Gustav Fridolin i Vårgårda möte

19 08 2014

På söndagskvällen var det dags för Gustav Fridolin, det ena av miljöpartiets språkrör, att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (se hela utfrågningen här). Det var den tredje av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

Det var ett språkrör fyllt med självförtroende som äntrade scenen i idrottshallen. Miljöpartiet har inte bara opinionen i ryggen inför riksdagsvalet. Miljöpartiet är dessutom ett allt mer framgångsrikt parti i Equmeniakyrkans medlemskår. Kanske märktes detta i utfrågningarna då Miljöpartiets problembeskrivning till stor del verkade sammanfalla med pastorernas. Enda frågan som ifrågasatte partiet rörde hur dess politik påverkade folk på landsbygden. Hermansson undrade om inte Miljöpartiet var väl storstadsfixerat. Det är unga människor i storstäder röstar på partiet. Bilen behövs inte i storstäder, men den behövs på landet, resonerade Hermansson och frågade: Hur ska man ha råd att bo kvar på landsbygden om bränslet höjs så mycket? Det tyckte Fridolin att man borde ha ändå.

Riktigt ödesmättad blev Hermansson när hon med orden från Fridolins språkrörskollega Åsa Romson beskrev hotet mot miljön och ett stort behov av snara åtgärder. Därför var det lite överraskande att svaret från Fridolin inte alls var lika ödesmättat. Det gällde att göra det som inte är bra för miljön dyrare eller förbjuda det, samtidigt som det som var miljövänligt skulle bli billigare. Dessutom, lovade Fridolin, skulle tågen komma i tid.

Att förändring är möjligt kan sägas vara ett tema i de svar som Fridolin levererade. När samtalet startade var ämnet migration. Med Vittsjö som exempel hävdade Fridolin att det var möjligt att få från främlingsfientlighet till engagemang för flyktingmottagning. Han ville kunna säga att till sina barn att han gjorde sitt för att lösa miljöproblemen. Och hans mamma kamp under sjukdom och hennes järnvilja att ta sig fram trots detta fick honom att peka på betydelsen av hennes tro.

Men allt eftersom utfrågningen fortgick börjar det glättiga bli lite för mycket. När Fridolin ska berätta om ett exempel på ”life changing moment” så blir det när Peps Persson spelar reggae för flyktingar. När han själv, hittills den ende i utfrågningen, får frågan om som tro börjar Fridolin för första gången under utfrågningen se lite mindre säker ut, letande efter orden. Plötsligt verkar det vara på riktigt, på allvar. Han säger att hans tro en övertygelse om att vi är en del av något mycket större och en gudstro och Jesus som ger mig en trygghet. Till sist passar Fridolin på att tacka alla runt om i församlingar som jobbar för att alla människor ska respekteras för dem de är.





Annie Lööf i Vårgårda möte

15 08 2014

Pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson frågar ut partiledarna på Vårgårda möte. I fredagskväll var det dags för Centerpartiledaren och näringsministern Annie Lööf (se hela utfrågningen här). Partiledarutfrågningarna arrangeras av Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) och samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

När Lööf gick in på scenen såg hon sig nyfiket omkring. När utfrågningen väl började fick hon prata om det som hon hoppas ska vara Centerpartiets profilfrågor: landsbygden, matproduktion, hållbar utveckling och entreprenörskap. Även när frågorna rörde utbildning relaterades de till landsbygdsutveckling. Och när Eriksson i sin del av utfrågningarna råkade beskriva folk på landsbygden lite svepande kom Lööf till försvar: ”Dra inte landbygden över en kam”.

Lööf tog också tillfället att vara personlig. Eriksson beskrev hennes tidigare kyrkliga engagemang i Värnamo och Lööf fyllde i det han glömde bort. Centerpartiledaren bekräftade återigen sin tro på Gud och vad det betyder för henne. Gud verkade framförallt vara en tröstens Gud för Lööf då hon ofta återkom att Han finns med i sorgen. Men, poängterade Lööf, tron måste underhållas för att finnas och menade sig ha hittat sin balans. Hon berömde även kyrkors samhällsengagemang som en del av ett levande civilsamhälle: ”samhället är större än staten”. Speciellt nämnde Lööf kyrkornas insats i samband med skogsbranden i Västmanland och klockringningen mot nazismen i Jönköping. Men Lööf besökte sällan någon kyrka. Det föranledde Eriksson att fråga vad hon trodde att kyrkorna kan göra för att finnas till för människor i karriären. Något svar fick han väl inte, men den frågan kanske pastorerna i Equmeniakyrkan skulle ställa till varandra istället. Eller så borde han ställt samma fråga som Hermansson i Jesus efterföljd gjorde i slutet av mötet: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”





Jan Björklund i Vårgårda möte

15 08 2014

På torsdagskvällen var det dags för folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklund att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (se hela utfrågningen här). Det var den andra av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

Björklund är en politiker som snabbt kan formulera sig kortfattat och slagkraftigt. Så skedde även i Vårgårda, men fick då uppmaningen att utveckla sitt resonemang. Utifrån sitt uppdrag som utbildningsminister fick Björklund flera frågor som rör skola och den betydelse som utbildning har för en människa. Björklund fick tillfälle att betona betydelsen av den goda, engagerade och kunniga läraren som utmanar sina elever att bli allt de kan bli. Så fort han fick chansen tog Björklund upp förföljelsen av kristna och andra minoriteter i Irak och stödde aktiva militära insatser för att förhindra folkmord.

Folkpartiledaren fick även tillfälle att tala om vad han menar med feminism utan socialism. Där framhöll speciellt vikten av ökade inkomstskillnader inom kvinnodominerande yrken. Det var Björklunds recept för att minska inkomstskillnaderna mellan kvinnor och män. Men även den gamla folkpartistiska idén om att belöna förkovran spelade in för Björklund: att satsa på en utbildning ska löna sig. Björklund talade positivt om bistånd, men mer i allmänna termer. Han poängterade betydelsen av ekonomiskt tillväxt för att lösa miljöproblem. Den tidigare starka folkpartiprofilen inom biståndspolitiken verkade då ha blivit suddigare. Folkpartiets tidigare starka förankring inom frikyrkorna – speciellt i det som nu är Equmeniakyrkan – framhöll han som bärande orsak till Folkpartiets engagemang i biståndsfrågor. I detta sammanhang betonade Björklund vikten av en liberal flyktingpolitik och senare diskuterade han integration.

Riktig personlig blev aldrig Björklund. Hans syn på tro och politik, och vad det betydde något för honom själv, kom aldrig riktigt fram. Måhända bjöd utfrågarna inte in honom i ett sådant samtal, eller så ville han inte ta den chansen. Att vara personlig om tro och politik kräver ibland mod.





Jonas Sjöstedt i Vårgårda möte

13 08 2014

Det var ett bra möte ikväll. Under onsdagen frågades Vänsterpartiets ledare Jonas Sjöstedt ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (se här). Det var den första av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

I inledningen anade jag att en fälla gillrades för Sjöstedt. Han ondgjorde sig över materialism och att livet var annat än jakten på pengar, därför ville han införa sextimmarsarbetsdag. Samtidigt ville han sänka skatten för pensionärer. Det verkade som om Hermansson hade frågan på tungan: innebär inte sextimmarsarbetsdag att det blir mycket svårare för den arbetsföra befolkningen att jobba ihop pensionerna till allt fler pensionärer? Måhända hejdade sig Hermansson och istället fortsatte samtalet med något annat. För politikerutfrågningarna på Vårgårda möte är inte till för sätta-dit-frågor, utan vill ge partiledarna möjlighet att tala utvecklat om sina värderingar. Jonas Sjöstedt tog den möjligheten. Samtidigt pratade han om sin syn på jämlikhet, Mellanöstern, vapenexport, förföljelsen av kristna och andra minoriteter i Irak och Syrien, privata initiativ – och vinster – inom välfärdssektorn.

Sjöstedt visade att han tänkt igenom på vad sätt en gudstro kan vara positivt för samhället. Han menade att för många gör en gudstro det lättare att kunna leva rätt med ett samhällsansvar. Detta menade han var gott för samhället. Sjöstedt betonade att folkrörelser som frikyrkorna gjort att människor har kunna komma nära varandra och utveckla ett gott samhälle.

Utan att någon frågade om saken talade Sjöstedt om att han är agnostiker. När han läste några av KG Hammars texter upptäckte han till sin förvåning att han kom bra överens med dem. Hammars beskrivning av att den religiöses tro genomgår tre på varandra efterföljande faser – frälsning, tvivel och mystik – stämde väl med den politiska trosvisshet som han känt och som ersatts av skrupler, för att sedan övergå till en vilja ta sig an de svårare frågorna. Pastor Hermansson blev glatt överraskad över detta och gav Sjöstedt tips på ytterligare läsning.

En liten stund tog Robert Eriksson över utfrågningen efter att ha sjungit ”Working class hero” av John Lennon. Att sjunga den låten var uppenbart fjäsk, trodde nog många med mig. Men när pastorn väl lagt ifrån sig gitarren frågade han vilken relation Sjöstedt har till låten? Sjöstedt bor ju på Östermalm och har haft en ganska välbeställd uppväxt. Sjöstedt sa sig ändå gilla Lennon och Beatles.

Efter Erikssons inpass som utfrågare kom evangelisten Hermansson tillbaka. Utifrån en bild på en pojke i Gaza som fått låna en skyddshjälm av en svensk journalist diskuterade hon inte bara Mellanöstern med Sjöstedt, utan visade också sin tro på bön även i den djupaste konflikt. Det finns all anledning att se fram mot resten av partiledarutfrågningarna på Vårgårda möte.





Så röstade gudstjänstbesökarna i valet till Europaparlamentet

17 06 2014

I Sören Holmbergs redovisning av SVT:s vallokalsundersökning (SVT Valu) finns en diger samling tabeller om väljarbeteende. En av tabellerna beaktar hur ofta väljarna går på gudstjänst. Traditionellt brukar de flesta regelbundna kyrkobesökare – som går på gudstjänst minst en gång i månaden – rösta borgerligt. Så var det även i valet till Europarlamentet 2014, men bara med en hårsmån. Varannan regelbunden gudstjänstbesökare röstade på något av de borgerliga partierna. Kristdemokraterna tog hem mer än hälften av de borgerliga rösterna och blev med hela 26 procent överlägset största parti bland de regelbundna gudstjänstbesökarna.

De rödgröna partierna samlade 41 procent av de regelbundna gudstjänstbesökarnas röster. I valet mellan Socialdemokraterna och Miljöpartiet fördelade de regelbundna gudstjänstbesökarna sina röster nästan jämnt: 19 respektive 17 procent enligt SVT Valu. Vänsterpartiet fick var tjugonde röst i denna väljargrupp. För Socialdemokraterna befästs dock en förändring som inträffat efter deras stora väljartapp under 00-talet. Från att vara relativt svaga bland regelbundna gudstjänstbesökare får partiet ett ganska jämt fördelat stöd oavsett väljarnas kyrkvana. Detta är en ny situation för Socialdemokraterna som ofta associerats med en avvaktande hållning till religion. Tidigare har partiet fått relativt få röster bland regelbundna gudstjänstbesökare. Men det som hänt nu är inte att andelen Socialdemokrater ökat bland de regelbundna gudstjänstbesökarna, utan i denna väljargrupp har partiet varit ganska stabilt. I stället är det främst bland väljare som sällan eller aldrig besöker gudstjänster som Socialdemokraterna tappat sina väljare. Därmed har en utjämning mellan väljare med olika kyrkvanor skett. Detsamma kan inte sägas om Vänsterpartiet som har dubbelt så stort stöd bland väljare som aldrig går i kyrkan än bland de regelbundna gudstjänstbesökarna. Resultatet återspeglas Vänsterpartiets traditionellt kritiska hållning till religion.

Jämfört med föregående val till Europaparlamentet minskade de borgerliga partierna speciellt mycket bland de regelbundna kyrkobesökarna (–11 procentenheter) medan de rödgröna partierna ökade med nästan lika mycket. Men ökningen för de rödgröna partierna beror till största del på Miljöpartiets framgång. De övriga rödgröna partierna ökar blott med ett par procentenheter tillsammans. Bland de regelbundna kyrkobesökarna minskade alla borgerliga partier med 2-3 procentenheter vardera.

Bland utmanarpartierna samlade Feministiskt initiativ (som var något övervärderade i SVT Valu) fem procent av väljarna, vilket är betydligt mindre än vad partiet fick bland väljare som aldrig går i kyrkan. Även i detta fall är därmed Feministiskt initiativs profil slående lik Vänsterpartiets. Sverigedemokraterna fick enligt SVT Valu enbart tre procent av de regelbundna gudstjänstbesökarnas röster. Det står klart att Sverigedemokraterna inte går hem bland kyrkfolket. Förklaringen är enkel: inom flera samfund är den flyktingvänliga opinionen stark.

Krönika publicerad i Smålandsposten, Barometern och Oskarshamns-Tidningen måndag 7 juni 2014.





Val är viktigt i livet

1 06 2014

Nedanstående text skrev jag i sommarnumret till min församlings programblad Equmeniakyrkan Växjö (läs mer här)

Ett valår har en given plats i Equmeniakyrkans tradition. Väckelserörelsens församlingar var demokratiska pionjärer i Sverige. Det första protokollet som dokumenterar att allmän och lika rösträtt för kvinnor och män användes i Sverige, var när en grupp på Västkusten startade en baptistisk församling. Väckelserörelsen och andra folkrörelser såg medborgarna som myndiga, att varje människa hade en inneboende förmåga att göra viktiga val. Därför ville de införa allmän och lika rösträtt för kvinnor och män. Det var i väckelserörelsen och andra folkrörelser som svenskarna lärde sig demokrati och visade att den fungerade. De politiskt aktiva i folkrörelserna samlade sig i Rösträttsrörelsen med ett starkt inslag av personer från väckelserörelsen. Lydia Svärd skrev en avhandling i statsvetenskap om tiden för demokratins genombrott. I den visar hon att av riksdagsledamöterna i Liberala samlingspartiet – Rösträttsrörelsens stora parti – kom en fjärdedel från väckelserörelsen. För det som idag är Equmeniakyrkan har rätten att få välja alltid varit en fråga från gräsrotsnivå till samhällsengagemang på toppnivå.

Rätten att få göra viktiga val i livet är en omistlig del av Equmeniakyrkans tradition. Det finns en röd tråd från de första mytologiska berättelserna i Bibeln till här och nu som handlar om människans rätt och ansvar för sina val. När Eva och Adam väljer att äta av frukten är det för att de ställs inför ett val som också får konsekvenser för dem. Berättelsen talar om den mänskliga kunskapen om vad som är rätt och fel och ansvaret att göra etiska val. Detta är det verkligt, verkligt mänskliga. När evangelisten Johannes formulerar det centrala textstycke som vi kallar för lilla Bibeln fokuserar han på det unikt mänskliga valet: Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. Just nu gäller för var och en av oss att ta ställning och göra vårt livs viktigaste val: vill jag tro på Jesus?

Att försöka ta ifrån en människa friheten att välja gör både den som utsätts för övergreppet och förövaren mer omänskliga. Det är tydligt i länder med politiskt eller religiöst förtryck. Vi upprörs när en människa förnekas rätten att själv söka sin tro, eller att få välja att inte tro. Det samma gäller annan ofrihet. Sjukdom, droger, fattigdom och ekonomiskt förtryck, snedvriden kommersialism och tomma ideal är något av allt det som kan förhindra människors fria val. Det är då det verkligt omänskliga uppenbaras. Att ta bort människans egen möjlighet och ansvar för sina handlingar genom att förneka friheten att välja är ett steg på vägen att ta bort människans mänsklighet.





Statsvetarnas valtips och verkligheten

30 05 2014

Inför valet till Europaparlamentet tippade, som vanligt, statsvetarna på Linnéuniversitetet de olika partiernas valresultat. I tabellen kan medelvärdet för statsvetarnas tips jämföras med det faktiska valresultatet genom procentdifferensen för respektive parti.

Tabell: Statsvetarnas tips inför valet till Europaparlamentet och valresultatet (medelvärden, procent och procentdifferens).

Stats Euval tips resultat

Förvisso är inte alla statsvetare valforskare, men när det kommer till att sia om framtiden verkar inte expertkunskaper vara till någon större hjälp. Medelavvikelsen mellan statsvetarnas genomsnittliga tips för respektive parti och deras valresultat var hela 2,1. Förvisso lämnades tipsen in en vecka före valdagen, men flera partier spåddes ett annat valresultat än vad som nu är för handen. Störst problem hade statsvetarna med att förutspå Socialdemokraternas valresultat, men också Moderaternas kraftiga tillbakagång kom som en överraskning. Inte heller trodde statsvetarna att Sverigedemokraterna skulle lyckas mobilisera sina väljare på det sätt som partiet uppenbarligen gjorde.

Vinnaren av tipset är Otto Petersson som får priset att Världsnaturfonden planterar ett tiotal träd i världens regnskogar.








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.