S T A T S V E T A R N A !

7 02 2013

Efter att fått stå vid sidan av och kommentera den politiska matchen i massmedia har statsvetarna själva hamnat i mediedebatten. I Aftonbladet funderar ledarskribenten Anders Lindberg över statsvetarna som intervjuobjekt. Är det för mycket statsvetare i massmedia och på vilka grunder uttalar de sig i press, radio och tv?

Lindberg spår att statsvetarnas dominans kan betyda att det blir för mycket och att de till sist försvinner. Från massmedia, hoppas jag att Lindberg menar, för statsvetarna jobbar främst med forskning och undervisning, inte som experter i media.

Lindberg missar dock något viktigt. De flesta statsvetare talar utifrån det de är experter på, oavsett vad journalisterna frågar. Inom statsvetenskapen finns det olika ansatser som utgår från skilda antaganden om verkligheten. Från dessa antaganden väljer statsvetarna att använda en teori och metod före en annan. I forskningsrapporter ska detta framgå tydligt och när forskarkollegorna granskar varandra ska dessa antaganden kännas igen.

Men i massmedia finns sällan en teoridiskussion. Kanske är massmedia inte formatet för sådant (tidningar ska ju läsas) eller så är journalisten inte riktigt hemma på området. När journalister ber mig att kommentera något som jag tycker att jag kan svara på så väljer jag någon av utgångspunkterna som jag använt i min forskning (jag är inte fundamentalistisk anhängare av en enda teori). Vilken av dem beror på ämnet: ofta rör det skiljelinjer, politisk klass, partistrategier och röstmaximering. Dessa utgår från teorier som har det gemensamt att de beskriver politiken som en maktkamp och ett spel om denna makt. För det är detta som jag forskar om.

Många statsvetare är bra på att, oavsett vad journalisten frågar om, vrida svaret så att det handlar om det egna expertområdet. Beroende på vilket som är den svarande statsvetarens forskningsområde kan samma fråga diskuteras utifrån partikultur, klasskamp, egennytta, värdeförändringar eller någon annan utgångspunkt. Därmed styr forskarens eget expertområde och teoretiska utgångspunkt tolkningen av politiska händelser, eftersom de tenderar att tala om det som de forskar om.

Om ett fåtal statsvetare dominerar i massmedia kan detta vara ett problem. Då är risken att tolkningen av politiken blir ensidig och baseras på några få teoretiska antaganden. Det är därför önskvärt att fler statsvetare och forskare från andra discipliner kliver ned från det akademiska elfenbenstornet och tar sig an det som kallas för den tredje uppgiften.

Krönika publicerad i Smålandsposten 7 februari 2013.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: