Myten om antalet betjänade i frikyrkorna

1 08 2022

Inom frikyrkovärlden finns ett antal påståenden som upprepats så ofta att en del tror att de är en allmänt vedertagen sanning. Ett sådant är att antalet medlemmar i frikyrkornas församlingar inte säger så mycket om deras verksamhet och hur många som nås. Många som rör sig i frikyrkornas värld är inte medlemmar, vilket inte märks i medlemsstatistiken. Ett exempel är när Jenny Dobers, Equmeniakyrkans regionala kyrkoledare för Stockholm, uttalar sig i den samfundet närstående tidningen Sändaren om att samfundet (och speciellt Stockholmsregionen) tappar medlemmar. ’Församlingarna möter människor på många sätt som inte kommer ge resultat som kan mätas i medlemsstatistik. Jag tycker nog antal betjänade är en intressantare statistik, för där finns alla de vi möter i samtalsgrupper, körer, sinnesrogudstjänster.’

Det är lätt att fastna i en talmystik när antal personer rapporteras. Men när förändringar över tid jämförs är det viktigt att inte jämföra äpplen med päron, utan jämföra samma sak. När Equmeniakyrkans medlemsantal har minskat med 10 000 personer till 58 569 personer mellan 2012 och 2021 kan en del finna det trösterikt att samfundet 2020 rapporterade 112 460 betjänade personer. En betjänad är en person som tar del av ett samfunds verksamhet, oavsett om hen är medlem i en församling eller inte. Uppgifterna om antalet betjänade sammanställs och rapporteras in till Myndigheten för stöd till trossamfund. I figur 1 redovisas Equmeniakyrkans antal medlemmar 2021 och Equmeniakyrkans antal betjänande 2020.

Figur 1: Antal medlemmar i Equmeniakyrkan 2021 och antal betjänade i Equmeniakyrkan 2020.

Det är som att en del tänker att när Equmeniakyrkans antal medlemmar är färre än 59 000 personer, så är det egentligen en ökning till 112 460 personer om man istället tittar på antalet betjänade. Men då jämförs äpplen och päron. I stället behöver vi jämföra det förändrade medlemsantalet över tid för sig och det förändrade antalet betjänade över tid för sig. En sådan jämförelse finns i figur 2. På y-axeln till vänster redovisas antal medlemmar och på y-axeln till höger redovisas antal betjänande. Den blå linjen markerar antalet medlemmar i Equmeniakyrkan 2012-2021 och den röda linjen antalet betjänade i Equmeniakyrkan 2012-2020 (vilket är den mest aktuella uppgiften).

Figur 2: Antal medlemmar i Equmeniakyrkan 2012-2021 (blå linje) och antal betjänade i Equmeniakyrkan 2012-2020.

I figur 2 framkommer att antalet betjänade har minskat med nästan 22 000 personer mellan 2012 och 2020 (vilket är den sista uppdateringen av antalet betjänade). Det är en minskning med över 16 procent, vilket kan jämföras med att antalet medlemmar i Equmeniakyrkan under motsvarande tid minskade med 13 procent. Utvecklingen för antalet betjänade i Equmeniakyrkan är alltså än sämre än vad som är fallet med medlemsminskningen. Även så är det tydligt att det finns ett klart samband mellan antalet medlemmar och antalet betjänade. Det går alltså inte att förklara bort medlemsminskningen med att utvecklingen är helt annorlunda om antalet betjänade beaktades.

I figur 3 redovisas samma uppgifter igen, men nu inkluderas även två tendenslinjer in i framtiden som visar om utvecklingen fortsätter oförändrat (linjerna bygger på två regressionsmodeller med årtal som oberoende variabel och medlem/betjänade som beroende variabel).

Figur 3: Antal medlemmar i Equmeniakyrkan 2012-2021 (blå linje) och antal betjänade i Equmeniakyrkan 2012-2020 samt två tendenslinjer byggt på OLS regressioner med årtal som oberoende variabel och medlemmar/betjänade som beroende variabel.

Om inget händer och medlemsminskningen fortsätter så lämnar den siste medlemmen Equmeniakyrkan 2078. Utvecklingen för antalet betjänade i Equmeniakyrkan är än mer dramatisk och utifrån samma antaganden finns inga betjänade kvar år 2060. För Equmeniakyrkan är det alltså inte mer trösterikt att titta på siffran för betjänade än för medlemmar, snarare tvärtom.

Det är en gåta varför det spridit sig att utvecklingen av antalet betjänade skulle vara en bättre indikator än medlemsutvecklingen. För en frikyrka torde det vara självklart att det är frivilligarbete av medlemmar i församlingar som utgör kärnan i verksamheten. Detta gäller även evangelisation och nyrekrytering. När engagemanget minskar, så minskar antalet medlemmar och med detta minskar också antalet betjänade. Att tro något annat är att lura sig själv och – än värre – lura andra.

Det kan förvisso finnas ideationella anledningar till att framhålla betjänade istället för medlemmar. Equmeniakyrkan är en gemenskap av församlingar och en gemenskap av människor som bekänner Jesus Kristus som Frälsare och Herre. En minskande minoritet i Equmeniakyrkan kritiserar detta utifrån liberalteologiska antaganden som på olika sätt vill försvaga betydelsen av en personlig relation med Jesus, efterföljelse, Bibelns betydelse, evangelisation, uppståndelsen och annat som på detta sätt sätter Jesus i församlingens centrum. Som ett led i detta kritiseras tanken att församlingar är en gemenskap av medlemmar som bekänner Jesus Kristus som Frälsare och Herre. Att då i stället framhålla betjänade – där en del inte har någon bekännelse av Jesus som Frälsare och Herre – är ett sätt att tona ned betydelsen av att ha en relation med Jesus utan att man direkt och uttalat behöver argumentera för detta.

Myten om antalet betjänade kan kopplas samman med en del liberalteologiska argument om att kyrkor måste minska fokus på omvändelse, bekännelse till Jesus, Bibelns betydelse, evangelisation, uppståndelsen och att leva i Jesus efterföljd för att fler människor ska vilja vara med i kyrkors aktiviteter. Som jag tidigare skrivit om finns det ingen forskning som kan visa att ett minskat fokus på Jesus på längre sikt kan kopplas till att nå fler människor, öka intresset för församlingar eller ge ett ökat antal medlemmar. I stället pekar forskningen på det motsatta: församlingar som starkt betonar människors personliga relation med Jesus, efterföljelse, Bibelns betydelse, evangelisation, uppståndelsen och annat som på detta sätt sätter Jesus i församlingens centrum tenderar att stå emot sekulariseringen bäst. Det är dessa församlingar som i störst utsträckning väcker intresse, engagerar medlemmar och får nya medlemmar. Detta överensstämmer med den teologiska tanken att det är Jesus som öppnar vägen till tro och når människor.


Åtgärder

Information

Ett svar

2 08 2022
Jan Olausson

Engagemang viktigast

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: