Journalism som skråväsende

30 04 2012

Journalisters egna erfarenheter, deras verklighetsbild och åsikter är intressanta och viktiga. Anledningen till detta är journalisters roll som förmedlare av just erfarenheter, verklighetsbild och åsikter till konsumenter av massmedia: medborgarna. Till stor del gör medborgaren egna erfarenheter via massmedia, formar sin verklighetsbild utifrån massmedia och försöker bilda sig åsikter utifrån vad som sker i masmedia.

I SVT:s Agenda  presenterade massmedieprofessorn Kent Asp sin undersökning om journalister partisympatier. Nästan varannan journalist sympatiserade med Miljöpartiet enligt Asps undersökning. Politiskt tycks journalisterna därmed ha blivit mer homogena. I sin undersökning presenterar Asp bland annat en tabell som redovisar journalisternas partipreferenser 1954-2011. Genom att beräkna procentdifferensen mellan andelen journalister som sympatiserar med de partier som numera ingår i Allianen med andelen journalister som sympatiserar med partier som brukar betecknas som De rödgröna får vi ett mått på hur jämnt fördelade journalisternas partisympatier är mellan de båda politiska blocken: +100 innebär att samtliga journalister sympatiserar med Alliansen, –100 att samtliga journalister sympatiserar med De rödgröna, medan 0 betyder att lika många journalister sympatiserar med Alliansen som med De rödgröna. Ju närmare 0, desto jämnare är fördelningen av journalisternas blocksympatier. I figur 1 presenteras fördelningen av journalisternas blocksympatier mellan 1954 och 2011.

Figur 1: Journalisternas fördelning av blocksympatierna (procentdifferens andel sympatier för allianspartier – andel sympatier för rödgröna partier).

Kommentar: Kent Asps undersökning som redovisas på http://svt.se/2.22620/1.2787431.

Det står klart att journalisterna enligt dessa undersökningar blivit mer politiskt homogena. De rödgröna dominerar och i den senaste undersökningen dominerar journalister som sympatiserar med Miljöpartiet extra mycket. Fram till början av 1970-talet tycks fördelningen mellan blocken ha varit ganska jämn, men från 1980-talet och framåt finns en klar och bastant övervikt av sympatier med de partier som idag brukar betecknas som rödgröna. Vid de två första mättillfällena – 1954 och 1968 – var det största partier från den rödgröna sidan (Socialdemokraterna) och det näststörsta partiet från den borgerliga sidan (Folkpartiet). Med start i början av 1970-talet och fram till och med 1990-talet har de två största partierna varit röda, för att under 2000-talet vara röda och gröna. Utvecklingen ger en bild av en ökad politisk homogenisering av journalistkåren med riktning åt det rödgröna hållet. Förhållandet tycks även gälla journalister som i sin yrkesutövning arbetar med politik och samhällsfrågor. Av de journalister som uppger sig ha politik och samhälle som arbetsområde i Asps undersökning sympatiserar 80 procent med rödgröna partier, varav 46 procent uppgivet att de föredrar Miljöpartiet.

Diskussionen om journalisternas partisympatier har ibland varit banal. Någon menar att journalister inte medvetet vill torgföra sitt partis program när de arbetar journalistiskt. En annan  att bortfallet och frånvaron av ett uttalat och organiserat rödgrönt samarbete gör att såväl undersökningen som partisympatier överhuvudtaget är ointressanta. Det är knappast att journalister medvetet försöker sälja in sin uppfattning till sina läsare/lyssnare/tittare som är problemet. Ofta bygger olika bedömningar från journalister på värderingar: vad är en nyhet, vilken är den intressanta vinklingen, finns det något som kan ifrågasättas, vad ska finnas med i rapporteringen och vad ska bort? Här kan journalisters verklighetsuppfattning, värderingar och åsikter vara av betydelse. Det som är journalisten vardag kan då uppfattas som normalt och en utgångspunkt för att ifrågasätta det avvikande.

För egentligen indikerar Asps undersökning ett större problem än vilka partisympatier journalister har. Individens partisympatier växer inte fram i ett vakuum, utan är en del av en människas liv, bakgrund och olika erfarenheter, något som bland annat statsvetarna Ulf Bjereld och Marie Demker påpekat. Mycket pekar på att journalisternas bakgrund och liv ter sig likartat: journalisterna liknar varandra. Journalister är ofta medelklass (Weibull i JMG Granskaren 2001 nr 2-3). Kerstin Ekbergs undersökning om var journalisterna bor bekräftar att journalisters liv och erfarenheter i mycket är annorlunda jämfört med mediekonsumenterna. Hela 42 procent av journalisterna bor i Stockholms län, 19 procent bor i Stockholms innerstad och 9 procent bor på Södermalm (vilket innebär att var femtionde hushåll på Södermalm härbärgerar en journalist). En bidragande faktor till journalisters bostadsort är att de bor där jobben finns. Att arbeta med nationellt täckande riksmedia innebär ofta en bostad med ett speciellt Stockholmsperspektiv. Men det Ekberg uppmärksammar är inte att journalister främst bor i Stockholm – eller andra storstäder – utan var någonstand de bor i dessa städer. ”Även i övriga städer, som går att detaljstudera, kan vi se att journalisterna helst bosätter sig i centrum eller i några få stadsdelar med en viss status.” (Ekberg 2007:41). Ekberg menar att många journalister ratar olika former av förortsboende. Områden där det bor invandrare, villa- eller radhusområden har, enligt Ekberg, få journalister som boende. Hon nämner också att industrisamhället är journalistfria zoner. Ekberg relaterar också journalisternas boende till politik:

”I några delar av landet har jag granskat om det finns ett samband mellan resultaten i politiska val och journalisternas bosättning. Två klara samband verkar finnas: Där miljöpartiet är starkt bor många journalister. Där Sverigedemokraterna har fått många röster bor få journalister.” (Ekberg 2007:41).

Kanske är det intressanta med journalisternas homogena partisympatier inte det politiska, utan varför denna homogenitet uppkommit. Journalisterna tenderar att likna varandra och har därför ofta liknande värderingar. Detta rör inte bara politik, utan även när andra samhällsföreteelser ska rapporteras genom journalisters öga: kultur, föreningsliv, religion, natur och mycket annat. Vilken personlig erfarenhet har journalister av dessa och andra samhällsföreteelser och hur påverkar det såväl nyhetsförmedling som massmedias innehåll i stort? Se där en intressant fråga att få svar på.

About these ads

Åtgärder

Information

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s




Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

%d bloggers like this: