Hur hemskt är det att växa upp i en frikyrklig familj?

14 08 2015

”I Örebro är det värre än i Jönköping!” Det sa moderatorn när jag deltog i en panel som skulle diskutera förhållandet mellan religion och demokrati. Detta hårda omdöme kan synas förvånande. Städerna delar åttondeplatsen i tidningen Fokus index över vad det är bäst att bo i Sverige. Vad var det som så hårt fördömde livet i dessa välmående och expanderande svenska städer? Jo, moderatorn påstod att unga kvinnor, mot deras vilja, hålls hårt och kontrolleras i frikyrkliga familjer. Vilka frikyrkor det gällde eller något konkret exempel uppgavs inte. Därför är ett så svepande och generellt påstående svårt att värdera. Inte heller kände jag till någon forskning i frågan, varför jag inte ville uttala mig (vilket dock övriga paneldeltagare gladeligen gjorde).

Efter att ha hört mig för bland familjesociologer visade det sig att de inte heller kände till någon forskning om familjeförhållandena inom svenska frikyrkor. Men låt mig här och nu göra ett försök med en undersökning. En mer fullödig undersökning än vad jag nu kan redovisa är förstås tänkbar. Men det jag nu redovisar är ändå bättre än ingenting, ett ord som tycks vara en bra sammanfattning av forskningsläget.

Låt oss anta att någon som hålls hårt och kontrolleras – helt enkelt får sin frihet beskuren – av sina föräldrar, oftare har en tämligen konfliktfylld relation till mamma och pappa. Någon som upplever större frihet bör istället ha en mer harmonisk relation till sina föräldrar. Låt oss också anta att barn, speciellt kvinnor, till frikyrkliga föräldrar får sin frihet mer beskuren än andra barn. I så fall bör barn till frikyrkliga föräldrar, speciellt kvinnor, tendera att uppleva större konflikter med föräldrarna än barn till icke-frikyrkliga föräldrar som istället upplever en mer harmonisk relation.

Dessa förhållanden kan undersökas med data från Surveyinstitutet vid Linnéuniversitetet. Frågeundersökningen Survey 2009 riktades till ett representativt urval av svenska befolkningen mellan 15-85 år med 1428 svarande. I den ställdes frågan ”Hur skulle du vilja beskriva din relation till dina föräldrar under din uppväxt?” Svaren för pappa och respektive mamma angavs med hjälp av en 11-gradig skala som gick från +5 (mycket harmonisk) till –5 (mycket konfliktfylld) där mittpunkten var 0 (varken eller). Dessutom undersökte Survey 2009 om pappa eller mamma tillhörde en frikyrka. I figuren intill jämförs svaren från personer vars båda föräldrar tillhörde en frikyrka med personer vars båda föräldrar inte tillhörde någon frikyrka. Antalet svarande med frikyrkliga föräldrar är få vilket minskar säkerheten i nivåskattningen. Ju högre staplar desto mer harmonisk relation med föräldrarna. Ju lägre staplar desto mer konfliktfylld relation med föräldrarna.

Frikyrkliga föräldrar II

Generellt tenderar svarspersonerna att uppleva sig ha haft bättre relation med mamman än pappan under sin uppväxt. Men barn till frikyrkoföräldrar tenderar att uppleva sig ha haft en mer harmonisk relation med sina föräldrar än barn till icke-frikyrkoföräldrar. Detta gäller såväl kvinnor som män.

Men konflikten med frikyrkliga föräldrar kan vara större för någon som väljer bort tillhörighet till frikyrkor jämför med dem som följer i föräldrarnas kyrkliga spår. Så är också fallet. Men män med frikyrkliga föräldrar upplevde ändå en mer harmonisk relation än män utan frikyrkliga föräldrar, medan skillnaden mellan kvinnor med och utan frikyrkliga föräldrar är försumbar.

Det finns säkert människor som växt upp i frikyrkliga familjer, upplevt kontroll och en stark konflikt med sina föräldrar. Men det finns barn i alla typer av familjer som har konflikter med sina föräldrar. Fast i dessa kan barnen inte associera konflikten till frikyrklighet. Något generellt stöd för det svepande påståendet att barn till frikyrkliga föräldrar mår speciellt illa finns dock inte enligt den redovisade undersökningen. Trots att undersökningen i vissa delar har få svarande är detta vad jag vet den enda systematiska undersökningen som finns tillgänglig. Och den visar alltså att en uppväxt i en frikyrklig familj tenderar att ge minst lika harmoniska föräldrarelationer som övriga familjer.

Annonser

Åtgärder

Information

5 responses

21 08 2015
Julia

Är det inte generellt så att det anses accepterat att påstå både det ena och det andra om just ”frikyrkliga” utan att ha speciellt mycket koll. Tycker också att det finns en väldigt stor brist på förståelse för att man faktiskt kan välja många saker som anses ”udda” för att man vill och tror att det är rätt utan att man för den skull är förtryckt. Min erfarenhet är att sådana val kräver väldigt mycket tanmkekraft och reflekterande för att bli hållbart och det är ju inte direkt så att man inte möter andra argument… (om man inte växer upp extremt skyddat i typ en sekt, vilket ju, trots allt, är väldigt ovanligt.//Julia

1 09 2015
sven

De flesta frikyrkor har väl på senare tid blivit mer humanistiska. Det är stor skillnad om man vuxit upp med föräldrar i Missionsförbundet eller vuxit upp i Jehovas Vittnen.

2 09 2015
Hagevi

Precis som det kan finnas bestämda uppfattningar om nutida förhållanden som inte håller måttet vid en granskning kan det också finnas uppfattningar om hur det var ”förr i tiden” som måste revideras vid en närmare granskning. Det kan också finnas en begreppslig oklarhet i vad som är en frikyrka. Dels kan det vara en bestämd kyrklig gren med ursprung i 1800-talets väckelse (dessa frikyrkor har också ett organiserat samarbete under den gemensamma benämningen ”frikyrkor”). Dels kan somliga vilja inkludera allehanda sekter i begreppet. I det sistnämnda fallet är det lättare att finna missförhållanden. Men varför då inte tala om religiösa sekter?

20 09 2015
Frida

Jag önskar jag hade växt upp i en kristen frikyrklig familj. Men tyvärr växte jag upp med en ateistisk familj som inte hade något med kyrkan att göra och det blev ett rent helvete för mig. Man växer upp med total hopplöshet med folk utan moraliska värderingar eftersom man tror att man bara lever och dör och sedan finns det inget mer. Men folk som kommer från frikyrkliga förhållanden växer oftast upp med moraliska värderingar där man tar hänsyn till andra vilket många ateister inte gör eftersom de inte tror på någon Gud som ser dem och därmed kan de göra vad de vill. För dem är allt relativt även moraliska värderingar är relativt för dem tyvärr och många barn särskilt får lida av denna vridna livssyn.

21 09 2015
Hagevi

Det är tråkigt att läsa om din uppväxt, Frida. Jag tror att många barn inte har det så lätt med sina föräldrar. Det behöver dock inte betyda att föräldrarnas religiösa hållning (även en ateistisk sådan) är relaterad till deras agerande. Men om något inte fungerar mellan föräldrar och barn så tror jag att föräldrarnas religiösa hållning kan bli en måltavla senare i livet när barnen växt upp. Detta oavsett om den religiösa hållningen inverkat eller inte. Själv är jag övertygad om att många ateister har starka moraliska övertygelser, även om det kan finnas några som inte har det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: