Jimmie Åkesson frågades ut av pastorer på Vårgårda möte

26 08 2018

Onsdagen 22 augusti var det Sverigedemokraternas Jimmie Åkessons tur att frågas ut på Vårgårda möte (du kan se mötet här). Sedan 50 år tillbaka är det tradition att Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) bjuder in riksdagspartiernas ledare för att frågas ut av pastorer. De som ställer frågorna är pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson. Det var den sjätte av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som arrangeras av Equmeniakyrkans församlingar i och runt Vårgårda.

Först med att ställa frågor var Hermansson och som vanligt började hon med att saker om personen hon hade framför sig. Detta avsnitt blev ganska långt, men sedan ställde Hermansson en fråga om den största politiska svagheten. Åkesson valde att uppfatta frågan personligt och svarade att han upplevde sig ha en inneboende osäkerhet och var rädd att uppföra sig fel. Sedan gick han över till att prata om svagheter inom politiken. Åkesson menade då att det var svårt att tala om ideologi då tiden ofta var knapp i massmedia. Han sa också att det var problem att tala om värderingar då dessa ofta missförstods.

Hermansson försökte också ta upp frågan om inte Sverigedemokraterna har haft problem i kommunalpolitiken, kanske med bakgrund av att partiet har många tomma stolar och avhopp i landets kommunfullmäktige. Har det varit svårt för Sverigedemokrater att bedriva kommunpolitik? Åkesson svarade att Sverigedemokraterna hade haft nybörjarproblem på sina håll i landet, men menade också detta förändrats att han var säker på att partiet klarade av en tredubbling av antalet stolar i fullmäktige runt om i landet.

Hermansson och Åkesson talade ganska länge om nationalism. För Åkesson var nationalism att Sverige är den enda plats på hela jorden där svenskar har rätt till landet. Han menade att det är där svenskar kan forma sin kultur och sitt sätt att leva som de vill. ”Där är det viktigt att vi får möjlighet att göra det och att vi får möjlighet att göra det oberoende av andras inflytande”, sa Åkesson. Han menade sig vara för en öppen svenskhet där möjligheten att vara svensk var tillgänglig för den som ville bli svensk. Svenskhet, menade Åkesson, handlade inte om hudfärg eller biologiska egenskaper, utan om värderingar och hur personen beter dig.

Hermansson undrade vad som är svenskt. Åkesson svarade, lite överraskande, att det är svårt att peka på. Till sist sa Åkesson att vad som är svenskt är föränderligt och något som växt fram i flera generationer. Främst skulle det röra sig om värderingar, som i och för sig inte var unika för svenskar, men att blandningen av värderingarna var speciella för Sverige. ”När har man lyckats bli svensk?”, undrade Hermanson. ”Jag vet inte”, svarade Åkesson, men han tyckte att man inte ska skilja ut sig för mycket. Han menade att det är bra om så många av medborgarna som möjligt delar grundläggande värderingar, normer och sedvänjor samt talar samma språk. Han hävdade att han inte kunde tvinga någon, men sa sig vilja ha en politik som främjar den utvecklingen.

Hermansson sa att många kristna som ansåg att gudsriket är större än att vara svensk och att det kristna uppdraget var att hjälpa sin nästa, oavsett varifrån man kom. Hon sa sig vilja ha en bred bro för detta och att kyrkan verkade på den bron, men att hon nu upplevde hon en avsmalnande bro för medmänsklighet. ”Detta är svenska värderingar”, påstod Åkesson, men som också sa att bron varit alldeles för bred. När det gällde integration, menade Åkesson, borde mötet på bron ske långt in på vår sida.

Hermansson fråga också om förhållandet mellan majoritet och minoritet och majoritetens svårighet att möta avvikande. Hon relaterade till frikyrkorörelsens egna erfarenheter av diskriminering och framhöll betydelsen av en sekulär stat. Men är det inte så att Sverigedemokraterna vill behandla religioner olika, speciellt försvåra för muslimer? Åkesson tycktes mena att muslimer steg för steg tar för sig i samhället: först var det minareter men självklart inga böneutrop, nu är det böneutrop i Växjö. Åkesson menade att islam gynnades i Sverige och uppgav att Katolska kyrkan i Växjö, till skillnad från den muslimska församlingen, däremot nekats någon form av uttryck. Påståendet bottnar sannolikt i en tidningsartikel om att Katolska kyrkan i Växjö fått avslag för en ansökan om klockringning, något som senare visade sig vara fel då den katolska församlingen aldrig lämnat in en sådan ansökan. Istället för en smygande islamisering var pastor Hermansson orolig för en smygande diskriminering och undrade vems tur det var nästa gång.

Till skillnad från tidigare utfrågningar var det inte Hermansson som ställde frågor om klimathotet, utan detta gjorde Eriksson. Åkesson ville satsa på internationella klimatinvesteringar, men inte så mycket på åtgärder i Sverige. ”Varför inte både och?” frågade Eriksson. Åkesson menade att dessa åtgärder inte var tillräckligt effektiva och ville istället skära i det som kallas för klimatbudgeten.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: