan.

Några av Equmeniakyrkans församlingar, speciellt i region Stockholm, har i stor utsträckning anammat liberalteologi. Liberalteologisk tro kan ta olika uttryck, men innehåller ofta något eller allt av följande: Jesus offer på korset uppfattas som barbariskt, ingen bekännelse av kroppens uppståndelse eller tro på mirakler, gudomlig inkarnation eller personlig synd, Bibeln uppfattas vara full av nonsens, Gud tros inte kunna agera i denna världen och de flesta religioner ses som likvärdiga. Ett problem med liberalteologi – vid sidan av dess innehåll – är att ingen forskning kunnat knyta kyrkor med sådan teologisk ståndpunkt till en medlemsökning över längre tid, snarare tvärtom.

I regionerna Väst, Öst och Mitt är det i stället mer vanligt med församlingar med evangelisk teologi. Den sätter Jesus i centrum genom att betona vikten av en personlig relation med Jesus, efterföljelse, Bibelns betydelse, evangelisation och Jesus uppståndelse. Anhängare av evangelisk teologi förväntar sig mirakler.

Det är möjligt att olika teologisk inriktning kan vara en förklaring till variationer i medlemsutvecklingen för Equmeniakyrkans regioner. Regioner där evangelisk teologi är stark minskar minst. Det kan då tyckas konstigt att region Öst – där Småland, Öland och Östergötland ingår – ändå har en ganska negativ medlemsutveckling. Det är inte minst i Equmeniakyrkans smålandsförsamlingar som evangelisk teologi är stark.

Här verkar Equmeniakyrkans kongregationalistiska samfundssyn spela en roll. Enligt denna är Equmeniakyrkans församlingar självständiga. Det betyder att de när som helst kan besluta att lämna samfundet och gå med i ett annat samfund. Regionens förre ledare Peter Bernhardsson har uppmärksammat att en stor del av minskningen i region Öst – till skillnad från andra av samfundets regioner – inte beror på att församlingarnas medlemsantal minskar. I stället uppger han att flera församlingar lämnat samfundet. De flesta av dessa har gått in i mer teologiskt konservativa samfund. Bernhardsson uppskattar att Equmeniakyrkans region Öst på så sätt har förlorat omkring 750 medlemmar. Hur skulle medlemsutvecklingen i region Öst vara om dessa församlingar varit kvar i Equmeniakyrkan?

Figur 3 är ett försök att beakta det. I figur 3 har linjen som indikerar medlemsutvecklingen för region Öst bytts ut med en röd punkt som innehåller ytterligare 750 medlemmar. Det framgår då att region Öst medlemsminskning är mycket liten. Naturligtvis går det inte att garantera att region Öst skulle ha 750 ytterligare medlemmar om alla dess församlingar stannat kvar i Equmeniakyrkan. Men försöket att beakta församlingsförlusterna pekar på att denna region har mindre problem med sin rekrytering än en del andra regioner i Equmeniakyrkan.

Figur 3 Medlemsutveckling om inte församlingar lämnat Equmeniakyrkan i region Öst (procent).

Medlemsutvecklingen i Equmeniakyrkans regioner indikerar att samfundet främst bör söka lösningar i regionerna Öst, Väst och Mitt där evangelisk teologi spelar en framträdande roll. Evangelisk teologi föder engagemang, till exempel fler Equmeniaföreningar (barn- och ungdomsföreningen för Equmeniakyrkan). Även detta gynnar medlemsutvecklingen.


Åtgärder

Information

Ett svar

12 08 2022
Anonym

Du slår på din spik, Magnus, och det uppskattar jag! Eftersom jag själv hellre ser mig som evangelikal än liberalteologisk är det ju också lite malligt att få höra till det vinnande (eller kanske snarare, minst förlorande) laget. Detta sagt som dåligt skämt förstås, vi borde alla, och inte minst jag, ropa till Gud om nåd för Equmeniakyrkan och hela kristenheten i Sverige. I kyrkan jag finns med (Region Svealand) har vi inte haft dop sedan Påskdagen 2019 och bara, om jag minns rätt, två barnvälsignelser sedan dess. Visst kan vi skylla på demografi (avflyttning) men det är klart att det finns ett stort allvar i detta. Herre förbarma dig över oss!

Var välsignad, Mats Byrén, Fellignsbro

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: