Regeringens stöd i riksdagen

25 02 2019

Efter en lång period av regeringssonderingar och –förhandlingar fick Stefan Löfven förnyat förtroende av riksdagen som statsminister. Även efter detta riksdagsval formades en socialdemokratisk-miljöpartistisk regering. Stödet i form av regeringspartiernas andel av riksdagsmandaten är bland de minsta sedan enkammarriksdagen kom till 1970. I tabellen nedan redovisas regeringspartiernas stöd i riksdagen räknat i andel av riksdagsmandaten, så kallad parlamentariskt stöd.

Som synes är den utlovade regeringen en av de svagaste vad gäller parlamentariskt stöd under enkammarriksdagen. Av totalt 18 regeringar är den tillträdande regeringen trea från slutet i parlamentarisk styrka. Starkast parlamentariskt stöd har borgerliga koalitionsregeringar haft. Den parlamentariskt starkaste S-ledda regeringen kommer först på sjätte plats. Under enkammarriksdagen har Socialdemokraterna aldrig bildat en majoritetsregering.

S+MP-regeringen fick sitt grön-gula ljus i riksdagsvoteringen genom att Löfven – vid sidan av riksdagsledamöterna från regeringspartierna – släpptes fram av Centerpartiet, Liberalerna och Vänsterpartiet. Viljan att hålla Sverigedemokraterna från politiskt inflytande och en sakpolitisk uppgörelse mellan regeringspartierna samt Centerpartiet och Liberalerna ligger bakom Löfvens stöd i riksdagen. Redan från början har dock politiska kommentatorer undrat om Löfvens senaste regering klarar att sitta kvar mandatperioden ut. Har regeringen ett för svagt stöd i riksdagen?

Parlamentarisk styrka är en sak, en regerings överlevnadsförmåga en annan. Regeringens överlevnadsförmåga indikeras i tabellen med en asterix (*) efter de regeringar som avgått före ordinarie riksdagsval och således inte suttit till mandatperiodens slut. Det är då möjligt att notera att två av de regeringar som avgått i förtid också haft ett starkt parlamentariskt stöd (två borgerliga majoritetsregeringar på första och tredje plats i tabellen). Till dessa kommer också den relativt svaga socialdemokratiska minoritetsregeringen 1988-1990 på tionde plats. De borgerliga regeringarna avgick på grund av interna motsättningar i regeringskoalitionen, medan den socialdemokratiska regeringen avgick på grund av bristande stöd i riksdagen.

Förvisso kan en regering med egen majoritet ha det lättare att överleva än en regering som saknar denna majoritet. Men det är inte det enda som ska till för att en regering ska överleva. För det första kan den parlamentariska situationen vara mer eller mindre gynnsam för en regering. Ju fler oppositionspartier som kan tänka sig att ingå överenskommelser med en regering, desto lättare har den att sitta kvar under hela mandatperioden. När en minoritetsregering förlorar denna förmåga till överenskommelser med oppositionen får den uppenbara problem. För det andra kan en koalitionsregering få problem genom interna motsättningar. Om motsättningarna blir för stora spricker regeringen och avgången är ett faktum. En koalitionsregering utan egen majoritet, med liten förmåga att nå överenskommelser med oppositionen och med interna motsättningar kan antas gå en dyster framtid tillmötes. I nuläget vet vi blott att den föreslagna S+MP-regeringen är en koalitionsregering med svagt parlamentarisk stöd. Med tiden får vi att få veta vilka andra utmaningar den kommer att möta.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

3 04 2019
Ville Ivarsson

Hej,
Tryckfelsnisse har varit framme på nr 12. Bör vara S 1973-1976 (Lotteririksdagen)
Tack för en mycket intressant blogg

28 08 2019
Hagevi

Tack, nu är årtalen korrigerade.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: