Idealitet, jämställdhet och individualism

26 09 2016

Det var kväll något efter klockan fem i mitt barndomshem i början av 1970-talet. Min mamma var hemmafru och hade brett en smörgås, kokat kaffe och gjort i ordning pappas andra portfölj med handlingarna för kvällens sammanträde. När pappa kom hem stod han innanför ytterdörren utan att ta av sig rock och hatt, åt smörgåsen, svepte en kopp kaffe och bytte jobbportföljen mot församlingsportföljen där ordförandeklubban låg. Sedan sa han god natt till mig och gick iväg till kvällens sammanträde.

Minnet från min barndoms tambur var nog inte så ovanligt i Folkrörelsesverige. Delvis var denna form av idealitet uppbyggd kring en arbetsfördelning mellan kvinnor och män där kvinnorna bistod med markservicen medan männen förvärvsarbetade och var ideellt engagerade folkrörelsemänniskor. I och med kvinnors frigörelse från sin traditionella roll och deras intåg på arbetsmarknaden försvann också en del av förutsättningarna för hur ett omfattande folkrörelsearbete hade varit möjligt: att en man kunde överlåta en stor del av ansvaret för familj och hem till sin hustru.

I ett nutida hem kommer både man och fru (eller en ensamstående förälder) hem efter jobbet först efter att ha hämtat barnen på dagis eller fritis. Maten ska fram på bordet, barnens läxor ska göras och sedan ska barnen skjutsas till någon aktivitet. Det vill till att vara mycket engagerad för att lägga ned resten av kvällen på ett ideellt engagemang istället för att städa, titta på teve, surfa på nätet, umgås med vänner eller läsa en god bok.

Dessutom har engagemanget för att arbeta ideellt minskat. En omfattande samhällsförändring är att allt fler individer betonar sin självständighet i sociala relationer på bekostnad av kollektiv samhörighet. Detta kallas för individualisering. Istället för en överskuggande identitet – kristen, arbetare, bonde eller något annat – så har människor samtidigt olika identiteter och livsstilar. Ingen av dessa är ensamt grundläggande för hur en människa uppfattar världen och livet, vilket gör att engagemanget för var och en av dessa är mindre jämfört med en människa som har en dominerande identitet. Därmed minskar också det engagemang som kan ligga till grund för att helhjärtat vara en ideellt engagerad folkrörelsemänniska.

Något som passar ett individualiserat ideellt engagemang är individuella ekonomiska gåvor. Viljan att ge gåvor till ideella organisationer ökar. Detta kan visa på att det ideella engagemanget lever vidare i individualismens tidevarv.

Texten är publicerad i Stiftsliv nr 3 2016 i tidskriftens temanummer om idealitet.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: