Estonia: Den kollektiva sorgen påverkade svenskarnas religiositet

28 09 2014

För 20 år sedan drabbades svenska folket av kollektiv sorg. Färjan Estonia förliste i Östersjön. Många människor berördes direkt av sorgen då en nära anhörig eller vän var med bland dem som omkom i katastrofen. Men även personer som inte hade någon direkt relation med någon av dem som dog i förlisningen kände sorg. Det går att beskriva detta som en kollektiv sorg.

När människor drabbas av det som utlyser sorg är det många som vänder sig till religion. Detta gäller även i den svenska befolkningen, trots att jag själv brukar beskriva den som världens med sekulära folk (med konkurrens av danskarna och tjeckerna). Den kollektiva sorgen som förlisningen av Estonia utlyste innebar också en förändring av religiositet i den svenska befolkningen. Detta har fångats upp på olika sätt. I figuren nedan redovisar jag en mätserie från SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Ett av enkäternas frågebatterier inleds med frågan ”Hur viktiga är följande värden för dig?” varav bland annat ”frälsning” nämns. Svarspersonerna kan ange ”mycket viktigt”, ”ganska viktigt”, ”varken viktigt eller oviktig”, ”inte särskilt viktigt” och ”inte alls viktigt” som svar. Jag har poängsatt svaren från 5 (mycket viktigt) till 1 (inte alls viktigt) och sedan räknat ut medelvärdet bland de svarande. Jag har dessutom delat upp de svarande i två ålderskategorier: personer som är 40 år och äldre (röd linje) samt personer som är under 40 år (blå linje). I figuren finns dessa medelvärden beräknade sedan 1986 och framåt. Höga medelvärden innebär att fler tycker att frälsning är viktigt, medan lägre medelvärden visar att fler tycker är frälsning är oviktigt.

Frälsning

Estonia förliste 1994, ungefär samtidigt som SOM-institutet inledde sin årliga undersökning av svenska folkets värden. Som sig bör bland världens mest sekulära befolkningen är det få som tycker att frälsning är ett viktigt värde: medelvärdena är relativt låga. Följer vi linjerna från 1986 och framåt så märker vi av ett markant hack uppåt i kurvan 1994 då mätningen gick i fält strax efter Estonias förlisning. Det markerar att fler människor uppfattade begreppet frälsning som viktigare strax efter den tragiska färjeolyckan. Samma hack uppåt framträder för människor som är såväl över som under 40 år, även om förändringen tycks större för personer under 40 år. Året efter olyckan på Östersjön, 1995, har dock uppfattningen om hur viktigt frälsning är gått tillbaka i nivå med vad som var fallet före det att Estonia sjönk. Min tolkning är att förändringen visar att den kollektiva sorg som drabbade svenska folket med Estonias förlisning innebar ett ökat religiöst intresse som bland annat resulterade i att frälsning blev viktigare för flera människor. För de flesta står sig dock detta ökade intresse bara en kort period.

Värt att notera i figuren är att det sedan 1986 har blivit vanligare att människor under 40 år tycker att frälsning är viktigare. År 1986 uppfattades frälsning som viktigare bland människor som hade fyllt 40 år än bland människor som var under 40 år. På 00-talet uppmäts istället frälsning som viktigare bland människor i den yngre ålderskategorin än i den äldre. Detta strider mot gängse antaganden om att sekulariseringen ökar med varje ny generation. Under nästa år ska jag skriva en bok om behandlar detta fenomen som jag kallar för sakralisering, vilket är motsatsen till sekularisering.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: