Socialdemokraterna och de religiösa

5 06 2013

Omar Mustafa, ledare för Islamiska förbundet, satt i den socialdemokratiska partistyrelsen i sex dagar, sedan avgick han. Med det har ljuset bland annat riktats på Socialdemokraternas problematiska relation till religion.

Min forskning visar att Socialdemokraternas stöd från religiösa mötesbesökare alltid har varit lågt. Orsakerna är flera och fanns redan när Socialdemokraterna startade. Det finns flera dramatiska exempel på konflikten mellan den framväxande socialdemokratin och troende. Ett rör Sundsvallsstrejken 1879. Det var 1800-talets största strejk och leddes av medlemmar i missionsförsamlingen med bönemöten varje kväll. Trots det tog nybildade missionsförbundets ledning avstånd från strejker. Strejken upplöstes under vapenhot från ditkallad militär. När August Palm kom till Sundsvall efter strejken höll han ett glödande anti-religiöst tal. I den sedan nystartade socialistiska arbetareföreningen var det religiösa anslaget borta.

Under denna tid befann sig de socialdemokrater som var troende i en svår situation. Många fann sin politiska övertygelse ifrågasatt i kyrkan, samtidigt som de uppfattade sin tro ifrågasatt av många partikamrater. Det är en viktig bakgrund till bildandet av Sveriges Kristna Socialdemokraters Förbund, som också kallade sig för Broderskapsrörelsen, år 1929. Där kunde kristna socialdemokrater träffas utan att bli ifrågasatta. De var accepterade för vad de var: kristna socialdemokrater.

Från 1980-talet och framåt hände något som Socialdemokraterna inte tidigare varit med om. De fick ett enormt stöd i en växande väljargrupp vars gemensamma identitet var religiös. En majoritet av de svenska muslimerna kom att sympatisera med Socialdemokraterna. Detta, tillsammans med viljan att få fler röster, passade in på den socialdemokratiska självbilden av att vara partiet som arbetar för att integrera nya grupper i samhället. Arbetare var deras första projekt, svenska muslimer ett av deras senaste. Detta kan ha inneburit att många socialdemokrater var beredda att på ett annat sätt än tidigare ta ut svängarna gentemot en religiös grupp.

För Socialdemokraterna innebar det muslimska stödet nya problem. Hur skulle det sekulära förhållningssättet kunna samsas med en betydelsefull väljargrupp vars identitet var religiös? Ett svar var en omvandling av den kristna broderskapsrörelsen till en allmän socialdemokratisk religiös förening som nu kallas Socialdemokrater för tro och solidaritet. Där välkomnas nu alla religiösa socialdemokrater oavsett bekännelse. Denna organisation har primärt kunnat appellera till muslimer utifrån deras religiösa identitet, inte som invandrare, vilket kan ha varit en fördel i Socialdemokraternas politiska mobilisering av svenska muslimer.

Ett av de namn Tro och solidaritet lanserade var Mustafa. Efter att överraskande ha valts in i partistyrelsen fick han snabbt avgå sedan Islamiska förbundet kritiserats, bland annat för att deras och Socialdemokraternas värderingar inte överensstämde. Socialdemokraternas förhållande till religion har därmed alltjämt problem, men innehållet i dessa problem tycks ha förändrats.

Krönika publicerad i Smålandsposten 3 juni 2013 och i Barometern och Oskarshamns-Tidningen 27 maj 2013.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: