Tango mellan politiker och tjänstemän

17 10 2011

Politikens professionalisering är ett bärande inslag i det omfattande statsvetenskapliga forskningsprojektet om partier i förändring som nu har inletts på Linnéuniversitetet i Växjö. Omkring hundra år efter Max Webers initiala funderingar om politik som yrke framstår det som om all politik av betydelse är professionell. Många har egentligen aldrig haft något annat arbete än att vara politiker.

Till viss del följer politikens professionalisering i spåren efter den offentliga sektorns utbyggnad. I kommuner, landsting och statliga myndigheter har verksamheten expanderat de senaste decennierna och i samband med detta har tjänstemän rekryterats som leder arbetet. De övergripande besluten fattas –alltjämt –av politiker. Men beslutsunderlaget förbereds till stor del av opolitiska tjänstemän med omfattande yrkeserfarenhet. Dessa tjänstemän stannar kvar inom sitt verksamhetsområde oavsett skiftningar av politisk majoritet. Medan politiker byts ut, finns således allt som oftast samma tjänstemän kvar. Detta riskerar att ge ett ojämnt förhållande där all kunskap innehas av tjänstemän och alla förberedelser genomförs av tjänstemän, medan många politiker egentligen inte har så mycket mer att tillägga än att fatta det formella beslutet.

Politikens professionalisering –där politiken blivit ett yrke –jämnar ut förhållandet mellan opolitiska tjänstemän i offentlig sektor och politiker. När politiken blivet ett heltidsyrke (plus alla dem som jobbar med politik på deltid) ökar även den politiska kunskapen i att kontrollera de opolitiska tjänstemännen bland de professionella politikerna.

Men som alla vet krävs det två för att dansa tango. Enligt uppgifter från tjänstemän i regeringsdepartementen genomförs en strategisk planering då ett ärende ska dras inför politiker. Frågor av typen ”hur ska vi göra för att få igenom detta?”, ”vad ska vi säga?” och ”vem är bäst lämpad att säga det så att det blir som vi vill?” diskuteras bland tjänstemännen. Det har gått så långt att myndigheterna vid nyanställningar beaktar de arbetssökandes kompetens i att kunna övertala politiker.

Fortsätter utvecklingen är det inte omöjligt att myndigheter anställer speciella tjänstemän som har hand om uppgiften att övertala politiker, medan andra får syssla med själva utredningsverksamheten. Men den som bjuder upp till dans lär få veta att det krävs två för att dansa tango. Därmed inställer sig frågan vad politikernas motdrag kan vara? Det återstår att se.

Krönika publicerad i Smålandsposten 17/10 2011.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: