Vem bildar nästa regering?

8 10 2018

Vilken regering ska den nyvalda riksdagen rösta fram? Hur ska en regering kunna bildas och dessutom kunna styra riket? En idé med blockpolitiken var att forma majoritetsregering baserad på något av respektive block. Efter valdagen är det ett fjärran ideal. Inget av blocken är i närheten av en egen riksdagsmajoritet. I förhållande till valresultat och mandatfördelning i riksdagen är det inte någon självklarhet vilka partier som kommer att bilda nästa regering. Men utifrån olika uttalanden och utfästelser inför valet som de olika partierna gjort är det möjligt att resonera om svårigheter och möjligheter i samband med talmansrundorna.

Varje tanke på att forma någon typ av majoritetsregering stöter på problem. Vad gäller Sverigedemokraterna har alla andra riksdagspartier sagt att det är otänkbart att ha med dem i regering. För de borgerliga partierna är det dessutom otänkbart att sitta i en regering med Vänsterpartiet. Det är då matematiskt omöjligt att bilda en majoritetsregering utan att Socialdemokraterna medverkar.

Skulle Socialdemokraterna kunna tänka sig bilda regering med samtliga allianspartier? Detta är inte sannolikt. Dessutom skulle det vara svårt för en sådan koalition att ena sig om vem som skulle vara statsminister. I samband med den första talmansrundan efter valet har Stefan Löfven dessutom tackat nej till att vara någon form av stödparti till en Alliansregering.

Om Moderaterna ställs utanför en regering krävs regeringsmedverkan av alla övriga partier – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Kristdemokraterna, Liberalerna och Miljöpartiet – för att den ska erhålla majoritet. Det är knappast troligt att Kristdemokraterna Liberalerna och Centerpartiet skulle gå med på att lämna Moderaterna utanför en regering. Dessutom är det tveksamt om i valet sarjade miljöpartister skulle hoppa på något regeringsuppdrag överhuvudtaget. De partier som sitter i regering tappar i genomsnitt tre procentenheter av sitt röststöd under en mandatperiod. Eftersom Miljöpartiet ligger nära procentspärren till riksdagen har de inte råd att ta några risker. Därmed är det svårt att bilda en majoritetsregering.

Det finns flera möjliga minoritetsregeringar. En del har föreslagit en regering bestående av Socialdemokraterna och Moderaterna. Men jag bedömer att de ideologiska avstånden mellan dessa partier är för stora. Istället tror jag att en minoritetsregering måste vara en form av mittenregering. Det betyder att den har partier både till vänster och höger om sig, men också auktoritära och anti-auktoritära partier utanför regeringen. En minoritetsregering bör vid förhandlingar kunna pressa oppositionspartierna till vänster (eller höger) att komma överens genom att hota med att istället göra upp med partierna till höger (eller vänster). En minoritetsregering kan däremot inte innehålla partierna längst till vänster eller längst till höger i partisystemet. Förslag som kommer från en minoritetsregering med sådana flygelpartier riskerar att få sina förslag bortröstade av en enig opposition.

Löfven drömmer om att leda en mittenregering. Det är därför han inte vill ha med Vänsterpartiet i en regering, men gärna Miljöpartiet, Centerpartiet och Liberalerna. Ett problem med en sådan regering är att den, eftersom det är en minoritetsregering, måste ha så stort stöd av partier utanför regeringen så att de inte röstar emot den. Det är svårt att se vem som skulle stödja Löfvens drömregering genom att till exempel lägga ned sina röster i statsministeromröstningen. Skulle Vänsterpartiet släppa fram en regering med centerpartister och liberaler på viktiga positioner? Eller skulle Moderaterna, Kristdemokraterna eller Sverigedemokraterna lägga ned sina röster så att Löfven blir statsminister? Ett annat problem med Löfvens drömregering är att centerpartisterna mycket klart talat om för väljarna att de inte ska sitta i en regering med Stefan Löfven som statsminister. Något sådant skulle i och för sig kunna lösas med att Annie Lööf blev statsminister i Löfvens drömregering. Det kan dock tyckas vara konstigt att ett parti som var tolfte väljare röstat på ska leda en regering där ett parti ingår som har mångdubbelt fler väljare.

Men det är inte självklart att Socialdemokraterna behövs i en mittenregering. Kanske kan en Alliansregering beskrivas som en mittenregering med rödgröna partier till vänster och Sverigedemokrater till höger. För att en minoritetsregering ska bli vald måste dock något parti som inte sitter i regeringen tolerera den genom att åtminstone lägga ner sina röster. Det är tveksamt om någon av Socialdemokraterna eller Sverigedemokraterna skulle släppa fram en sådan regering. Om Sverigedemokraterna skulle kunna trugas att lägga ner sina röster till förmån för en Alliansregering så innebär det någon form av överenskommelse mellan Alliansen och Sverigedemokraterna. Det är inte troligt att Centerpartiet och Liberalerna skulle gå med på något sådant.

Det har då talats om en regering bestående av Moderaterna och Kristdemokraterna som också tolereras av Centerpartiet och Liberalerna å ena sidan samt Sverigedemokraterna å andra sidan. Här har Centerpartiet och Liberalerna inte varit lika tydliga, men för dem måste risken vara uppenbar att deras löften om att inte ge Sverigedemokraterna inflytande kan tyckas bli svikna vid denna typ av arrangemang. Det som kan vara lockande för Centerpartiet och Liberalerna att släppa fram en M+KD-regering är att de från gång till annan kan agera opposition och få röster av dem som är missnöjda med regeringspolitiken. Det som talar emot att Centerpartiet och Liberalerna skulle få rollen som ”halv-opposition” är att de impopulära beslut som en M+KD-regering kommer att fatta antagligen kommer att kräva stöd bland annat från Centerpartiet och Liberalerna. Att vara i opposition mot sin egen politik är nog en svår manöver.

Kvar finns ett par partier som alla regeringsfähiga partier tycks vilja ha med i en regering: Centerpartiet och Liberalerna. Det kan tyckas svårt att rösta emot en regering med partier som man så uttryckligen sagt sig villa regera tillsammans med. En sådan regering är mycket liten, men inte lika liten som Ola Ullstens Folkpartiregering 1978-1979. En liten C/L-regering skulle ha svårt att driva en helt egen agenda i riksdagen, men med ett uttalat förhandlingsmandat skulle dess politik bygga på hoppande riksdagsmajoriteter. Vad sägs om att Annie Lööf bildar en mittenregering bestående av centerpartister och liberaler?

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: