Ett tal för att känna igen

8 07 2011

Den som talat med besvikna socialdemokrater har ofta hört meningen ”jag känner inte längre igen partiet”. Det verkar som om Håkan Juholts tal i Almedalen var addreserat till dessa tillsammans med partiets medlemmar och sympatisörer. Det gamla samlande begreppet ”löntagare” användes flitigt i talets inledning för att beskriva för vem Socialdemokraterna är till för. Javisst, dessa löntagare är ju de arbetande väljare som Alliansen lyckats knyta an till. Det är rimligt att Socialdemokraterna skulle vilja att dessa arbetande löntagare återigen började rösta på dem.

Den Juholt som stod i talarstolen i Almedalen var denna gång en allvarlig variant. Jag märkte endast att fyra skämt passerade hans läppar. Istället var hans tal traditionellt i sitt innehåll och riktades i stora delar till olika grupper som LO organiserar. Kanske är inte annat att förvänta av en partiledare som skolats i ett socialdemokratiskt distrikt där facket av hävd dominerar partiet. Det traditionella inslaget var så starkt att de ord om klimatomställning som klämts in i slutet av talet kom som en överraskning (trots ett visst inslag om klimatsmarta bostäder).

Juholt talade nästan uteslutande utifrån ett nationellt perspektiv. Endast ett begränsat avsnitt berörde internationella ekonomi, och då var det också tämligen nationellt då Juholt framhävde de svenska socialdemokraternas förträfflighet bland annat i Ingvar Carlsson förslag om reformerat IMF.

En av Juholts viktigaste målsättningar med sitt tal var att beskriva Socialdemokraterna som ett parti för framtiden. De partier som väljarna uppfattar som mest framtidsinriktade brukar ofta få starkt stöd bland väljarna (enligt en undersökning som Synovate presenterade i Almedalen uppfattar väljarna Moderaterna och Miljöpartiet som särskilt framtidsinriktade). Därför betonade Juholt att det gällde att ha en framtidsstrategi, investera för framtiden, satsa på brancher som har framtiden för sig och andra saker som han associerade till framtid.

Socialdemokraternas motståndare — Alliansen — fanns med i talet, men inte som huvudpersoner. Vid sidan av ”framtid” var formuleringen ”vi har högre ambitioner” central och användes för att beskriva regeringen som passiv, men också — något motsägelsefullt —  ideologiskt koncentrerad på marknadsekonomi med en vilja att vrida tillbaka Sverige till en tid (som en motsats till framtid) med ökade klyftor, barnfattigdom, osäkra pensioner, bostadsbrist, låglöneyrken, segregerad skola och dålig fungerande infrastruktur. Till skillnad från sin närmsta företrädare hade Juholt inget gott att säga om marknaden, utan lät den enbart stå för något negativt.

Juholt lyfte otaliga problem som han ville åtgärda, men det var få konkreta förslag redovisades: han är motståndare till ytterligare skattesänkningar, vill garantera flera ungdomar sommarjobb och anställda rätt till heltid. Det återstår att se om Juholt kan övertyga löntagarna (där partiet endast hystade in 22 procent av rösterna i förra riksdagsvalet) att Socialdemokraterna har de höga ambitioner som hör hemma i framtiden.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: