Avtal om blockpolitik

26 01 2015

Debatten om decemberöverenskommelsen (decök) rullar på. Var den bra eller dålig? Kommer den att hålla? Men låt oss lägga de normativa och spekulationerna om framtiden åt sidan för ett tag. I grund och botten är då decök ett avtal mellan den rödgröna regeringen och de fyra allianspartierna om en fortsatt blockpolitik. Därmed har svensk blockpolitik gått in i ett nytt skede.

Runt om Europa har forskare konstaterat att blockpolitikens betydelse ökat. Så är det också i svensk politik. Intensifieringen inleddes genom att Göran Personssons socialdemokratiska regering avtalade med Miljöpartiet och Vänsterpartiet att de skulle vara stödpartier till regeringen. Därmed stod ett rödgrönt block mot de borgerliga partierna. Situationen var ny. Förut hade en socialdemokratisk regering ömsom gjort upp åt vänster, ömsom åt höger. Men nu hade Persson bundit upp sig till de rödgröna partierna.

Det rödgröna avtalet innebar att de borgerliga partierna i stort sett var utan möjligheter till inflytande. För dem var nu en valseger, egen majoritet och en borgerlig regering den enda chansen att få inflytande. Med denna insikt kom Alliansen till stånd. Resultatet blev en åttaårig alliansregering. Som svar på Alliansen bildades De rödgröna av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet inför riksdagsvalet 2010. Det gick inte bra. Inför valet 2014 fanns inte samma organiserade samarbete mellan dessa partier, men ändå framstod de rödgröna partierna som ett alternativ till Alliansen. Löfvens nya regering fick också sitt stöd från de rödgröna i riksdagen.

Alltjämt är blockpolitiken stark. I det senaste numret av forskningsjournalen West European Politics har jag publicerat en artikel (läs här) om väljarnas relation till de politiska blocken. Med data från Surveyinstitutet vid Linnéuniversitetet visar jag att svenska väljare ser sig mer som anhängare till något av de politiska blocken än till ett parti. Dessutom minskar andelen väljare som ser sig som starka anhängare till något parti, medan andelen starka anhängare till något av blocken ökar. Andelen som önskar sig en blocköverskridande regering har minskat sedan 1980-talet. Inför valen önskar sig den överväldigande majoriteten av väljarna en regering med partier från ett av de båda blocken.

Partiernas minskande betydelsen och den ökande betydelsen av blocken är ett tecken på förändringar i det svenska partisystemet. Den gamla politiken där partierna baserade sitt stöd på olika samhällsgrupper utifrån klass, religion och stad-land har tappat i betydelse. Detta har förvisso ökat väljarnas rörlighet och villighet att byta parti. Men väljarnas lojalitet mot ett parti har bytts ut mot en lojalitet till ett politiskt block. Det är alltjämt få väljare som från ena riksdagsvalet till det andra byter mellan två partier som tillhör olika block.

Decök är ett avtal om fortsatt blockpolitik till 2022. Håller detta avtal är det troligaste att blockens betydelse ökar än mer bland väljarna, sannolikt på bekostnad av de politiska partiernas betydelse.

Krönika publicerad i Smålandsposten, Barometern och Oskarshamns-Tidningen måndag 26 januari 2015.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: