Sifo bäst i test

Ganska ofta får jag frågan om någon av opinionsinstitutens partisympatimätningar är bättre än något av de andra. Det är en svår fråga att svara på eftersom urval, frågor och viktning skiljer sig åt. Dessutom är de undersökningar – Sentio och United Minds – som helt eller delvis görs via Internet en ny företeelse i samband med riksdagsval där urval och undersökningar brukar baseras på telefonnummer och telefonintervjuer. Därmed har Internetbaserade undersökningar inte blivit utvärderade och jämförda med vad som egentligen är det enda rimliga att testa partisympatimätningarna med: det faktiska valresultatet. Ju mindre avvikelse från valresultatet en opinionsmätning uppvisar, desto bättre kan mätningen antas vara. Därför har jag roat mig med (jodå, sådana är vi statsvetare) att räkna ut avvikelsen mellan opinionsinstitutens sista mätning inför riksdagsval och det faktiska valresultatet. Jag har enbart valt den sista mätningen för att på så sätt minimera risken för att väljarna byter parti mellan mätningen och valet. Icke desto mindre kan så ha skett. Många väljare bestämmer sig inte förrän valdagen. Detta innebär att det alltid finns en risk som innebär att det inte bara är mätningens kvalitet som påverkar skillnaden mellan de rapporterade partisympatierna från opinionsföretagen och valresultatet, utan att väljarna kan ha ändrat sig. Nåväl, med detta i åtanke har jag de senaste två valen räknat ut den genomsnittliga avvikelsen mellan opinionsinstitutens sista mätning inför riksdagsvalet och det faktiska valresultatet. Genomsnittet erhålls genom att beräkna differensen mellan en uppgiven procent sympatisörer med ett parti och dess faktiska valresultat. Motsvarande beräkning genomförs för samtliga riksdagspartier, varefter dessa differenser summeras och delas med antalet riksdagspartier. Det opinionsinstitut med den lägsta avvikelsen antas då vara det som bäst estimerat partiernas väljarstöd. Resultatet för 2006 och 2002 redovisas i tabell 1.

Enligt tabell 1 var det Sifo som levererade den bästa opinionsmätningen inför valet 2006. Samma opinionsinstitut var näst bäst inför valet 2002, varför det finns anledning att fästa stort förtroende på Sifos mätningar inför riksdagsvalet. Vid båda riksdagsvalen huserade dock Skop och Demoskop på de två jumboplatserna. Det märks också en skillnad mellan valen då opinionsinstituten hade det svårare att pricka valresultatet 2002 än 2006. Till stor del beror missarna 2002 på att Socialdemokraternas och till viss del Centerpartiets valresultat tenderade att underskattas av opinionsinstituten medan Moderaternas överskattades. I det senaste valet fanns inte någon sådan tendens vad gäller Socialdemokraterna och Moderaterna, men väl Centerpartiet.

Det är dock inte enbart partiernas resultat som är intressant inför riksdagsvalet. Också skillnaden mellan de politiska blocken – den borgerliga alliansen och de rödgröna – är det klokt att hålla reda på. Dessa block konkurrerar med varandra om att få bilda regering efter riksdagsvalet. I tabell 2 redovisas därför den genomsnittliga avvikelsen mellan blocken, som har beräknats på liknande sätt som för partierna: genomsnittet erhålls genom att beräkna skillnaden mellan opinionsinstitutens uppgivna sympatier för respektive block och det faktiska valresultatet, varefter dessa båda differenser summeras och divideras med två.

Återigen hamnar Sifo bra till och är bäst 2006 och trea 2002. Demoskop är återigen långt bak i kön och Skop klarar sig inte mycket bättre denna gång heller. Det är dock att notera att vissa opinionsinstitut kan vara ganska bra på att uppskatta partiernas stöd, men ändå hamna ganska fel vad gäller stödet för de båda politiska blocken och vice versa. Ett exempel är Synovate som inför riksdagsvalet 2006 prickade in partiernas stöd ganska bra, men missade ganska grovt vad gäller kampen mellan blocken. Efter detta val vet vi om Sifo alltjämt ligger i topp vad gäller att pricka in valresultatet med sin sista mätning och hur de Internetbaserade opinionsmätningarna står sig jämfört med telefonurvalen.