Väljare som vill vara vinnare

11 03 2013

Ibland tittar jag på tv-sport tillsammans med en sjuåring. Vi pratar då om vilka vi hejar på. Med undantag av elitseriehockey hejar han alltid på det lag eller den person som för tillfället leder.

Om det andra laget vänder och får övertaget i matchen är det inget större problem för unge herrn. Han bara byter sina sympatier till de som tagit ledningen. Grabben vill helt enkelt hålla på det lag som segrar.

Inom politiken har ett liknande fenomen noterats. Det gäller väljare som fångats av ett parti som går fram i opinionen. De dras med och börjar sympatisera med det framgångsrika partiet. Det kallas för bandwagon-effekt, något som har noterats i flera vetenskapliga studier. Namnet på effekten kommer ursprungligen från 1800-talets USA. Bandwagon är vagnen som orkestern åker på allra främst i en parad. För att få röster började en politiker åka med orkestern i paraderna. Eftersom politikern var framgångsrik började andra politiker göra samma sak.

Något som sällan diskuteras är dock om det finns en grupp väljare som vill vara nummer ett. Dessa skulle i så fall vilja rösta på det största partiet, oavsett om det är går framåt i opinionen eller inte. De vill stödja partiet som är mest populärt, inte bara det parti som för tillfället ökat. De vill vara vinnare, etta, störst och bäst.

I svensk politik skulle detta i så fall innebära att några väljare sympatiserat med Socialdemokraterna för att de är störst. Men under 2010-talet blev Socialdemokraternas förstaplats hotad av Moderaterna. I några opinionsmätningar under Håkan Juholts partiledarskap var Moderaterna klart större än Socialdemokraterna. Utan några andra bevis än att Moderaternas försprång över Socialdemokraterna plötsligt sprang iväg med några procentenheter började jag misstänka att det kunde finnas några vinnarskallar som nu bytt parti till det som verkar vara störst för stunden. Det nyvunna moderata övertaget blev inte någon enstaka procentenhet. När det väl var ett faktum sprang Moderaternas opinionssiffror upp ytterligare några procentheter, syntes det som. Kan det ha varit några envetna vinnarskallar som noterat den nya ledarhästen och bytt parti till Moderaterna?

Måhända är andelen väljande vinnarskallar inte så många. Men om beteendet finns och det innebär att någon eller ett par procent av väljarna går över blockgränsen, och därmed påverkar kampen om regeringsmakten, finns det all anledning att fundera på dess existens. Kan väljande vinnarskallar komma att avgöra vem som får regeringsmakten?

Krönika publicerad i Smålandsposten måndag 11 mars 2013.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: