Efter presidentvalet och inför parlamentsvalet

8 05 2017

I det franska presidentvalet fick centerkandidaten Emmanuel Macron ett oväntat starkt stöd av väljarna. Två tredjedelar av de röstande ville att Macron skulle bli president. För att bli vald till president gällde det ”bara” att få flest röster. För Macron är dock den stora segermarginalen till utmanaren Marine Le Pen, som representerar det radikala högerpopulära partiet Front National, är viktig att ha med sig in till nästan utmaning: valet till Nationalförsamlingen, den dominerande kammaren i det franska parlamentet.

Det franska politiska systemet brukar betecknas som semi-presidentialism. En vanlig definition på detta system är att medborgarna väljer president i ett val och parlament i ett annat, samt att presidenten har ett substantiellt inflytande i regeringsmakten samtidigt som regeringen måste ha stöd i parlamentet. Det franska systemet brukar beskrivas som urtypen av semi-presidentialism.

För president Macron betyder den franska semi-presidentialismen att han behöver ett starkt stöd i Nationalförsamlingen om han inte ska bli en ganska vingklippt president. Annars kan Macron vara tvungen att utse en regeringschef som är starkare kopplad till majoriteten i Nationalförsamlingen än till honom själv och att en sådan regering för en annan politik än vad presidenten förespråkar.

Den 11 juni är den första valomgången till Nationalförsamlingen. Precis som i presidentvalet sker det i två omgångar och den andra omgången äger rum 18 juni. Valet gäller då 577 mandat fördelade på lika många enmansvalkretsar. Den kandidat som i en valkrets får mer än 50 procent av rösterna i första omgången är vald till Nationalförsamlingen. Men om ingen av kandidaterna uppnår denna andel hålls en andra valomgång i valkretsen. Då får endast de politiker kandidera som i den första valomgången samlat mer än 12,5 procent röster av valkretsens totala antal röstberättigade. Den kandidat som i denna omgång samlar flest röster blir vald till Nationalförsamlingen.

Den oväntade stora segermarginalen för Macron kan bli en positiv skjuts in i nästa valrörelse för hans parti En Marche! Risken är dock överhängande att valrörelsen till stor del kommer att präglas av viljan till revansch för de partier vars kandidater inte tog sig till andra omgången i presidentvalet. Det kan försvåra för En Marche! att få till allianser med andra partier vilket nog är behövligt för att maximera partiets antal mandat i Nationalförsamlingen.

I jämförelse med nordeuropeiska partier är de franska partierna svaga organisationer med fåtal medlemmar. Det franska partisystemet kan snabbt förändras, partier splittras, slås samman och nya bildas. Det som länge strukturerat franska väljares röstning är i vad mån de sympatiserar med någon av fem tendenser: yttersta vänstern, vänstern, mitten, högern eller yttersta högern. För Macron är en fråga om mittenströmningarna är tillräckligt starka i valet till Nationalförsamlingen. I flera aktuella opinionsmätningar finns tecken på ett relativt starkt stöd för En Marche!, men det är inte troligt att detta stöd räcker för att detta nybildade parti ska få majoritet i Nationalförsamlingen. Det kan också vara svårt för En Marche! att hitta kompetenta och lojala kandidater i alla 577 valkretsar, något som kan dra ned partiets representation i Nationalförsamlingen.

Statsvetare från universitetet i Montpellier, som jag besökte veckan inför presidentvalets andra omgång, beskrev väljarna som rörligare än på länge. Detta kan gynna ett nytt parti som En Marche! Den gamla indelningen mellan vänster och höger har också utmanats av konflikten mellan libertära och auktoritära värderingar (läs mer om dessa värderingar här) där Macron representerar mer libertära värderingar. Den nya politiska kartan kan göra det enklare för honom att vinna väljare.

Le Pen och hennes parti Front National relaterar starkt till auktoritära värden. Hon har dock börjat tala om behovet av en omfattande reorganiseraring av partiet, en breddning för att i framtiden kunna vinna val. Samtidigt är missnöjet över hennes insatser i det nu avgörande presidentvalet spritt bland hennes medlemmar. Såväl valresultatet som Le Pens insats under presidentvalsdebatten kritiseras. Det är inte självklart att Le Pen mäktar med att göra de förändringar som hon tycker är behövliga och samtidigt behålla sina anhängare.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: