Vilka nya partier kommer in i riksdagen?

16 12 2013

Svensk partipolitik var under en lång tid en av de mest stabila i Europa. Stabiliteten i partisystemet gjorde att statsvetarna fram till 1970-talet talade menade att det var fastfruset. Men 1988 började det svenska partisystemet att tina upp och det blev fler partier i riksdagen.

Men det är inte alla nya partier som kommer in i riksdagen. Statsvetaren Niklas Bolin menar i sin avhandling att partierna själva kan välja mer eller mindre lyckade strategier i sin strävan efter en riksdagsplats. Han har studerat Miljöpartiets, Ny demokratis, Kristdemokraternas och Sverigedemokraternas strategier för att lyckas komma in i riksdagen.

Bolin poängterar betydelsen av politikens innehåll för att nya partier ska komma in i riksdagen. Gemensamt för alla partier som lyckats komma in i riksdagen är att de på ett avgörande sätt tagit ställning i en sakfråga som gör att de skiljer sig från de etablerade partierna som redan finns i riksdagen. Miljöpartiet förde, självklart, fram miljöfrågorna och krävde radikala förändringar. Ny demokrati drev antibyråkrati, drastiska skattesänkningar och minskad invandring. Kristdemokraterna ville införa en alternativ familjepolitik. Sverigedemokraterna ville ändra svensk invandrarpolitik till att bli mer restriktiv. Niklas Bolin menar också att dessa partier också strävat efter att äga en sakfråga. De vill då att väljarna ska uppfatta att de har bäst politik i sin centrala profilfråga, vilket ibland har lyckats.

Niklas Bolin noterar att de flesta nya partier har odlat vad han kallar en anti-etablissemangsstrategi. De har kritiserat etablerade partier och presenterat sig som utmanare till dem samt ställt sig vid sidan av de politiska blocken.  Men det finns ett undantag. Kristdemokraterna avstod länge att ta ställning till de politiska blocken, men under 1980-talet utvecklade partiet ett starkt ställningstagande för en borgerlig regering.  Detta var lyckosamt för partiet som genast vid riksdagsinträdet även blev regeringsparti 1991. 

Med undantag för Ny demokrati har nya partier strävat efter att vara ett aktivt medlemsparti. De har varit uppbyggda som folkrörelsepartier. Kristdemokraterna genomförde en lång ökenvandring utan riksdagsrepresentation i nästan 30 år och byggde under denna tid upp en ganska omfattande partiorganisation som, med tanke på partiets ringa storlek, hade många medlemmar.
För miljöpartisterna var en interndemokratisk partiorganisation med aktiva medlemmar en del av partiets ideologi. Sverigedemokraterna har också haft en ganska lång tid utanför riksdagen och systematiskt byggt upp sin medlemskader.

Medlemsbasen verkar ge nya partier en viss stabilitet som gör att de klarar sig kvar i riksdagen. Ny demokrati, som i stort sett saknade medlemmar och en partiorganisation utanför riksdagen, föll däremot ihop som ett korthus och åkte ur riksdagen efter en mandatperiod.

Niklas Bolins drar ändå slutsatsen att det inte finns några självklara strategier för partier som vill komma in i riksdagen. För dem gäller det att anpassa sina strategier till de politiska omständigheter som för tillfället råder.

Krönika publicerad i Barometern och Oskarshamns-Tidningen 16 december och i Smålandsposten 2 december 2013.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: