Varför vill folk förbjuda religiösa friskolor?

16 09 2016

Friskolor med konfessionell inriktning har diskuterats allt mer i svensk politik. Ofta kallas de för religiösa friskolor. Liberalernas partiledning har sagt sig vilja förbjuda dessa skolor för att de verkar segregerande i samhället och försvårar integration av invandrare  (ett förslag som mött kritik). I Aftonbladet (30/8) varnar Lena Mellin för religiösa friskolor bland annat för att det inte är något litet problem då ”nästan var tionde” grundskoleelev går på en av dem. Mellin har dock fel: omkring en procent av alla 985000 grundskoleelever går på en friskola med konfessionell inriktning. Ungefär tre promille (0,3 procent) av samtliga grundskoleelever går i en friskola med muslimsk inriktning. Detta är inte enbart en bråkdel av samtliga grundskoleelever, utan även en skärva av de muslimska eleverna. Som jag konstaterar i min kommande bok ”Religiös förändring i Sverige” innebär inte förekomsten av konfessionella skolor någon omfattande sakralisering av det svenska samhället. Med tanke på de omfattande integrationsproblem som målas upp är det dessutom svårt att se hur ett förbud för friskolor med konfessionell inriktning i någon nämnvärd utsträckning kan förändra situationen.

Det är inte ovanligt att religion och skola utgör en politisk konflikt. Min kollega Marie Demker (1998) har i boken ”Religion och politik” noterat att skola och religion varit viktigt i europeisk politik. Utifrån att friskolor är ett randfenomen i samhället är det intressant att studera varför de kan diskuteras med sådan hetta. Måhända för orden religiös friskola tankarna till bibel- eller koranskolor där annan undervisning är satt på undantag. Men liksom alla friskolor måste de med konfessionell inriktning följa läroplanen och undervisa i matte, svenska, engelska, SO och så vidare.

En anledning till att friskolor med konfessionell inriktning rör upp känslor i sådan omfattning kan vara kombinationen av religion och privatisering som framhävs i religiösa friskolor. Det finns därmed två basala anledningar att vara emot friskolor med konfessionell inriktning: att vara emot privatiseringar av vad som annars skulle vara en offentlig verksamhet och att vara kritiskt inställd till religion. Det är främst personer som står till vänster i politiken som är motståndare till offentlig verksamhet i privat regi, medan de till höger i politiken ofta är mer positiva.

Åsikter om friskolor med konfessionell inriktning bland människor till höger och vänster i politiken kan undersökas i Surveyinstitutets undersökning Survey 2014. Det är en vetenskaplig frågeundersökning riktat till ett urval som representerar svenska befolkningen 18-85 år. I Survey 2014 ombeds svarspersonerna att ta ställning till förslaget ”Förbjud alla religiösa friskolor” genom att svara ”mycket bra”, ”ganska bra”, ”varken bra eller dåligt”, ”ganska dåligt”, ”mycket dåligt” (n=1225). Det är fler som tycker att ett förbud av religiösa friskolor är ett bra förslag (de som svarat mycket eller ganska bra) — 42 procent — än vad det är som tycker att det är dåligt (de som svarat mycket eller ganska dåligt) att förbjuda alla religiösa friskolor — 27 procent.

I Survey 2014 undersöktes också var på vänster-högerskalan svarspersonerna själva positionerade sig (mer om vänster-högerskalan finns att läsa i  ”Den svenska väljaren 2014”). De som placerade sig till vänster, mitten och höger kan då jämföras med vad de tyckte om förslaget att förbjuda alla religiösa friskolor. Det visade sig då, till skillnad mot vad man först kunde tro, att förbudsivrarna var ganska jämnt fördelade över vänster-högerskalan. Bland de som placerade sig till vänster i politiken ville 47 procent förbjuda religiösa friskolor, bland de som stod till höger ville 41 procent förbjuda religiösa friskolor och bland de som placerade sig i mitten på vänster-högerskalan ville 38 procent förbjuda dessa skolor.

I Survey 2014 är det också möjligt att undersöka innehav av olika religionskritiska attitityder (se Hagevi 2010):  ”Vetenskap har gjort religion onödigt”, ”Religion förhindrar människors möjligheter att uttrycka och förverkliga sig”, ”Det finns ingen anledning att tro på en gud, men däremot på människan”, ”Religion leder till dogmatism och fundamentalism” och ”Religion ger mig negativ känslor”. För var och en av dessa påståenden kunde svarspersonerna svara ”stämmer mycket bra”, ”stämmer ganska bra”, ”varken eller”, ”stämmer ganska dåligt” eller ”stämmer inte alls”. För att uppskatta i vad mån en svarsperson var religionskritisk skapades en summerad skala på basis av svaren till dessa påståenden. Denna religionskritiska skala gick från mycket religionskritisk (0) till inte alls religionskritisk (1). Svarspersonerna delades in i två grupper så att den hälft som var mest religionskritisk kom i en grupp och de minst religionskritiska i den andra gruppen. När dessa båda grupper jämfördes med varandra var det föga överraskande i gruppen med religionskritiker där förslaget att förbjuda alla religiösa friskolor hade störst stöd: 56 procent tyckte att det var ett bra förslag. I gruppen som inte var speciellt religionskritisk ville 30 procent förbjuda alla religiösa friskolor.

Genom Survey 2014 är det också möjligt att undersöka den kombinerade effekten på åsikt om religiösa friskolor utifrån både ideologisk vänster-högerposition och grad av religionskritik. Det visade sig då att i den religionskritiska gruppen var stödet för förslaget att förbjuda alla religiösa friskolor ungefär lika stort bland folk till vänster (56 procent), som till höger (55 procent) och i den politiska mitten (61 procent). Däremot var skillnaderna i synen på religiösa friskolor större utefter vänster-högerskalan i gruppen som var mer positiv till religion. I denna grupp stöddes förslaget att förbjuda alla religiösa friskolor mest av de som stod till vänster i politiken (38 procent), följt av de som stod till höger (28 procent) och minst av dem som placerade sig i mitten av vänster-högerskalan (19 procent). Det verkar således som om ideologisk position fick ett visst genomslag, men främst bland dem som inte var speciellt religionskritiska. Intressant nog var det också bland väljare som placerade sig i mitten av vänster-högerskalan som skillnaderna i stödet av religiösa friskolor var som störst mellan den religionskritiska och den religionspositiva gruppen (61 procent respektive 19 procent).

Varför är skillnaderna så stora mellan religionskritiker och andra bland mittenväljarna? En anledning kan vara att flera religiösa väljare tenderade att placera sig i den politiska mitten. Relativt många av de som var till vänster och höger om den politiska mitten och som inte var religionskritiska var inte religiöst aktiva (utan snarare religiöst ointresserade). Däremot var en större andel bland mittenväljarna som inte var religionskritiska också religiöst aktiva (se Hagevi 2009). De kan därför tänkas vara extra positiva till friskolor med konfessionell inriktning.

Något som också sticker ut är att förhållandevis många icke-religionskritiska högerväljare ändå vill förbjuda religiösa friskolor. Högerväljare brukar annars vara tämligen positiva till privata initiativ inom offentlig sektor. Om högerväljare likt Liberalernas partiledning relaterar religiösa friskolor till integrationsproblem kan, vid sidan av en sekulär livsstil, åsikter om religiösa friskolor ha samband med attityder till invandring. När olika invandringskritiska åsikter analyserats i Survey 2014 noteras också en något högre andel med sådana åsikter bland sekulära och icke-religionskritiska högerväljare än bland motsvarande vänster- och mittenväljare, men de uppmätta skillnaderna mellan personer med olika position på vänster-högerskalan är mycket små. Något omfattande stöd som visar att invandringskritik kan förklara den relativt höga andelen som vill förbjuda religiösa friskolor bland icke-religionskritiska högerväljare går således inte att finna.

Låt oss summera. Eftersom friskolor med konfessionell inriktning är en marginell företeelse innebär ett förbud av dessa knappast den stora lösningen på eventuella integrationsproblem. Det tycks däremot främst vara en kritisk hållning till religion som leder till att friskolor med konfessionella inriktning inte tolereras i den svenska befolkningen. Bland personer som inte är kritiska till religion är sannolikt en negativ inställning till friskolor som privat initiativ i offentlig verksamhet en anledning till att vilja att förbjuda konfessionella friskolor.

 

 

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: