Ökad konflikt kräver nya majoritärdemokratiska institutioner

22 12 2014

Mina studenter brukar få höra att representativ demokrati fungerar bara om de politiska institutionerna anpassas till det omgivande samhället. Svensk politik har kallats för konsensusdemokrati där partierna försöker komma överens utifrån en gemensam värdegrund.

Detta har avspeglats i de politiska institutionerna. Olika viljor ska komma överens genom proportionellt valsystem, förhandlingar i riksdagen, fasta mandatperioder och nästan aldrig några nyval. Idealt ska riksdagspartiernas olika åsikter avspegla väljarnas. Politiska beslut beror då minst lika mycket på förhandlingar i riksdagen som på valresultatet.

Men mycket tyder på att konfliktnivån ökat starkt i svensk politik. Istället för att utifrån valresultatet förhandla i riksdagen strävar partierna efter att få majoritet i riksdagen. Alliansen och de rödgröna partierna turas om att inneha regeringsmakten. Båda blocken har incitament att försöks splittra motståndarblocket och hålla ihop det egna blocket. Detta är inget gynnsamt förhandlingsklimat.

Den ökade konfliktnivån märks inte bara i den övergripande blockkonflikten, utan även bland de enskilda riksdagsledamöterna. Barbro Westholm, riksdagsledamot för folkpartiet, och Vilhelm Verendel uppmärksammade på DN-debatt att flerpartimotionen – att riksdagsledamöter från flera olika partier, även över blockgränsen, skriver en gemensam motion – nästa försvunnit från riksdagen. På 1990-talet fanns över 200 flerpartimotioner under ett år, varav en stor del var blocköverskridande. Under de senaste riksmötena var motsvarande antal omkring 20-30 motioner.

Efter valet har konfliktnivån stegrats ytterligare. När regeringsbudgeten röstades ned i riksdagen avgick inte regeringen med efterföljande talmansrunda och förhandlingar om en ny regering som följd. Istället meddelade statsminister Stefan Löfven att han ämnade utlysa nyval så snart som möjligt.

Nu börjar flera politiker tala om att politikens spelregler måste ändras, till exempel riksdagens regler för budgetbeslut. Men är detta tillräckligt? Mycket tyder på att hela systemet borde ses över. Politiska institutioner för en konsensusdemokrati fungerar dåligt när konflikterna tar över. Den gamla konsensusdemokratin bör då istället ersättas av en majoritär demokrati där konflikt står i centrum. Istället för att politikerna försöker avspegla väljarnas åsikter står då ansvarighet i centrum: väljarna utvärderar regeringen och jämför partiernas vallöften.

Det främsta exemplet på majoritär demokrati är Storbritannien. Där är politiken uppbyggd på en konflikt mellan regering och opposition. Makten vinns oftast genom att väljarna röstar fram ett parti som bildar en majoritetsregering. En majoritär demokrati kräver de politiska institutioner som stödjer denna ordning: pluralitetsval i enmansvalkretsar, rullande mandatperioder, en riksdag utan förhandlingar där regeringen har egen majoritet. En konfliktkultur i svensk politik lär behöva politiska institutioner för en majoritär demokrati.

Krönika publicerad i Barometern, Oskarshamns-Tidningen och Smålandsposten 22 december 2014.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: