Riksdagens partigrupper i förändring

5 09 2011

På Linnéuniversitetet i Växjö har ett statsvetenskapligt forskarlag fått 6,7 miljoner av Riksbankens jubileumsfond (RJ). Det är åtta statsvetare som ska undersöka om riksdagens partigrupper i allt större utsträckning blir mer lika varandra från slutet av 1980-talet till början av 2010-talet.

Det hela började med att professor Mats Sjölin uppmärksammade en specialutlysning från RJ som rörde riksdagsforskning. Eftersom ett stort antal av statsvetarna på Linnéuniversitetet arbetat med parti- och riksdagsforskning uppmärksammade jag möjligheten att utnyttja den kompetens som samlats i Växjö. Därför föreslog jag att växjöstatsvetarna skulle samla sig i en gemensam ansökan om partigrupperna i riksdagen, något som mina kolleger gillade. Min tanke var att skriva en ansökan som kombinerade parti- och riksdagsforskning med en gemensam teoretisk utgångspunkt i form av kartellpartiteorin.

Jag skrev samman ett utkast till en ansökan där jag presenterade en gemensam teoretisk utgångspunkt, tidigare forskning och hur olika delstudier skulle genomföras för att testa kartellpartiteorin. Forskarna bakom de olika delstudierna reviderade, kompletterade och förtydligade beskrivningarna av sina respektive delstudier. Då lämnade jag över texten (och åkte på en liten semester!) till Mats Sjölin som med bistånd av Douglas Brommesson kompletterade och redigerade ansökan. Väl tillbaka på jobbet återstod att fila på detaljerna. Det omedelbara resultatet av detta grupparbete blev en bra ansökan som med framgång tog hem merparten av de ekonomiska medel som var utlysta.

Projektet avser att kritiskt testa en kontroversiell tanke. Blir de politiska partierna i allt större utsträckning överens i de stora frågorna samtidigt som partiernas medlemmar får allt mindre utrymme i politiken? Internationella forskare har tidigare beskrivit detta förhållande som att partierna bildar en informell kartell. Denna ska främja redan etablerade partier, men försvåra för nya partier.

Partiernas likhet kan uppkomma på flera sätt. Bland annat partierna ger varandra partistöd så att politiken professionaliseras. Därigenom kanske riksdagsledamöternas erfarenheter blir mer lika varandra och skillnader som var vanligare för några decennier sedan, exempelvis mellan kvinnor och män, minskar. Det är också möjligt att partierna kommer överens i samförstånd. Genom olika åtgärder, som är fallet om det allmänna pensionssystemet, kan politiska konflikter försvinna och en avpolitisering äga rum.

En annan effekt av att partierna blir mer lika varandra skulle kunna vara att deras olika ideologier betyder allt mindre. När partierna ska kommunicera med väljarna kanske de istället anpassar sin politik så att den gör sig bra i massmedia. Projektet avser också att undersöka om utvecklingen förändrat hur riksdagsledamöternas ser på sitt politiska uppdrag som medborgarnas representanter. Minskar partilojaliteten till förmån för individuellt agerande bland riksdagsledamöterna? Projektet håller också öppet för att partierna inte alls blir mer lika varandra: riksdagens partigrupper kan var för sig ha en stark och speciell kultur som gör att partipolitiken inte ändras så lätt.

Projektet Partigrupperna i förändring pågår i tre år, fram till och med 2014.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: