Vådan av lila koalitioner

6 12 2012

I Kalmar län styrs flera kommuner med en lila majoritet: Socialdemokraterna och Moderaterna bildar tillsammans kommunens styrande majoritet. I dessa kommuner har den traditionella blockpolitiken med Alliansen och De rödgröna gått i graven.

En anledning till att överge block­politiken till förmån för en lila koalition kan vara att det finns partier i kommunfullmäktige som inte ingår i något block. Det kan då vara svårt för de traditionella blocken att samla egen majoritet. En lösning på detta problem är att Socialdemokraterna och Moderaterna skaffar sig en trygg majoritet genom att de båda partierna bildar en lila koalition. På så sätt kan de kompromissa inbördes och när kompromissen är gjord med stor säkerhet driva sin politik utifrån en pålitlig majoritet. Väljarna behöver inte oroa sig för att kommunen tappar fart på grund av ledningens bristande handlingskraft.

Frågan är vad det i övrigt kan betyda för politiken i dessa kommuner. Ur demokratisk synvinkel har många, inte minst statsvetare, framhållit vikten av ansvarighet: att det i en representativ demokrati finns en klar majoritet som styr och har ansvar för den förda politiken. Det är denna majoritet som väljarna i återkommande val kan ställa till svars för dess beslut och jämföra dess löften för nästa mandatperiod med de vallöften som kommer från oppositionen. Därmed är tanken att väljaren demokratiskt kan kontrollera politikens innehåll de kommande åren. Väljaren tänks genom sina röster ge mandat åt en majoritet att driva igenom sin politik. Ansvarighet betonas då speciellt starkt.

I flerpartisystem som finns i svensk politik innebär blockpolitik – där Alliansen ställs mot De rödgröna – att ansvarighet betonas större. Ett block som vinner egen majoritet hålls ansvarigt för sitt styre under den gångna mandatperioden i nästkommande val. Men när ett av de båda blocken inte får majoritet kan en lila koalition vara en lockande lösning.

Men en lila koalition kan innebära demokratiska problem. För det första kan många väljare känna sig lurade. De gick till valurnan och trodde att de röstade för en politik där motståndarsidan skulle stängas ute från inflytande. Men istället gjorde det parti de röstade på så att motståndarsidan fick makt att genomföra en del av den politik som väljaren röstade emot. Väljaren har då fråntagits en del av sin möjlighet att påverka politiken.

För det andra innebär kompromisserna att ansvarigheten blir luddig: i en lila koalition kompromissar Socialdemokraterna och Moderaterna med varandra. Om politiken uppfattas som dålig kan partierna i den lila koalitionen skylla de dåliga besluten på varandra. Vem ska väljarna ställa till svars för besluten? Väljarna får problem när mandatperioden är över eftersom de inte vet vem som har ansvar för den förda politiken: Socialdemokraterna, Moderaterna eller båda två?

De väljare som är missnöjda med den lila koalitionens politik kan dra slutsatsen att varken Socialdemokraterna eller Moderaterna är värda deras röst i kommande val. Sådana missnöjda väljare kan söka sig partier som de tycker visar störst missnöje med det lila majoritetsstyrets politik. Ett parti som till stor del samlar väljare som på olika sätt uppvisar ett stort missnöje (parat med stor politikermisstro) är Sverigedemokraterna. Om Sverigedemokraterna kan samla upp ett missnöje med en lila koalition kan en sådan ge en extra skjuts åt ett parti som varken Socialdemokraterna eller Moderaterna vill gynna.

Krönika publicerad i Barometern tordag 6 december 2012.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: