Fredrik Reinfeldt i Vårgårda möte

29 08 2014

Så längt tillbaka som det finns data har Moderaterna har alltid varit underrepresenterade bland frikyrkoväljare. Men utifrån en svag position har partiet på senare år gått framåt bland dessa väljare. På fredagskvällen frågades Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (se här: http://equmeniakyrkan.se/vargardamote/webbsandningar/). Det var den sista av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

Första frågan gällde en väljare som inte visste varför hon stödde Moderaterna. Skulle Reinfeldt kunna ge henne några tips? Till att börja sa Reinfeldt att det visst var ok att inte vara så engagerad i politik. Men när det väl var sagt så nämnde han Moderaternas förmåga att böra regeringsansvar, arbeta på lång sikt, hålla vad de lovar och ha förmåga att göra det de lovar samt hålla ihop Sverige. Noterbart är att Reinfeldt i detta avseende sa väldigt lite, om något, om den moderata politikens innehåll.

När Reinfeldt senare tillfrågades om vad som var Moderaterna stora berättelse menade han att Moderaternas utgångspunkt är människan. Människans förmåga att växa och vad vi gör för att stödja människor som har problem att växa. Människan skulle forma sitt liv utifrån egen begåvning och egen kraft. Reinfeldt konstaterade att människor har makt och möjlighet att utvecklas. Har man förmågan att ta hand om sig själv och har kraft över menade Reinfeldt att man borde använda den förmågan för att hjälpa andra människor.

Ett avsnitt av utfrågningen behandlade brottslighet. Reinfeldt upprepade flera gånger att brottsligheten minskar överlag. Men för att åstadkomma ytterligare förbättring talade Reinfeldt utförligt om straff och påföljd som lösning på brott, exempelvid sexualbrott och våldsbrott. Efter anmodan räknade han också upp kringliggande insatser som kriminalvård, brottsoffer, kvinnojourer.

Hermansson berömde Reinfeldt för att han sagt att det var dags att öppna våra hjärtan. Men menade han det verkligen? Ja, bekräftade Reinfeldt. Han sa att vi inte kan ha den värsta flyktingsituationen på 90 år och stänga våra gränser. Nu är tiden att ta emot flyktingar. Han menade att det var kortsiktigt rätt och långsiktigt klokt. Det blev en lång applåd. Hermansson kritiserade dock statsministern för att biståndet användes för att betala flyktingmottagandet. Reinfeldt försvarade dock att vissa kostnader för flyktingmottagningen räknades av biståndet. Men Reinfeldt menade att hans regering upprätthållit biståndsmålet, detta samtidigt som flyktingmottagandet var stort. Därmed utnämnde han återigen Sverige till en humanitär stormakt.

Eriksson nämnde ett upprop från präster och diakoner om att socialtjänsten inte gav tillräckligt stöd till behövande. Reinfeldt verkade mena att det visst finns hjälp enligt fastslagna normer för dessa människor. Jan sa också att kommunerna inte behöver spara eftersom den ekonomiska utvecklingen är god. Det finns därför inta hinder för kommunerna att kunna avsätta medel för socialtjänsten i sina budgetar. Ändå, menade Reinfeldt att socialtjänsten av olika skäl inte nådde alla. Därför är det bra att det finns alternativ av den typ som kyrkor är.

Men, fortsatte Eriksson sin del av utfrågningen, a-kassan har inte höjts sedan 2002. Varför vill ni inte att den ska följa löneutvecklingen? Reinfeldt menade då att medborgare kan ordna en högre a-kassa genom egna privata försäkringar. Det verkade som han tyckte att a-kassan inte var riktigt som andra socialförsäkringar. Till skillnad från dessa menade Reinfeldt att a-kassan inte har till syfte att verka utjämnande över tid. A-kassan är bara avsedd att vara ett tillfälligt stöd omkring fyra månader medan individen är mellan två jobb, sa statsministern.

Det är ett spännande samhälle som vi lever i nu, menade Reinfeldt. Han tyckte att det är en tid där vi har mer möjligheter att välja och själva bestämma. Men han poängterade också att vi ska använda vår styrka att sträcka ut till dem som behöver det. Och till sist sa statsministern något som några kan uppfatta som okaraktäristiskt för att vara honom. Han sa sig värdesätta att skillnaderna är små i samhället. För i Sverige har vi små skillnader, sa Reinfeldt.





Jimmie Åkesson i Vårgårda möte

29 08 2014

För första gången var Sverigedemokraternas partiledare i Vårgårdamöte. Det var den sjunde av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun (se utfrågningarna här: http://equmeniakyrkan.se/vargardamote/webbsandningar/). För Sverigedemokraterna är frikyrkoväljarna en svag väljargrupp, inte minst i Equmeniakyrkan. Att det var bortaplan för Jimmie Åkesson märktes när pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson ställde sina frågor. Frågorna ställdes utifrån en till Sverigedemokraterna kritisk ståndpunkt, något som nästan lyst med sin frånvaro vid tidigare utfrågningar av partiledarna.

Precis som alla samtal inleddes detta med en slags genomgång av partiledarens bakgrund med starkt fokus på familjen: Åkesson är från Sölvesborg, sambo och har ett barn. Men redan från början markerar Hermansson avstånd med att ta upp ett uttalande från en av Sverigedemokraternas kandidater till riksdagen där ansvar för kvinnomisshandel lades på offret. Själv var deltar Hermansson i den rörelse som varje torsdag klär sig i svart för att visa solidaritet med människor utsatta för våld mot kvinnor.

Hermansson betonade att hon ville verka i Jesus efterföljd. Hon menade att Equmeniakyrkan, trots att hon erkände dess brister, vill vara öppna mot minoriteter utifrån att alla människors lika värde. Hon talade för sitt samfund och sa att de förfärades över vad de hör från Sverigedemokraterna. Åkesson svarade med att önska ett mer realistiskt perspektiv i den värdsliga värden. Hermansson menade istället att det måste vara något fel när världens rikaste länder öppnar för några tusen människor när fattiga länder öppnar för miljoner. Åkesson uppgav då att han istället ville hjälpa människor i dessa flyktingläger, det var mer effektivt. Riktigt hur det skulle gå till gick han inte in på. Dessutom ville Åkesson minska det svenska biståndet med en tredjedel.

Den kritiska grundtonen fortsatte när Eriksson inledde sin del av utfrågningen med att sjunga Kents ”Sverige”. Han undrade vad kristna värderingar, vad innebar för Åkesson. Han nämnde då att kristendomen har en självklar plats i det svenska samhället sedan 1000-tals år. Som exempel nämnde Åkesson några symboler och råkade då också nämna midsommarstången, vars kristna bakgrund dock dementerades av Eriksson.

I samtalet med Eriksson framhöll Åkesson vikten av en gemenskap som håller samman Sverige. I Vårgårdamöte tycktes det enligt Åkesson finnas en gemensam tro, men så ser det enligt honom inte ut i samhället. Han beskrev Sverige som segregerat. Eriksson undrade då om inte kärleken mellan människor kan vara det gemensamma. Är inte kärlek mellan människor med olika bakgrund möjlig? ”Nej, det tror jag inte”, svarade Åkesson. ”Det är därför vi har krig. Alla älskar inte varandra, även om det skulle vara bra om det vara så.”





Göran Hägglund i Vårgårda möte

29 08 2014

I onsdagskväll var det dags för Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna, att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (använd länken för att se hela utfrågningen: http://equmeniakyrkan.se/vargardamote/webbsandningar/) Det var den sjätte av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun. Det verkade som om Hägglund kände att han var lika mycket på hemmaplan som miljöpartiets Gustav Fridolin gjort tidigare.

Trots försöken att lansera sig som familjens röst poängterade Hägglund att sjukvården var den hetaste frågan för Kristdemokraterna. Utan att nämna något önskemål om att förstatliga sjukvården (varför sa inte Hägglund det?) framhöll Kristdemokraternas partiledare han ville se århundradets sjukvårdsreform för att få en mer effektiv och jämlik vård i Sverige. För detta funkade inte landstingen, utan sjukvården måste organiseras om. Hägglund talade också om psykiatri och om ett eventuellt framtida svenskt medlemskap i NATO. Själv begärde han en gång i tiden vapenfritjänst, men uppgav att han nu ändrat uppfattning. Istället gjorde Hägglund en plädering för varför ett försvar behövs.

Hägglund framhöll också behovet av att svensk flyktingpolitik är generös liksom biståndet. Han talade engagerat om kristna och andra minoriteter i Mellanöstern.

Hägglund menade att kristna församlingar ofta bryr sig om andra människor. Som exempel tog han när något exceptionellt händer och att människor då ofta kommer för att känna mänsklig gemenskap i kyrkan. Hägglund menade att det offentliga inte kan greja allt, utan sjöng civilsamhällets lov. Han menade att det finns rika traditioner i kyrkan som gör att människor fortsätter tänka utanför sig själv.

Hermansson kom i sina frågor också in på skillnaden mellan tro och politik. Ska man skilja på tro och politik? Hör det ihop eller är det två saker? Hägglund menade att det innebär stora risker för ett samhälle när religion blir politik eller politik blir religion. Då riskeras religionsfriheten. Istället menar Hägglund att gudstro kan vara en drivkraft för människor att verka politiskt. Det går inte att göra politik av det som är rena trosfrågor. Men kristendomen förmedlar enligt Hägglund fantastiska värderingar och han menar att det är en fenomenal grund för det egna livet och politiken. ”Kristdemokratin bygger på värderingar som finns i kristendom”, sa Hägglund.

Vad är då trosfrågor? Hägglund gav då exempel från extrem islamism eller att riksdagen skulle bestämma vad folk ska tro. Men något riktigt svar på frågan kom aldrig. I sitt slutord kanske Eriksson hjälpte Hägglund genom att komma med ett svar. ”Kristen tro är inte reducerad till värderingar, det är ett liv.”





Politisk DNA?

27 08 2014

Arv och miljö är två olika förklaringar till varför människor är olika som individer. Arv betonar biologiska gener, människors olika DNA, som förklaring. Miljö betonar istället människans individuella erfarenhet: det omgivande samhället, uppväxtförhållanden, klass och så vidare. Socialisationsteorin är den som vanligen används för att förklara miljöpåverkan: människor lär sig av andra människor.

Ungefär samtidigt har massmedia rapporterat om två studier från olika forskargrupper som rör våra gener. Den ena studien presenterades i Proceedings of the National Academy of Science of the United States of America. Den undersökte generna på vänner utanför släkten som personerna i undersökningen hade. Studien rörde alltså inte relationer inom familj eller annan släkt. I studien framkom att genuppsättningen på våra vänner i relativt hög utsträckning liknade vår egen. Det ligger nära till hands att misstänka en viss egenkärlek. Vi trivs bäst med dem som liknar oss själva, i alla fall i vissa avseenden.

Förklaringen i detta fall utgår inte från arv, utan från miljö. Människor söker och får bekräftelse i andra människor som liknar dem själva. Den andra studien publicerades i Behavior Genetics och rörde politiska skillnader mellan enäggs tvillingar och tvåäggstvillingar med data från Sverige och fyra andra länder. Forskarlaget kom fram till att enäggstvillingarnas åsikter var mer lika varandra än tvåäggstvillingarnas. En slutats som forskarlaget drog rörde det biologiska arvet. Enäggstvillingarna hade mer likartad DNA än vad tvåäggstvillingar hade. Ju mer gemensam genuppsättning, desto mer likartade politiska åsikter. Därmed drog forskarna slutsatsen att människans gener påverkade våra politiska åsikter. Men de menade inte att generna förklarar alla politiska åsikter: miljö är alltjämt viktig. Måhända känner sig en del forskare som enbart sett till miljöpåverkan för att förklara människors åsikter lite oroade över att den egna forskningstraditionen kan bli obsolet. Då kan den första studien – den om vännernas mer gemensamma DNA – komma till räddning.

Den pekar på att slutsatsen om att tvillingarnas gener påverkar politiska åsikter kan vara felaktig. För männi skor kommer varandra nära och blir vänner på grund av lite mer likartade gener. Detta bör särskilt gälla enäggstvillingar med lika DNA än vad som är fallet med andra syskon med DNA som är mer olika varandra. Då enäggstvillingarna känner igen sig själva i varandra tenderar de att mer söka varandras gemenskap än andra syskon.

Därmed delar de också varandras erfarenheter och gör samma saker i större utsträckning än andra syskon.

I så fall bör enäggstvillingarnas likartade politiska åsikter kunna uppstå genom vanlig socialisationsprocess: enäggstvillingarna lär sig av gemensamma erfarenheter och av varandra. Då är det miljö och inte det biologiska arvet som ger åsiktslikheterna. Därmed kan de likartade åsikterna mellan tvillingarna ha uppkommit genom miljö, inte arv.

Krönika publicerad i Barometern och Oskarshamns-Tidningen 27 augusti och i Smålandsposten 9 augusti 2014.





Stefan Löfven i Vårgårda möte

21 08 2014

Äntligen stod Löfven i predikstolen. Under onsdagen frågades Socialdemokraternas ledare Stefan Löfven ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (se här). Det var den femte av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

Samtalet började med familjen. Det är i familjen som Löfven kopplar av. Frågan som Hermansson ställde gällde kallelsen i relation till arbete, familj, vänner. Löfven framhöll att den typ av uppdrag han har gör familjen ännu viktigare. Han beskrev familjen som andningshålet där han var omgiven av människor som älskade en.

Det är för mig tydligt att Löfven uppfattar familjen som en positiv del av samhället. Det han sa i Vårgårda påminner mig om något han sa på sin första partikongress som partiledare. Han ville då att samhället skulle vara som en familj. Beskrivningen är inte direkt normkritisk, utan snarare traditionell. Men med metaforen fångar Löfven de positiva attityder som den stora, stora majoriteten av svenska folket associerar med familjen.

Löfven framhöll att det är viktigt att tala om ideologi och värderingar och lyfte fram allas lika värde och att vi är olika, vilket ska ses som en tillgång. Men han framhöll också att ideologi och värderingar måste fyllas med något. Då pekade Löfven på Socialdemokratiska förslag inom utbildning, skatter och miljö.

Eriksson frågade om Löfvens syn på välfärdsföretagens vinster. Svaret blev ett längre resonemang som gick ut på att vinster aldrig får vara drivkraften, utan företagen måste vara besjälade av att vilja ge den bästa utbildningen, omsorgen. Samtidigt framhöll Löfven att människor måste kunna välja och att det inte var av ondo. Han menade istället att det finns privata alternativ som gör bra jobb. Om de gjorde ett bra jobb, menade Löfven, så skulle inte han säga att bara för att det står plus på sista raden, att de ska stänga igen. Men genom att ställa krav på hög kvalitet och att det inte är ok att dra ned på den menade Löfven att vinstmarginalen kommer att minska för många välfärdsföretag som inte är intresserade av en god produkt utan bara av vinsten. De kommer då, enligt Löfven, att försvinna.

När Hermansson tog upp situationen i Mellanöstern – Syrien och Irak – kom vad som bör betraktas som ett löfte från Löfven. Han sa att vi aldrig kan stänga dörren i ansiktet på dem som flyr från de hemskheter som kristna och andra minoriteter upplever just nu i Mellanöstern. Löfven framhöll också betydelse av humanitär hjälp, men även att situationen kräver militärt våld.

Utfrågningen drog ut på tiden, då det inte bara var Löfven som pratade utan att utfrågarna sa minst lika mycket. Men genom att Eriksson tog upp frågan fick Löfven tillfälle att prata om sin tro. Den var inte aktiv, sa han. Men ibland kan han ana något. Trots uppmaning ville han dock inte ge något exempel. När det var dags för slutordet fick Löfven tillfälle att läsa bitar ur psalmen Guds kärlek är som stranden. Det är hans frus favoritpsalm och han hade skrivit ned en del av den på ett papper som han hade i sitt glasögonfodral. När han läst klart sa Löfven ”Jag tycker det är väldigt tänkbara ord och jag kommer att ha dem i glasögonfodralet ett tag till”.





Gustav Fridolin i Vårgårda möte

19 08 2014

På söndagskvällen var det dags för Gustav Fridolin, det ena av miljöpartiets språkrör, att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (se hela utfrågningen här). Det var den tredje av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

Det var ett språkrör fyllt med självförtroende som äntrade scenen i idrottshallen. Miljöpartiet har inte bara opinionen i ryggen inför riksdagsvalet. Miljöpartiet är dessutom ett allt mer framgångsrikt parti i Equmeniakyrkans medlemskår. Kanske märktes detta i utfrågningarna då Miljöpartiets problembeskrivning till stor del verkade sammanfalla med pastorernas. Enda frågan som ifrågasatte partiet rörde hur dess politik påverkade folk på landsbygden. Hermansson undrade om inte Miljöpartiet var väl storstadsfixerat. Det är unga människor i storstäder röstar på partiet. Bilen behövs inte i storstäder, men den behövs på landet, resonerade Hermansson och frågade: Hur ska man ha råd att bo kvar på landsbygden om bränslet höjs så mycket? Det tyckte Fridolin att man borde ha ändå.

Riktigt ödesmättad blev Hermansson när hon med orden från Fridolins språkrörskollega Åsa Romson beskrev hotet mot miljön och ett stort behov av snara åtgärder. Därför var det lite överraskande att svaret från Fridolin inte alls var lika ödesmättat. Det gällde att göra det som inte är bra för miljön dyrare eller förbjuda det, samtidigt som det som var miljövänligt skulle bli billigare. Dessutom, lovade Fridolin, skulle tågen komma i tid.

Att förändring är möjligt kan sägas vara ett tema i de svar som Fridolin levererade. När samtalet startade var ämnet migration. Med Vittsjö som exempel hävdade Fridolin att det var möjligt att få från främlingsfientlighet till engagemang för flyktingmottagning. Han ville kunna säga att till sina barn att han gjorde sitt för att lösa miljöproblemen. Och hans mamma kamp under sjukdom och hennes järnvilja att ta sig fram trots detta fick honom att peka på betydelsen av hennes tro.

Men allt eftersom utfrågningen fortgick börjar det glättiga bli lite för mycket. När Fridolin ska berätta om ett exempel på ”life changing moment” så blir det när Peps Persson spelar reggae för flyktingar. När han själv, hittills den ende i utfrågningen, får frågan om som tro börjar Fridolin för första gången under utfrågningen se lite mindre säker ut, letande efter orden. Plötsligt verkar det vara på riktigt, på allvar. Han säger att hans tro en övertygelse om att vi är en del av något mycket större och en gudstro och Jesus som ger mig en trygghet. Till sist passar Fridolin på att tacka alla runt om i församlingar som jobbar för att alla människor ska respekteras för dem de är.





Annie Lööf i Vårgårda möte

15 08 2014

Pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson frågar ut partiledarna på Vårgårda möte. I fredagskväll var det dags för Centerpartiledaren och näringsministern Annie Lööf (se hela utfrågningen här). Partiledarutfrågningarna arrangeras av Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) och samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

När Lööf gick in på scenen såg hon sig nyfiket omkring. När utfrågningen väl började fick hon prata om det som hon hoppas ska vara Centerpartiets profilfrågor: landsbygden, matproduktion, hållbar utveckling och entreprenörskap. Även när frågorna rörde utbildning relaterades de till landsbygdsutveckling. Och när Eriksson i sin del av utfrågningarna råkade beskriva folk på landsbygden lite svepande kom Lööf till försvar: ”Dra inte landbygden över en kam”.

Lööf tog också tillfället att vara personlig. Eriksson beskrev hennes tidigare kyrkliga engagemang i Värnamo och Lööf fyllde i det han glömde bort. Centerpartiledaren bekräftade återigen sin tro på Gud och vad det betyder för henne. Gud verkade framförallt vara en tröstens Gud för Lööf då hon ofta återkom att Han finns med i sorgen. Men, poängterade Lööf, tron måste underhållas för att finnas och menade sig ha hittat sin balans. Hon berömde även kyrkors samhällsengagemang som en del av ett levande civilsamhälle: ”samhället är större än staten”. Speciellt nämnde Lööf kyrkornas insats i samband med skogsbranden i Västmanland och klockringningen mot nazismen i Jönköping. Men Lööf besökte sällan någon kyrka. Det föranledde Eriksson att fråga vad hon trodde att kyrkorna kan göra för att finnas till för människor i karriären. Något svar fick han väl inte, men den frågan kanske pastorerna i Equmeniakyrkan skulle ställa till varandra istället. Eller så borde han ställt samma fråga som Hermansson i Jesus efterföljd gjorde i slutet av mötet: ”Vad vill du att jag ska göra för dig?”








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.