När tilliten tar slut

17 03 2015

Enligt den välrenommerade amerikanske statsvetaren Robert Putnam går det utför för mänskligheten. Individualiseringen – att allt fler individer betonar sin självständighet i sociala relationer på bekostnad av olika gemenskaper – breder ut sig. Att allt färre känner sig som delaktiga i en gemenskap innebär, enligt Putnam, en minskad tillit till andra människor. Men också ett minskat ansvar för det som ändå är gemensamt. Istället används det gemensamma som en individuell nyttighet. Om det egna beteendet är bekvämt för stunden är det för individen ointressant om det samtidigt försämrar för andra – och i framtiden för en själv. Jag ska ge några exempel – förvisso utvalda utan större omsorg – som jag tror Putnam skulle nicka igenkännande inför.

Att inte skräpa ner är naturligtvis bra för naturen i sig själv, men även för dess skönhet i våra ögon och för vår rekreation. Det är stor skillnad mellan att ha en picknick i en nedskräpad park jämfört med en grön och skön. Jag vet inte om det stämmer, men för några decennier sedan är det min uppfattning att vi sällan slängde godispapper på marken eller annat som blivit skräp i vår hand. Idag verkar detta för många vara ett obegripligt beteende. Istället gör många personer det för stunden enkla och bekväma och slänger skräp på marken där de råkar befinna sig. Detta mitt bland folk. Ibland har jag påpekat det olämpliga med detta, med förvånad uppsyn till svar. Mitt påpekande verkar obegripligt.

Min familj gillar att simma. I omklädningsrummen i Växjö badhus finns det ett utrymme innanför dörren till herrarnas omklädningsrum där skorna ska tas av. En stor blå linje på golvet är markerad med ordet ”Skogräns”. Detta är naturligtvis en praktisk åtgärd för alla som byter om i omklädningsrummet. På sådana utrymmen blir golvet med nödvändighet lite blött, så strumporna riskerar att bli lite fuktiga när man tagit av sig skorna. Men det är bättre än att låta det blöta blanda sig med grus och smuts som med nödvändighet dras i omklädningsrummet om folk behåller skorna på.

Senast jag simmade i badhuset var det en minoritet av männen som tog av sig skorna innan skogränsen. Skorna var på fötterna fram till skåpet där de byttes mot tofflor. Män stod och pratade med sina jätteskor på precis innanför den blå linjen med ”Skogräns” skrivet på. Golvet var grusigt och blött och började nästa att bli geggigt.

Företaget Medley som ansvarar för hur Växjö badhus fungerar kanske måste ha en vakt som står vid den blå linjen och påpeka det olämpliga i att vara så bekväm och självupptagen så att man – de flesta fullvuxna män – väljer att smutsa ned för barn och andra bara för att de av någon anledning inte orkar ta av sig skorna. Men detta är något annat än att människor tar ett gemensamt ansvar för något så att det blir bra. När vakten är borta är det fritt fram igen. Mentaliteten att endast göra det som för stunden gynnar en själv är sannolikt kvar. Vid ökad kontroll blir då ofta målet att försöka slå systemet och fuska.

Krönika publicerad i Smålandsposten, Barometerns och Oskarshamns-Tidningen måndag 16 mars.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: