Gemensam partibeteckning nästa för alliansen?

5 04 2009

Under lördagen 4 april publicerade två opinionsundersökningar om partisympatierna — Demoskop och Skop. Båda bekräftar tendensen att den borgerliga alliansen går framåt i väljarkåren. Bakom framgången ligger dock ökade partisympatier för moderaterna, medan det verkar gå ganska knackigt för övriga borgerliga partier. I ena mätningen — Demoskops — halkar inte bara kristdemokraterna utan även centerpartiet under 4-procentsspärren. Det finns anledning att ta båda mätningarna med en nypa salt, men båda visar på ett problem i den borgerliga framgången. Utan alla fyra borgerliga regeringspartier i riksdagen blir det ingen statsminister Reinfeldt efter riksdagsvalet 2010. Om ett eller två halkar ur riksdagen så kan Mona Sahlin ta över som statsminister, eller så kan sverigedemokraterna göra så att det parlamentariska läget är ovisst. Som jag nämnt i tidigare bloggposter så pekar opinionsläget och den parlamentariska situationen på partisammanslagningar på den borgerliga sidan.

Ett vanligt recept för att få likasinnade partier över procentspärren till riksdagen brukar vara stödröstning. I detta fall skulle det vara moderata partisympatisörer som röstade på mindre borgerliga partier för att se till att de stannade kvar i riksdagen. Problemet är att stödröstning inte går att samordna eller planera i någon större utsträckning. Beslutet att stödrösta på ett annat parti än sitt bästa är individuellt. Om till exempel kristdemokraterna ligger nära 4-procentsspärren till riksdagen kan det vara tillräckligt många som känner sig manade att stödja partiet. Men om partiet uppfattas ha för lågt stöd för att klara 4-procentsspärren finns risken att potentiella stödröstare tvekar inför risken att slänga bort sin röst på ett parti som ändå inte kommer in i riksdagen. Det samma kan gälla de väljare som sympatiserar på kristdemokaterna. Om partiet dippar för mycket i opinionen kan kristdemokratiska partisympatisörer välja att rösta på något annat parti för att deras röster skall räknas när makten fördelas i riksdagen. Stödröstning är ovisst.  Än mer ovisst blir stödröstningen om det är två borgerliga partier som måste få stödröster för att klara sig. En väljare kan då fråga sig vilket av dem som bäst behöver få stödröster.  Många moderatsympatisörer kan då tänka att det är bäst att fortsätta rösta på moderaterna.

En lösning på sådana här problem är om de borgerliga partierna bestämmer sig för att ställa upp under en gemensam partibeteckning vid riksdagsvalet 2010. I varje valkrets kan då fyra listor distribueras med samma partibeteckning, men på vardera lista finns bara moderater, centerpartister, folkpartister respektive kristdemokrater. Därmed riskerar inget av dessa partier att behöva lämna riksdagen (vilket är en sanning med modifikation för kristdemokraterna, eftersom de med största sannolikhet klarar 12-procentspärren till riksdagen i Jönköpings län). Samtidigt går det att avläsa röststyrkan för respektive parti då partierna separata listor i valkretsarna kan räknas samman. På senare tid har det i Svenska Dagbladet (se här, här och här) också höjts röster för en sådan lösning. Om detta är ett tecken på att det är något på gång bland de borgerliga partistrategerna får framtiden utvisa.

Det finns andra inslag i en gemensam partibeteckning än förmågan att omvandla alla borgerliga väljares röster till riksdagsmandat. För borgerliga företrädare är en gemensam partibeteckning i riksdagsvalet en manifestation på enighet. Det kan uppfattas som ett slagkraftigt alternativ i den ekonomiska krisen. Eftersom den borgerliga alliansen verkar kunna ha förmåga att nå egen majoritet kan dessa företrädare också argumentera för att ett fördjupat samarbete motar bort extrempartier både till höger och till vänster.

De problem som finns är att partierna i det rödgröna blocket — som är långtifrån att kunna diskutera en gemensam partibeteckning — skulle anklaga de borgerliga partierna för att kringgå regeringsformen (som inte utryckligen godkänner valteknisk samverkan). Ett annat problem kan inträffa efter valdagen i riksdagsarbetet. Om de borgerliga partierna använder en gemensam partibeteckning betraktas alla borgerliga riksdagsledamöter tillhöra ett och samma parti enligt regeringsformen och därmed också i riksdagen. Detta innebär att det i partiledardebatterna endast finns en företrädare för de fyra borgerliga partiorganisationerna. Förvisso kan de borgerliga partierna enas om att låta Reinfeldt debattera, men det låter inte så troligt. Ett annat alternativ skulle vara att låta de borgerliga partiledarna alternera i partiledardebatterna. Det parti som vinner flest röster får debattera flest gånger, det som vinner minst röster får debattera minst gånger.

Sedan återstår att se vad väljarna skulle tycka om en gemensam borgelig partibeteckning vid riksdagsvalet.

Tillägg 5 april: Orsakerna till socialdemokraternas problem diskuteras i söndagens Aftonbladet.

Annonser

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: