Nästa vecka är det dags för Almedalsveckan. Där kommer politiker, tankesmedjor och journalister gnugga varandras axlar hela veckan lång. Mycket sker enbart för att få synas i massmedia, måhända med ett vagt mål för att forma agendan eller maximera sitt partis röster. Därmed kan man säga att Almedlasveckan är en serie av pseudohändelser. Pseudohändelser är nyheter vars enda syfte är att tas upp i massmedia. De har i stort sett ingen annan samhällsrelevans annat än att händelserna skall synas i massmedia. När den väl har synts där har den tjänat ut sin roll.
En bakgrund till pseudohändelserna är att det finns ett allt större utbud av kommersiell massmedia: press, radio och TV. Speciellt tydligt blir detta under sommarens nyhetstorka. Massmedia måste ha ett så stort utbud som möjligt för att kunna sälja så mycket reklam som möjligt. Då kommer Almedalsveckan väl till pass. Tydligast syns utvecklingen och behovet av pseudohändelser genom TV:s utveckling. Den kvälls-TV som min generation växte upp med på 1970-talet har bytts ut till en dygnet runt-TV. Då kan kommersiella TV-kanaler också sälja reklam dygnet runt. Helst skall ett TV-bolag också ha flera kanaler så att de kan sälja ännu mer reklam och därigenom öka sina intäkter. Problemet är vad som skall fylla ut tiden mellan reklamavbrotten. Då är pseudohändelser till nytta. Det konstiga är att public service-TV inte verkar agera speciellt annorlunda än reklam-TV.
Även den politiska bevakningen får sin beskärda del av pseudohändelser. Det är utspel, skandaler och krav på avgång. Utspel är i de vanligaste pseudohändelserna. De kommer från politikerna själva. Journalisterna tar ofta tacksamt emot. De kommenterar ofta politikernas utspel i sig själva. Då gäller det inte att diskutera vad som sas, utan varför det sas och hur det påverkar det politiska spelet: vilket parti vinner och vem förlorar? Inte sällan sker dessa kommentarer genom att TV:s nyhetsprogram visar en intränad intervju mellan studioreportern och en kollega som de betitlar något i stil med ”politisk kommentator”. Så utvecklas ett symbiotiskt förhållande mellan journalist och politiker och politiken blir allt mer ett skådespel för publiken — medborgarna — att applådera eller bua åt.
Magnus Hagevi 
Ja du Hagevi, du tycks aldrig varit på Almedalsveckan. Du stämmer in i den minskande kör som talar om Alemdalsveckan som en marknadsplats som inte är intressant. Märkligt för den som bekänner sig just till marknaden som politisk grund. Jag liknar evenamanget mest vid ett politiskt sommaruniversitet – inga tunga akademiska poäng men mycket lärdom.
Almedalsveckan kan naturligtvis vara allt det där du skriver, men poängen är att det är upp till dig som är där. Möjligheten att välja annorlunda än det du lyfter upp är enorm. Säger du samma sak om statsvetarkonferenser, internationella konferenser, WSF, ESF eller Tällberg Forum? Jag försvarar inte allt som sker under veckan – men själv har jag deltagit i seminarier kring vänsters idéer inför 2018, FRA-lagen, Lissabonfördraget och socialdemokratins MÖ-politik. Jag har träffat vänner och bekanta jag inte ser så ofta och jag har fått lyssna till en politikerelit alldeles själv, utan det filter som journalisterna utgör. Det tycker jag är demokrati. /VS
Vad bra att du trivs! Och att du lär dig något. På en fri marknad till på köpet. Men det är knappast det som är avgörande för vad som är eller inte är en pseudohändelse. Det rör istället dess relevans för samhället. Det som händer i Almedalen är intressant för att det händer i Almedalen, inte för att det påverkar samhället. Politikerna producerar nyheter för att de skall synas i massmedia, inte något annat. Ta till exempel Jan Björklunds tal som var ett hopklipp av hans tidigare tal. Det kan man göra i Almedalen och då är det ändå nyheter. Jag tycker att statsvetarkonferenser är kul, intressant och jag träffar en massa bekanta (så det där med Almedalen är säkert kul). Men inte är statsvetarkonferenser en politisk händelse som påverkar samhället. Mycket riktigt rapporterar inte massmedia om dessa konferenser som politiska fenomen eller samhällsfrågor. Ett klokt beslut. MH
Käre Magnus! Det var du som talade om pseudohändelse som något som saknade samhällsrelevans. Ett sommaruniversitet med den politiska eliten kan knappast anses saknas ”samhällsrelevans”. Du använder Jan Björklund som exempel – nyheten bestod ju just i detta att han inte gjort sitt jobb, dvs att han bara återanvänt ett tal. Så blev han också en av de två som enligt Agenda 25 låg i medieskugga under Almedalsveckan.
Du är faktiskt ganska naiv om du på fullt allvar tror att ett antal dagars nära kontakt mellan journalister, lobbyister och politiker inte har samhällsrelevans i den andra meningen som du beskriver, dvs ”påverkar samhället”. Och att veckan är samhällsrelevant tror uppenbarligen de som är där för att påverka också./VS
Smaka på ordet ”mediaskugga”. Det blev resultatet av Björklunds tal. Pseudohändelser är bara till för att vara med i massmedia. Det misslyckades tydligen Björklund med. Andra lyckades. Därmed var målet för dessa uppnått: att producera något som uppmärksammades i massmedia. Något annat mål finns inte för pseudohändelser. Någon större samhällsrelevans finns inte. MH
Du får gärna vidhålla din hållning, men du glider i argumentationen. Åk dit nästa år! Låt oss ses där!/VS
Tror inte jag glider,om jag får citera mig själv i bloggen: ”Pseudohändelser är nyheter vars enda syfte är att tas upp i massmedia.” Måhända tänker du på något annat när du hör ordet pseudohändelse. MH