En borgerlig valallians?

När de borgerliga partierna bildade ”Allians för Sverige” var reaktionen bland väljarna positiv och opinionssiffrorna sköt i vädret inför valet 2006. Men redan i början av 2007 skrev jag en krönika i Smålandsposten att det finns en riska att alliansen främst ger röster till det ledande partiet – moderaterna – på bekostnad av övriga partier i alliansen. Inför valet 2010 ligger Kristdemokraterna och Centerpartiet nära 4-procentspärren i opinionsmätningar. Utan dessa partier i riksdagen ökar sannolikheten för att den borgerliga alliansen kan se fram emot ännu ett regeringsskifte. Något sådant kommer antagligen de borgerliga partierna göra allt för att undvika.

Som jag nämnde i min krönika från 2007 kan en valallians ”rädda” ett borgerligt parti. De borgerliga partierna skulle då ställa upp under en gemensam partibeteckning – ”Allians för Sverige” – och den hotande 4-procentspärren skulle återigen vara ett problem reserverat för Vänsterpartiet. En valallians skulle kunna innebära att de fyra borgerliga partierna gick fram med var sin valsedel i valkretsarna. En valsedel skulle enbart innehålla kristdemokrater, en annan enbart centerpartister, en tredje enbart folkpartister och en fjärde enbart moderater. Men istället för ”Centerpartiet”, ”Kristdemokraterna”, ”Folkpartiet” och ”Moderaterna” skulle ”Allians för Sverige” stå överst på alla valsedlar för de borgerliga partierna. När rösterna räknades samman skulle ”Allians för Sverige” kamma hem 40-50 procent av rösterna, långt över varje 4-procentspärr. Väljarna kunde då alltjämt rösta på sitt borgerliga parti, utan att behöva oroas över att kasta bort sina röster.

Det är inte enbart på grund av väljaropinionen som en gemensam partibeteckning kan locka de borgerliga partierna. Bland såväl borgerliga politiker som väljare ökar likheten i åsikter. Väljarna byter friskt mellan borgerliga partier mellan valen. Tre av de borgerliga partierna betecknar sig nu som liberala. Undantaget har varit Kristdemokraterna. De har ofta propagerat för att staten ska underlätta en livsstil som partiet vill ha. Men under förra året började deras partiledare Göran Hägglund tala om ”verklighetens folk” och ville begränsa statens kontroll av vårat vardagsliv. Detta är ett steg i liberal riktning och kanske också ett steg mot en borgerlig valallians.

Bildandet av en valallians utgöra samma vitamininjektion som bildandet av ”Allians för Sverige” var inför valet 2006. Därmed kan opinionsbalansen återigen tippa över till de borgerliga partiernas favör.

Krönika publicerad i Smålandsposten 3 februari 2010: http://www.smp.se/ledare/valallians—vitamininjektion-for-de-borgerliga(1755868).gm

Spelarna satsar på rödgrön valseger

På vadslagningsfirman Ladbrokes är det möjligt att satsa på vilket av blocken som vinner valet 2010: borgerliga alliansen eller de rödgröna. Tidigare har på denna blogg noterats att Ladbrokes ger lägre odds för borgerliga valseger än för en rödgrön valseger. Låga odds för de borgerliga innebär att fler av de som satsar pengar tror på borgerlig valseger. I september skedde den senaste förändringen av oddset (en förändring som jag missat), vilket innebar att oddset minskade för det rödgröna blocket och att spelarna tilltro till en rödgrön valseger tycks öka (se diagrammet nedan). Samtidigt ökade oddset för den borgerliga alliansen. Det pågår en diskussion i vad mån vadslagning är en god indikator på väljaropinion eller prognos för framtida politiska händelser. Många menar att vadslagning är den bästa indikatorn på vad som kommer att hända. Det finns även statsvetare som uttalat såväl intresse som en viss skepsis för kvalitén på spelprognoser av den typ som presenteras i diagrammet nedan. Till detta kommer en diskussion om spelmissbruk, men den är inte begränsad till politik

Vanligare med flera dödsannonser

Tidningarnas dödsannonser är fascinerande. Det säger en del om samtiden med också om något så evigt som döden. Sedan länge har det konstaterats att dödsannonserna har sekulariserats. Från det obligatoriska korset (eller möjligtvis någon symbol för någon icke-kristen religion) har det nu kommit fram rader av icke-religiösa symboler av olika karaktär i dödsannonserna. Även bland kristna symboler märks nu en större mångfald. Det svarta korset finns alltjämt, men även ”uppståndelsekors”, duvor, symbolen för tro, hopp och kärlek och mycket annat. Ibland noterades två dödsannonser, oftast som resultat av en skiljsmässa. Men i Smålandsposten finns det nu för tiden ofta betydligt fler annonser än så. Speciellt många annonser tycker jag mig se när någon har dött ”i förtid” och ännu fler om dödsorsaken varit plötslig.  Familj, olika vänkretsar och arbetskamrater väljer att sätta in separata dödsannonser. Först trodde jag att det bara var ett tidens tecken. Men enligt Kyrkans tidning är det främst ett fenomen i Småland. Läs den intressanta artikeln här.

Vad är de kränkta över?

Både Östgötacorrespondenten och Dagen rapporterar om att kristna i Senegal skall ha blivit upprörda över att landets president Wade sagt något i stil med att den muslimska majoriteten inte betraktar Jesus Kristus som Gud och att muslimer betraktade landets kyrkor som ställen där man ”tillber någon som inte är Gud”. Vad är det att bli upprörd över? Det är snarare en självklarhet. Om inte så hade varit fallet hade muslimer varit kristna istället.  Det Wade uttrycker är snarare ett ömesidigt förhållningssätt mellan de båda religionerna, något som alla bör respektera och tolerera.

Seminarium om svenska muslimer som väljare.

Fredagen 30 oktober deltog jag i seminariet Därför röstar muslimer rött på Socialdemokraternas partikongress. Arrangörer var Kristna Socialdemokrater. Vill du se och lyssna på seminariet kan du göra det här.

Tro och politik

Två statsvetarkolleger — Ulf Bjereld och Douglas Brommesson — har skrivit boken ”Politik och kristen tro: två berättelser”. Jag recenserar den i Frisinnad Tidskrift. Läs här.

Seminarium om muslimska väljare på S-kongressen

Äntligen! Det blev Ostrom.

Det är med lite avund som jag brukar ta del av kungörelserna om vem som blir nobelpristagare i olika ämnen. Det finns inget nobelpris i statsvetenskap, men sedan 1969 delar man ut ett pris i ekonomi till Alfred Nobels minne. Detta nobelpris har i år bland annat gått till statsvetaren Elinor Ostrom vid Indiana University i USA. Det är inte första gången en statsvetare kammar hem detta pris. Tidigare har statsvetaren Herbert Simon fått samma pris.

Vad är det som gör att Elinor Ostrom är värdig nobelpriset i ekonomi? Det går att läsa i hennes bok ”Governing the Commons”, som är en modern statsvetarklassiker. Det är vanligt att det som ägs gemensamt och som alla har ansvar för är i realiteten ingen ansvarig för. Ett exempel: I en bostadsrättsförening finns det en gemensam gräsmatta som skall klippas och hållas i ordning. Det är bostadsrättsföreningen som gemensamt ansvarar för detta. Men det är sällan någon som frivilligt klipper gräsmattan. Istället finns risken att varje bostadsrättsinnehavare tänker att det får någon annan göra. Då får jag ju ändå glädje av det. Detta kallas för gratisåkande. Till slut kanske gräsmattan är så dåligt skött att ingen kan njuta av den. Detta kallas för problemet med kollektivt handlande.

Men Ostrom menar att det inte behöver vara så. För hon – liksom många andra av oss – har noterat att det visst finns gemensamt ansvar som fungerar alldeles utmärkt. Hon sammanfattar erfarenheter som genomgående återkommer i olika fall av framgångsrikt gemensamt ansvarstagande som hon undersökt i åtta punkter.

1. Det finns tydliga gränser och regler för bland annat vad som är gemensamt, vem som tillhör gruppen och deras gemensamma ansvar.

2. De regler som gäller är anpassade till respektive grupps gemensamma behov.

3. De som är påverkade av reglerna är de som skall kunna vara med och ändra på dem.

4. Utomstående respekterar gruppens interna regler.

5. Inom gruppen finns möjligheter att övervaka att reglerna efterföljs av varje medlem.

6. Det finns olika grader av bestraffningar mot dem som inte följer reglerna.

7. Vid konflikt har gruppen med enkla medel tillgång till metoder som kan lösa konflikter.

8. Om gruppen är en del av en större enhet är beslutsfattande så decentraliserat som möjligt. Det finns all anledning att se fram emot prisceremonin där Ostrom tar emot sin medalj.

Statsvetarprofessorn Emil Uddhammar vid Växjö universitet är knuten till Ostroms seminarium. Förhoppningsvis dyker statsvetaren och nobelpristagaren Elinor Ostrom upp i Växjö i december och föreläser.

Krönika publicerad i Smålandsposten 14/10 2009.

Norska valet

I valet till norska Stortinget finns ingen spärr till de fasta mandaten, men väl till utjämningsmandaten. Spärren är på 4 procent. Det liberala partiet Venstre fick 3,9 procent av rösterna och missade 4-procentspärren till utjämningsmandaten med 1 promille och därmed blev Stoltenberg stor segerherre. En promille av rösterna är ungefär 2 700 röster.

Det är kris för Socialdemokraterna i Stockholm

Min kollega Ulf Bjereld har till Eko-nyheterna i Sveriges radion sagt att ”det aldrig har gått riktigt bra för Socialdemokraterna i Stockholm”. Det är lätt att något som upprepas ofta blir en allmän uppfattning enbart för att den alltid upprepas, oavsett vad som faktiskt har hänt. Det är ofta som Socialdemokraternas problem i Stockholm diskuteras. Men finns det verkligen något att diskutera? Låt oss ta en titt på Socialdemokraternas stöd i riksdagsvalen i Stockholms kommun under enkammarriksdagen. I figuren nedan jämförs Socialdemokraternas stöd i riksdagsvalen 1973-2006 med motsvarande resultat i hela riket. Detta sker genom att beräkna differensen procent Socialdemokratiska röster i Stockholms kommun minus procent Socialdemokratiska röster i hela riket.

Figur: Socialdemokraternas stöd i Stockholms kommun jämfört med hela riket 1973-2006 (procentdifferens).

Som synes har Socialdemokraterna redan på 1970-talet något svagare stöd i Stockholms kommun jämfört med hela riket. Därefter minskar dock Socialdemokraternas stöd i Stockholms kommun och det minskar betydligt mer än i resten av Sverige. Därför ökar procentdifferensen efter varje riksdagsval undantaget de två som ägde rum 1991 och 1994. År 1973 samlade Socialdemokraterna nästan 40 procent av rösterna i Stockholms kommun. I senaste riksdagsvalet var motsvarande röstandel 23 procent. I SCB:s senaste partisympatimätning från maj 2009 samlar Socialdemokraterna i Stockholm någon enstaka procentenhet mer än senaste valresultatet. Det bör vara rimligt att påstå att det finns en speciell kris för Socialdemokraterna i Stockholm. Därmed är det fritt fram att börja spekulera om varför det är så.