Dansen runt procentspärren och taktikrösterna

Inför riksdagsvalet 2018 tycks flera partier närma sig 4-procentspärren till riksdagen. En del av dessa riskerar att trilla ur parlamentet och någon kanske kan komma in. I vad mån tiondelarna av procent står dessa partier bi kan avgöra vilka beslut riksdagen kommer att fatta och sammansättningen på regeringen efter höstens val.

Inför riksdagsvalet tycks det vara fyra partier som dansar runt 4-procentspärren. Det parti som är mest känt för att kämpa för att komma över 4-procentspärren är Kristdemokraterna. Mellan valen får partiet sällan med än 4 procent i opinionsmätningarna, men vid de senaste valen har de ändå kravlat sig över riksdagsspärren och fått parlamentarisk representation. Efter att i regeringsställning stramat åt svensk flyktingpolitik har Miljöpartiet rasat ner mot 4-procentspärren, medan Liberalerna saktat dalat i samma riktning. Utanför riksdagen kämpar Feministiskt initiativ för att komma inom räckhåll för riksdagsspärren.

En extra krydda för dansen runt 4-procentspärren är att opinionsmätningarna kan vara osäkrare än vad de tidigare har varit. Ett ökat bortfall i urvalen (allt färre svarar när opinionsföretagen hör av sig) och att flera av opinionsföretagen börjat använda nya och mindre beprövade metoder gör det svårare att uppskatta partiernas ställning i opinionen. Dansen runt 4-procentspärren är därmed än mer oviss. Partierna kan såväl ligga bättre som sämre till i väljaropinionen än vad opinionsundersökningarna visar.

Partier vill nå riksdagen av egen kraft, det vill säga att fler än 4 procent av väljarna tycker att partiet är bäst eller något av dess politiska förslag är så bra att de därför röstar på det. I de fall partierna inte når riksdagen av egen kraft kan de hoppas att så kallade taktikröster får dem över 4-procentspärren. Taktikröstning är när en väljare av strategiska skäl inte röstar på det parti som de tycker passar dem bäst. Istället röstar de på ett annat parti, ofta för att de tror att en sådan röst faktiskt gynnar inflytandet för det parti som de egentligen tycker är bäst. Detta strategiska element i taktikröstning kan ta sig olika uttryck.

För det första kan en väljare taktikrösta på ett parti för att det ska komma över 4-procentspärren. Sannolikt är strategin att om detta parti kommer in i riksdagen så ökar chansen att dess riksdagsledamöter röstar fram favoritpartiets ledare som statsminister eller gör att väljarens favoritparti kommer i regeringsställning. Denna typ av taktikröstning har kallats för spärrhjälp.

För det andra kan taktikröstningen röra risken att väljaren kastar bort sin röst genom att ge den till ett parti som vid riksdagsvalet inte passerar 4-procentspärren och därmed in blir representerat i riksdagen. Därmed har väljaren missat chansen att påverka den faktiska makten i riksdagen. De väljare som egentligen tycker bäst om ett parti som ligger utanför riksdagen kan då av strategiska skäl välja att rösta på ett parti med större chans att få riksdagsrepresentation och därmed kunna påverka den parlamentariska maktkampen. Denna variant av taktikröstning kallas för bortkastad röst.

Vad gäller spärrhjälp och bortkastad röst finns det skäl att tro att en sådan taktikröstning sker för att stödja det politiska block som väljaren stödjer och därmed öka dess chanser att var basen för regeringen efter valet. Det gäller dock inte all typ av taktikröstning. För det tredje kan en tycka att favoritpartiet befinner sig i fel block och rösta på ett parti som istället befinner sig i rätt block. Sådan koalitionsröstning kan ha flera orsaker. En kan vara att det block som innehåller väljarens favoritparti också härbärgerar ett eller flera partier som väljaren starkt ogillar. En sådan väljare kan av strategiska skäl rösta på ett parti som istället tillhör ett annat block om det innehåller partier som väljaren inte ogillar.

Att det finns taktikröstande väljare framgår av studien som min bok Den svenska väljaren 2014 bygger på. I frågeundersökningarna som genomfördes av Surveyinstitutet på Linnéuniversitetet ställdes direkta frågor om olika typer av taktikröstning förekom bland väljarna i urvalet som var representativt för röstberättigade till riksdagsvalet. Vid valet 2014 uppgav 5 procent av väljarna att de taktikröstat och vid valet 2010 var motsvarande andel 8 procent. De flesta taktikröstade för att ge spärrhjälp, medan bortsläng röst och koalitionshjälp vardera var taktikröstningsmotiv för någon enstaka procent av väljarna.

Blockpolitik är ett starkt incitament för taktikröstning. Genom att taktikrösta kan väljarna maximera inflytandet för ett av de politiska blocken. Om väljarna uppfattar det som om blockpolitiken minskat i betydelse kan det innebära att det finns färre taktikröstare. I valet 2010 var blockpolitiken stark och såväl Kristdemokraterna som Centerpartiet hade ett så lågt stöd att de kunde tänkas behöva taktikröster. Enligt den analys som jag och min kollega Johanna Jormfeldt genomförde var det taktikröstarna som gjorde att Kristdemokraterna kom in i riksdagen medan Centerpartiet skulle kommit in av egen kraft även om de i riksdagsvalet 2010 fick ungefär lika många taktikröster som Kristdemokraterna. Det var främst borgerliga väljare som taktikröstade på dessa båda partier, vilket överensstämmer med antaganden om taktikröstning i form av spärrhjälp och att blockpolitiken då har betydelse.

Hur gör väljaren om två partier i ett block behöver taktikröster? I en bloggpost från 2013 analyserar jag taktikrösterna i 2010 års riksdagsval ytterligare. Frågan gällde vilka borgerliga taktikröstare som valde att rösta på Kristdemokraterna och vilka som valde att rösta på Centerpartiet. Denna studie kan vara av intresse även för andra riksdagsval då det med ökad partifragmentering även framgent kan vara flera partier i ett block som är i behov av taktikröster. Inför riksdagsvalet 2018 kan till exempel såväl Kristdemokraterna som Liberalerna behöva taktikröster för att klara 4-procentspärren. Vem får taktikrösterna från blocket? I sådana fall tycks många taktikröstare beakta ideologisk närhet. I riksdagsvalet 2010 fanns en tendens att taktikrösta på det parti av Kristdemokraterna och Centerpartiet som taktröstarna uppfattade sig stå ideologiskt närmast.

Hur gör då hågade taktikröstare vars ideologiska avstånd till partier i nöd är lika stort?  Bland de taktikröstare som ideologiskt stod lika nära Kristdemokraterna och Centerpartiet i valet 2010 röstade de flesta på Kristdemokraterna. Jag antog då att informationen om Kristdemokraternas behov av taktikröster var större än vad som var fallet för Centerpartiet. Under långa stunder under mandatperioden som föregick riksdagsvalet 2010 hade Kristdemokraterna legat under 4-procentspärren i opinionsmätningarna. Jag tror att många väljare var mer medvetna som Kristdemokraternas behov av taktikröster, vilket resulterade i att partiet fick fler av dessa taktikröster jämfört med Centerpartiet. Inför riksdagsvalet 2018 och möjligheten att få taktikröster är det inte en nackdel för Kristdemokraterna att de en längre tid harvat strax under 4-procentspärren i opinionsmätningarna. Det ökar möjligheten att potentiella taktikröstare är medvetna om att Kristdemokraterna är i behov av deras insats. Däremot kan ett överraskande opinionstapp inför riksdagsvalet – kanske i stil med Miljöpartiet och Liberalerna – innebära att färre väljare är beredda på dessa partiers behov av taktikröster.

Något som inför riksdagsvalet 2018 också kan gynna taktikröstning på Kristdemokraterna – men även taktikröstning på Liberalerna – är att borgerliga väljare har taktikröstat i större utsträckning än rödgröna väljare vid de senaste valen. Detta kan vara beroende på förekomsten av partier i behov av taktikröster. Men även när det på senare tid har funnit incitament för rödgröna väljare att taktikrösta har dessa röster i stor utsträckning uteblivet. I riksdagsvalet 2014 nosade Feministiskt initiativ på 4-procentspärren till riksdagen. Om partiet skulle komma in i riksdagen vore det rimligt att anta att det skulle vara ett tillskott som ökar antalet parlamentariska vänstermandat och chanserna att bilda en rödgrön regering. Ändå var antalet taktikröster från socialdemokratiska sympatisörer försumbara, vilket framgår i boken Den svenska väljaren 2014. De taktikröster som ändå lades på Feministiskt initiativ kom från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Inför riksdagsvalet 2018 tycks det finnas två partier – Miljöpartiet och Feministiskt initiativ – som rödgröna taktikröstare skulle kunna tänka sig rösta på. Om villigheten att taktikrösta 2018 är liknande som 2014 så är det endast vänsterpartisympatisörer som finns tillgängliga för taktikröstning på Miljöpartiet och Feministiskt initiativ. Det kan finnas en risk att taktikrösterna inte räcker till för båda dessa partier. Ett eller båda kan då finna sig få för lite taktikröster för att hamna ovanför procentspärren till riksdagen.