Politisk klass

21 06 2008

Enligt en uträkning som SVT:s Rapport låtit göra har partistödet till de svenska partierna ökat med 40 procent sedan 2000. Ökningen tycks främst ha skett ute i kommuner och landsting. Detta innebär bland annat att endast en liten del av partiernas ekonomi påverkas av hur många medlemmar de har som betalar sin årliga avgift till partiet. Detta innebär att riksdagspartierna trots minskad medlemsbas kan fortsätta att anställa fler personer och inrätta fler tjänster i sina partiorganisationer. De kan även i allt större utsträckning ägna sig åt professionella valkampanjer genom reklam och opinionsundersökningar. 

Ändå finns det statsvetare som talar om partiernas kris. En av dem är Leif Lewin: ”Det ter sig demokratiskt väldigt tveksamt att man har färre medlemmar, sjunkande valdeltagande, ökat politikermisstroende och så söker man istället stöd genom att bevilja sig själva bidrag på detta sätt. Det försvagar demokratin”, säger han i SVT:s Rapport. Han låter även påskina att detta är en konstgjord andning för partierna som är på väg att gå under.

Det är naturligtvis en gravt undermålig analys som endast kan passa en populistisk lagd massmediaorganisation. Partierna lever i all välmåga och blir allt mer professionella och oberoende av sin omgivning. Det är knappast partierna som gå mot döden, utan snarare ett normativt ideal som Lewin och många med honom tycks ta för självklart. Medlemsparti, folkrörelseparti, massparti, kalla det vad du vill. Men det är detta utslag av deltagaridealet som är hotat: att politiken skall organisera många människor, att dessa skall vara representerade genom medlemskap i organisationer och att medborgarna genom partierna någon gång under sin levnad själva skall vara politiskt aktiva.

Det är rörelsepartierna som försvinner, men partierna dör inte ut. De förändrar bara sin organisation. Samma partier, men med en ny typ av organisation, med högre grad av professionalitet. Dessa kan till och med vara starkare och mindre sårbara än de gamla rörelsepartierna. De är mer oberoende av sin omgivning och har en bättre flexibilitet och anpassningsförmåga utan en hop ideologiskt engagerade medlemmar som vill hålla fast vid partiets ursprungliga idé.

Det finns några nackdelar med att rörelsepartierna försvinner. En är att rörelsepartierna i sina försök att maximera antalet medlemmar också försökte engagera människor politiskt som inte tidigare haft kontakt med politiken. Därmed fanns en dörr öppen till politiken för vanliga människor som nu håller på att stängas. Med de mer professionella, oberoende och statsfinansierade partierna blir det antagligen istället fler politikerbarn, vänner till politiker eller kända personer som blir politiker. Därmed blir politikerna en än mer sluten grupp, en politisk klass. Ett ökat partistöd gynnar även denna utveckling.

Annonser

Åtgärder

Information

2 responses

24 06 2008
vänstra stranden

Jättebra skrivet. Skrev en text om detta igår men den blev så elak att jag kastade den. Lewin är verkligen ute och cyklar här. Bara i den senaste valrörelsen såg vi tre nya partier med presumtivt nationellt stöd i valkampanjen – partierna är populärare än någonsin!/VS

22 08 2008

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




%d bloggare gillar detta: