Så röstade gudstjänstbesökarna i valet till Europaparlamentet

17 06 2014

I Sören Holmbergs redovisning av SVT:s vallokalsundersökning (SVT Valu) finns en diger samling tabeller om väljarbeteende. En av tabellerna beaktar hur ofta väljarna går på gudstjänst. Traditionellt brukar de flesta regelbundna kyrkobesökare – som går på gudstjänst minst en gång i månaden – rösta borgerligt. Så var det även i valet till Europarlamentet 2014, men bara med en hårsmån. Varannan regelbunden gudstjänstbesökare röstade på något av de borgerliga partierna. Kristdemokraterna tog hem mer än hälften av de borgerliga rösterna och blev med hela 26 procent överlägset största parti bland de regelbundna gudstjänstbesökarna.

De rödgröna partierna samlade 41 procent av de regelbundna gudstjänstbesökarnas röster. I valet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet fördelade de regelbundna gudstjänstbesökarna sina röster nästan jämnt: 19 respektive 17 procent enligt SVT Valu. Vänsterpartiet fick var tjugonde röst i denna väljargrupp. För Socialdemokraterna befästs dock en förändring som inträffat efter deras stora väljartapp under 00-talet. Från att vara relativt svaga bland regelbundna gudstjänstbesökare får partiet ett ganska jämt fördelat stöd oavsett väljarnas kyrkvana. Detta är en ny situation för Socialdemokraterna som ofta associerats med en avvaktande hållning till religion. Tidigare har partiet fått relativt få röster bland regelbundna gudstjänstbesökare. Men det som hänt nu är inte att andelen Socialdemokrater ökat bland de regelbundna gudstjänstbesökarna, utan i denna väljargrupp har partiet varit ganska stabilt. I stället är det främst bland väljare som sällan eller aldrig besöker gudstjänster som Socialdemokraterna tappat sina väljare. Därmed har en utjämning mellan väljare med olika kyrkvanor skett. Detsamma kan inte sägas om Vänsterpartiet som har dubbelt så stort stöd bland väljare som aldrig går i kyrkan än bland de regelbundna gudstjänstbesökarna. Resultatet återspeglas Vänsterpartiets traditionellt kritiska hållning till religion.

Jämfört med föregående val till Europaparlamentet minskade de borgerliga partierna speciellt mycket bland de regelbundna kyrkobesökarna (–11 procentenheter) medan de rödgröna partierna ökade med nästan lika mycket. Men ökningen för de rödgröna partierna beror till största del på Miljöpartiets framgång. De övriga rödgröna partierna ökar blott med ett par procentenheter tillsammans. Bland de regelbundna kyrkobesökarna minskade alla borgerliga partier med 2-3 procentenheter vardera.

Bland utmanarpartierna samlade Feministiskt initiativ (som var något övervärderade i SVT Valu) fem procent av väljarna, vilket är betydligt mindre än vad partiet fick bland väljare som aldrig går i kyrkan. Även i detta fall är därmed Feministiskt initiativs profil slående lik Vänsterpartiets. Sverigedemokraterna fick enligt SVT Valu enbart tre procent av de regelbundna gudstjänstbesökarnas röster. Det står klart att Sverigedemokraterna inte går hem bland kyrkfolket. Förklaringen är enkel: inom flera samfund är den flyktingvänliga opinionen stark.

Krönika publicerad i Smålandsposten, Barometern och Oskarshamns-Tidningen måndag 7 juni 2014.





Val är viktigt i livet

1 06 2014

Nedanstående text skrev jag i sommarnumret till min församlings programblad Equmeniakyrkan Växjö (läs mer här)

Ett valår har en given plats i Equmeniakyrkans tradition. Väckelserörelsens församlingar var demokratiska pionjärer i Sverige. Det första protokollet som dokumenterar att allmän och lika rösträtt för kvinnor och män användes i Sverige, var när en grupp på Västkusten startade en baptistisk församling. Väckelserörelsen och andra folkrörelser såg medborgarna som myndiga, att varje människa hade en inneboende förmåga att göra viktiga val. Därför ville de införa allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Det var i väckelserörelsen och andra folkrörelser som svenskarna lärde sig demokrati och visade att den fungerade. De politiskt aktiva i folkrörelserna samlade sig i Rösträttsrörelsen med ett starkt inslag av personer från väckelserörelsen. Lydia Svärd skrev en avhandling i statsvetenskap om tiden för demokratins genombrott. I den visar hon att av riksdagsledamöterna i Liberala samlingspartiet – Rösträttsrörelsens stora parti – kom en fjärdedel från väckelserörelsen. För det som idag är Equmeniakyrkan har rätten att få välja alltid varit en fråga från gräsrotsnivå till samhällsengagemang på toppnivå.

Rätten att få göra viktiga val i livet är en omistlig del av Equmeniakyrkans tradition. Det finns en röd tråd från de första mytologiska berättelserna i Bibeln till här och nu som handlar om människans rätt och ansvar för sina val. När Eva och Adam väljer att äta av frukten är det för att de ställs inför ett val som också får konsekvenser för dem. Berättelsen talar om den mänskliga kunskapen om vad som är rätt och fel och ansvaret att göra etiska val. Detta är det verkligt, verkligt mänskliga. När evangelisten Johannes formulerar det centrala textstycke som vi kallar för lilla Bibeln fokuserar han på det unikt mänskliga valet: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Just nu gäller för var och en av oss att ta ställning och göra vårt livs viktigaste val: vill jag tro på Jesus?

Att försöka ta ifrån en människa friheten att välja gör både den som utsätts för övergreppet och förövaren mer omänskliga. Det är tydligt i länder med politiskt eller religiöst förtryck. Vi upprörs när en människa förnekas rätten att själv söka sin tro, eller att få välja att inte tro. Det samma gäller annan ofrihet. Sjukdom, droger, fattigdom och ekonomiskt förtryck, snedvriden kommersialism och tomma ideal är något av allt det som kan förhindra människors fria val. Det är då det verkligt omänskliga uppenbaras. Att ta bort människans egen möjlighet och ansvar för sina handlingar genom att förneka friheten att välja är ett steg på vägen att ta bort människans mänsklighet.





Statsvetarnas valtips och verkligheten

30 05 2014

Inför valet till Europaparlamentet tippade, som vanligt, statsvetarna på Linnéuniversitetet de olika partiernas valresultat. I tabellen kan medelvärdet för statsvetarnas tips jämföras med det faktiska valresultatet genom procentdifferensen för respektive parti.

Tabell: Statsvetarnas tips inför valet till Europaparlamentet och valresultatet (medelvärden, procent och procentdifferens).

Stats Euval tips resultat

Förvisso är inte alla statsvetare valforskare, men när det kommer till att sia om framtiden verkar inte expertkunskaper vara till någon större hjälp. Medelavvikelsen mellan statsvetarnas genomsnittliga tips för respektive parti och deras valresultat var hela 2,1. Förvisso lämnades tipsen in en vecka före valdagen, men flera partier spåddes ett annat valresultat än vad som nu är för handen. Störst problem hade statsvetarna med att förutspå Socialdemokraternas valresultat, men också Moderaternas kraftiga tillbakagång kom som en överraskning. Inte heller trodde statsvetarna att Sverigedemokraterna skulle lyckas mobilisera sina väljare på det sätt som partiet uppenbarligen gjorde.

Vinnaren av tipset är Otto Petersson som får priset att Världsnaturfonden planterar ett tiotal träd i världens regnskogar.





Fortsatt Bradley-effekt för SD?

26 05 2014

Flera opinionsmätningar inför valet till Europaparlamentet och vallokalsundersökningen som Sveriges television (SVT) gjorde under valnatten (SVT Valu) uppgav ett mindre väljarstöd för Sverigedemokraterna än vad som var fallet när de faktiska rösterna räknats samman. Mycket pekar på att Sverigedemokraternas stöd i opinionsmätningar påverkas av en svensk variant av Bradley-effekten.

Tom Bradley var borgmästare i Los Angelese och kandiderade 1982 till guvenörsposten i Kalifornien. I de flesta opinionsmätningar låg han etta och såg ut som en klar vinnare fram till att valresultatet var färdigräknat. Då fick Bradley se sig slagen av republikanen George Deukmejian. Hur kunde opinionsmätningarna visa så fel? Ett svar på frågan rör det förhållandet att Bradley är svart och Deukmejian vit.

En förklaring till Bradleys oväntade förlust var att vita väljare — speciellt om de vanligtvis sympatiserar med demokratiska kandidater — inte ville medge för intervjuaren vid opinionsmätningen att de istället för att rösta på en svart demokrat hellre röstade på en vit republikan. För att dölja sin socialt oacceptabla rasism uppgav de istället att de skulle rösta på Bradley, men när de väl kom till vallokalen röstade de på inte på den svarta kandidaten utan Deukmejian med vit hudfärg (eller struntade i att gå och rösta). Att i opinionsmätningar uppge sig vilja rösta på den svarta kandidaten, fast svarspersonen inte vill göra det kallas därefter för Bradley-effekten.

En svensk motsvarighet till Bradley-effekten är om svarspersonen inte vill uppge sympati för Sverigedemokraterna när opinionsföretaget ringer och frågar vem man skall rösta på om det vore val idag. Att uppge ett stöd för Sverigedemokraterna kan uppfattas som kontroversiellt och svarspersonen vill inte känna sig anklagad för att vara rasist. Istället väljer svarspersonen att svara något annat.

Efter det att Sverigedemokraterna etablerat sig i riksdagen finns en diskussion om att väljare inte uppfattar sådana sympatier som lika stigmatiserande. Därmed skulle också Bradley-effekten klinga av. Skillnaden mellan opinionsmätningar och resultat i Europaparlamentsvalet indikerar att många som är SD-sympatisörer alltjämt vid opinionsmätningar undviker att uppge sympatier för Sverigedemokraterna. Detta skulle betyda att stödet för Sverigedemokraterna fortfarande kan vara underskattade i opinionsmätningarna.

Inför riksdagsvalet 2010 skrev jag om en möjlig Bradley-effekt i opinionsmätningar (läs här).  

 





Statsvetarna på Linnéuniversitetet tippar valet till Europaparlamentet

19 05 2014

På Institutinen för statsvetenskap på Linnéuniversitetet har personalen tippat utgången för de svenska partierna i valet till Europaparlamentet. Variationen mellan de olika tipsen — liksom statsvetarnas specialområden — är stor, men när ett medelvärde beräknas blir resultatet som framgår i tabellen.

Tabell: Statsvetarna på Linnéuniversitetet tippar valet till Europaparlamentet (medelvärden).
EU-valtips 2014

Jämfört med föregående val till Europaparlamentet tippar statsvetarna en stor valframgång för Socialdemokraterna, vilket skulle resultera i 7 mandat i Europaparlamentet. Även Miljöpartiet, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet samt till viss del Kristdemokraterna går fram i valet, spår statsvetarna på Linnéuniversitetet. Både Piratpartiet och Folkpartiet backar enligt statsvetarna, men medan Piratpartiet tippas förlora alla sina mandat så tror statsvetarna att Folkpartiet trots tillbakagången får 2 mandat i Europaparlamentet. Centerpartiet tippas hamna utanför 4-procentspärren och förlora sina mandat. Moderaterna tippas behålla sin röstandel. Trots att Feministiskt initiativ spårs en framgång tippar statsvetarna, i alla fall utifrån de olika tipsens genonsnitt, att partiet stannar utanför Europaparlamentet.

Linnéuniversitetets statsvetare tippar också att valdeltagandet ökar till 48,8 procent.





Libertär och auktoritär värdeförändring i Godmorgon, världen

11 05 2014

I Sveriges radios program Godmorgon, världen (lyssna gärna här) blev jag i söndags intervjuad om värdeförändringar som påverkar väljare och partier. Om värdeförändringar och partisystemets förändringar har jag skrivit i Den svenska väljaren och på denna blogg har jag diskuterat fenomenet här och här.





Deltagardemokraterna och hälsan

5 05 2014

Hälsan tiger still är ett uttryck som de flesta deltagardemokrater inte gillar. Hälsan tiger still betyder att den som har det bra inte protesterar, utan låter allt ha sin gång och sköter sitt. Skulle förhållandena försämras så är vederbörande beredd att gå till handling, protestera och försöka rätta till saken.

Deltagardemokrater är en benämning på de som tycker att demokratin blir bättre om så många medborgare som möjligt är så aktiva som möjligt. Att hälsan tiger still är då ett rött skynke för deltagardemokrater. Dessutom har många noterat de som har störst anledning att protestera – fattiga, arbetslösa, bostadlösa, i utanförskap och andra grupper som borde ha skäl att protestera för att få bättre förhållanden – är de som i minst utsträckning är politiskt aktiva. Istället är det de som har det bra som brukar vara mer aktiva politiskt.

Därför höjdes det på ögonbrynen när den väldokumenterade deltagardemokraten och statsvetaren Erik Amnå och hans medarbetare Joakim Ekman i en vetenskaplig artikel i European Political Science Review tycktes mena att den politiska hälsan kan tiga still. Forskarduon studerade 863 gymnasister i åldern 16-17 år i Örebro. Precis som andra medborgare kategoriserades de flesta ungdomar som politiskt passiva, endast sex procent var politiska aktiva.

Men forskarna framhöll att de politiskt passiva inte kunde betraktas som en homogen grupp. Istället delade de in politiskt passiva ungdomar i tre grupper. De två första grupperna överensstämde med vad deltagardemokraterna varnade för: den första gruppen var politiskt oengagerade, men inte speciellt missnöjda, den andra gruppen var politiskt desillusionerade. Den sistnämnda gruppen hyste lågt förtroende för politiken, var politiskt ointresserade och följde inte nyheter om politik. Men ungefär hälften av de passiva ungdomarna beskrev Amnå och Ekman som ”stand by”: politiskt passiva ungdomar som var politiskt intresserade, följde politiska nyheter och var nöjda med politiken. De uppgav dessutom att de var beredda att bli politiskt aktiva om så skulle bli nödvändigt, men tills vidare hade de tilltro till hur andra skötte politiken.

Är då glaset är halvfyllt eller halvtomt? Onekligen är det så att det stora flertalet ungdomar är politiskt passiva och hälften av dem är enligt Amnås och Ekmans undersökning oengagerade eller desillusionerade. Eller ska vi titta mest på den andra hälften av de politiskt passiva och konstatera att hälsan tiger still?

Krönika publicerad i Smålandsposten lördag 3 maj samt Barometern och Oskarshamns-Tidningen tisdag 22 april 2014.








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.