Hur stor blir segermarginalen för Macron?

6 05 2017

I morgon söndag är det valdag i Frankrike. Någon egentlig spänning om vem som kommer att vinna råder inte. Samtliga opinionsmätningar pekar ut centerpolitikern Emmanuel Macron som vinnare över radikala högerpopulistpartiet Front Nationals kandidat Marine Le Pen. Under dagarna efter onsdagens debatt mellan de båda kandidaterna har Macron drygat ut sitt försprång. De franska opinionsundersökningarna brukar vara tillförlitliga (vilket de var i samband med presidentvalets första omgång, till exempel).

Istället fästs intresset kring hur stor Macrons segermarginal kommer att bli. Detta är intressant med tanke på de kommande valen till Nationalförsamlingen som den dominerande kammaren i det franska parlamentet kallas. När presidenten utser regeringschef så måste hen ha stöd i Nationalförsamlingen. Annars kan Nationalförsamlingen rösta bort regeringen genom ett misstroendevotum. Dessutom måste lagar som en president vill stifta också ha stöd i Nationalförsamlingen.

Redan den 11 juni är den första valomgången till Nationalförsamlingen. Precis som i presidentvalet sker det i två omgångar och den andra omgången äger rum 18 juni. Valet gäller då 577 mandat fördelade på lika många enmansvalkretsar. Den kandidat som i en valkrets får mer än 50 procent av rösterna i första omgången är vald till Nationalförsamlingen. Men om ingen av kandidaterna uppnår denna andel hålls en andra valomgång i valkretsen. Då får endast de politiker kandidera som i den första valomgången samlat mer än 12,5 procent av valkretsens röster. Den kandidat som i denna omgång samlar flest röster blir vald till Nationalförsamlingen.

För Le Pen är det viktigt att inte framstå som en förlorare. Hon strävar efter att etablera Front National som ett av de stora partierna i fransk politik. Ett delmål är då att bli den främsta oppositionskraften i Nationalförsamlingen. Om många väljare uppfattar det som om Le Pen misslyckats i presidentvalet kan hon förlora momentum, få det svårare att få sitt folk till valurnorna och tveksamma väljare att stödja Front National. Någon större hjälp med allianser från andra partier är inte att vänta. De flesta partier tar avstånd från Front National och de som inte gör det är mycket små partier. Enligt statsvetaren Emmanuelle Reungoat vid universitetet i Montpellier har de partier som ändå samarbetat med Front National ”ätits upp” av partiet, varför de få potentiella partnerna till Front National uppfattar det som att ett samarbete är svårt. Eftersom Le Pen har svårt att etablera allianser med andra partier så måste hon (med något litet undantag när) lita på sin eget partis framgång i valet till Nationalförsamlingen. En bra resultat i presidentvalet skulle kunna ge en boost till Front National i parlamentsvalet, medan ett mindre bra resultat kan få motsatt effekt.

Också för den tippade segerherren Macron är det viktigt med ett bra resultat. Med ett bra valresultat kan hans nystartade rörelse En March! också få ett stark närvaro i Nationalförsamlingen. I opinionsmätningarna har En March! också fått ett starkt stöd, men det har också rapporterats att  om svårigheter att hitta bra kandidater för partiet i alla valkretsar. Utan parlamentskandidater att rösta på kvittar det vad väljarna tycker om En Marche! och en valframgång kan hämmas samt resultera i att en president Macron får ett svagare stöd i Nationalförsamlingen. Kanske är Macron i behov av en allierad i parlamentsvalet och med största säkerhet skulle mittenkollegan François Bayrou vilja få en sådan allians i utbyte mot att bli utnämnd till regeringschef av Macron. Men Bayrous parti MoDem är också litet och kanske inte ett tillräckligt starkt stöd varken i parlamentsvalet eller i en kommande Nationalförsamling när regeringen ska bildas.

När jag pratade med statsvetaren Marc Smyrl vid universitetet i Montpellier menade han att det kommande parlamentsvalet antingen kunde präglas av revanschlusta från de partier som inte lyckades i presidentvalet (detta gäller nog främst högerpartiet Republikanerna) eller en bandwagon-effekt för Macron utifrån en oväntad stor framgång i presidentvalet.  En bandwagon-effekt är en extra stor uppslutning runt någon som uppfattas som en vinnare.

Om inte Macron samlar en egen majoritet genom En March! eller tillsammans med allierade partier så menar Smyrl att den femte franska republiken kan gå in i en ny fas. Förhandlingar och uppgörelser sker då i större utsträckning i parlamentet, förändringar i regeringen kan bli vanligare och presidentens makt är inte så stark som femte republikens grundare Charles de Gaulle ville att den skulle vara. Istället tror Smyrl att den femte republiken mer kommer att likna det som kallades den fjärde republiken. Lite skämtsamt skulle man kunna kalla detta mellanting för fyra komma femte republiken.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: