Knack, knack — vem där?

14 09 2010

Inför årets val har flera partier annonserat att de kommer att satsa på hembesök eller dörrknackningskampanjer som är den mer populära termen. Förra gången partierna drog igång dörrknackningskampanjer var i samband med tv:s intåg i valrörelsen 1960. Det fick effekter för ut seendet på partierna kampanjer inför valen. Det var framförallt de traditionella valmötena som drabbades. Eftersom antalet valmöten minskade var kampanjgeneralerna rädda för att det personliga mötet mellan politiker och väljare skulle försvinna. Därför satsade partierna på hembesök.

Det gick sådär. Många politiker tyckte inte om att degraderas från mötestalare till dörrknackare. Att stå framför en lyssnande skara upplevdes som fint och betydelsefullt. Den gamle finansministern Gunnar Sträng liknade dörrknackning med prostitution. Att knacka dörr är ingen favoritsysselsättning bland dagens riksdagsledamöter.

 Enligt de undersökningar av riksdagsledamöterna som genomförs på Göteborgs universitet genomförde endast sju procent av riksdagsledamöterna någon omfattande dörrknackningsaktivitet senaste valet. Samtidigt var det över hälften av riksdagskandidaterna som hade knackat dörr vid minst ett tillfälle. Det verkar som om partiernas strateger rankar dörrknackning ganska högt.

Dörrknackning är egentligen en del av strategin om att öka sociala möten. Att läsa ur en broschyr anses då inte som lika slagkraftigt och övertalande som att stå ansikte-mot-ansikte med en människa som talar för ett parti. Det är främst mobilisering som står i fokus när kampanjstrategerna talar om dörrknackning. Dels gäller det att mobilisera väljare som kan antas rösta på det egna partiet, dels att få igång partimedlemmar och sympatisörer genom en lämplig aktivitet. När partimedlemmarna kommit igång rullar snöbollen vidare för dessa och nya social möten skapas där de talar för det egna partiet. Sociala möten anses viktiga: i brittisk och amerikansk miljö menar forskare att social möten kan öka valdeltagandet med tio procent.

I svenska undersökningar har det också funnits en tendens i samma riktning, men den är då svagare. Väljarna verkar inte lika glada i dörrknackning. I en undersökning från november 2009 uppgav 80 procent av de tillfrågade att de tyckte dörrknackande politiker var negativt. De vill istället ha den gamla broschyren. Sådana läser alltjämt över hälften av väljarna, men endast fyra procent säger sig ha fått hembesök av en politiker som knackat på dörren. Inför valet får du se vem det är som knackar på dörren.

Detta är en krönika som publicerades i Smålandsposten 14 september 2010.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: