Kampen mellan blocken II

10 09 2014

Nu duggar opinionsundersökningarna tätt. Jämfört med antalet opinionsundersökningar för 10-15 år sedan är det fler opinionsföretag som genomför fler mätningar under de sista veckorna inför valet. Detta är i grunden bra. Väljarna får mer information om partierna för att kunna göra mer informerade val. Nackdelen kan vara ”speljournalistik”, att den medialiserade politiken handlar mindre om dess innehåll och mer om vinnare och förlorare i opinionen. Men det är långtifrån säkert att denna diskussion beror på opinionsmätningarna. Kanske skulle matchreferaten om kampen mellan partierna vara lika intensiv även om vi fick ta del av ett färre antal opinionsmätningar inför riksdagsvalet. Men då skulle diskussionen vara byggd på sämre information.

I en tidigare bloggpost jämförde jag opinionsstödet mellan de politiska blocken från 1960-talet och framåt. Som mätpunkt använde jag Sifo:s opinionsmätning i början av september. För några år sedan, då det gjordes färre opinionsmätningar var det självklart vilken av Sifo:s mätningar som genomfördes ”i början av september”. Nu kommer mätningarna så ofta att det inte ens för ett opinionsföretag är självklart vilken mätning som görs ”i början av september”. Mångfalden av mätningar blir i detta fall än mer relevant om skillnaden mellan blocken snabbt förändras. Så tycks ha skett ”i början av september”, ett tecken på stor rörlighet bland väljarna. Därför publicerar jag nu en jämförelse av opinionsstödet mellan blocken med Sifo:s andra mätpunkt ”i början av september” som visar på ett mindre avstånd mellan de politiska blocken. Blockskillnaden är då 4,5 procentenheter till det rödgröna blockets favör.

Nedan finns en tabell över olika opinionsundersökningar som Sifo genomfört runt första september innan ett riksdagsval sedan 1960, totalt 17 riksdagsval. Mellan 1960-1985 bildar s+vpk block, därefter ingår även mp. Mellan 1960-1988 bildar m+c+fp block, därefter ingår även kd. Resultaten har ordnats från det mest ojämna opinionsläget till det mest jämna, utan att ta hänsyn till vilket av blocken som är störst.

Tabell: Skillnad i opinionsstöd mellan de politiska blocken 1960-2014 enligt Sifo (absolut procentdifferens mellan blocken).

Skillnad II

 

Vid en jämförelse mellan Sifo:s opinionsmätningar inför riksdagsvalen under drygt 50 år tillbaka i tiden hamnar den aktuella noteringen från Sifo (4,5 procentenheters skillnad mellan blocken) mellan valet som gjorde Carl Bildt till statsminister 1991 (5,0 procentenheter skillnad mellan blocken) och den historiska första borgerliga valsegern 1976 samt valet till lotteririksdagen 1973 (4,0 procentenheter skillnad mellan blocken). Vid riksdagsvalen 1976 och 1991 uppgav Sifo att det borgerliga blocket var större än vad som då kallades för det socialistiska blocket. Detta var också fallet när rösterna i riksdagsvalet räknats samman. I valet 1973 rådde en borgerlig övervikt i Sifo:s mätning, men valet resulterade i jämviktsläge i riksdagen i och med att de båda blocken fick lika många mandat.





Statsvetarna på Linnéuniversitetet tippar valutgången

9 09 2014

På Institutionen för statsvetenskap på Linnéuniversitetet har personalen tippat utgången för riksdagsvalet. Detta är onekligen att sticka ut hakan för en statsvetare är ingen siare. Utifrån valtips från tidigare år är det också lätt att konstatera att statsvetarna inte är några mästertippare. Variationen mellan de olika tipsen — liksom statsvetarnas forskningsområden — är stor, men när ett medelvärde beräknas blir resultatet som framgår i tabellen.

Tabell: Statsvetarna på Linnéuniversitetet tippar resultatet i riksdagsvalet (medelvärden).
Valtips 2014

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jämfört med föregående riksdagsval tippar statsvetarna att Sverigedemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet går framåt. Samma sak gäller Feministisk initiativ, men då tippar statsvetarna att detta inte räcker för att partiet ska passera 4-procentspärren och ta sig till riksdagen. Enligt statsvetartipset åker inga partier ur riksdagen, men däremot tror de att framförallt Moderaterna, men också samtliga övriga borgerliga partier minskar. Även Socialdemokraterna tros backa något. 

Vad gäller kampen mellan blocken tippar statsvetarna att det rödgröna blocket får 46,5 procent och blir större än Alliansen som de tror får 38,7 procent. Statsvetarna tippar att Alliansen gör ett uruselt val, således. Dessutom tror de att inget av blocken får egen majoritet i riksdagen.

Linnéuniversitetets statsvetare tippar också att valdeltagandet blir 84,1 procent. Det är ungefär det samma som 2010 (en liten minskning med en halv procentenhet).

 





Hur jämn är kampen mellan blocken?

4 09 2014

”Nu minskar avståndet mellan blocken” är en kommentar som då och då återkommer om opinionstrenden (se t ex här). Därmed sätts fokus på kampen mellan blocken inför riksdagsvalet och skillnaden i opinionsstöd mellan den borgerliga alliansen och de rödgröna. Hur jämnt är det egentligen? Det är ju lätt att kalkylera differensen mellan de båda blockens opinionsstöd. Men är denna skillnad liten eller stor? Vad som är litet eller stort är knappast hugget i sten. Däremot går allt att jämföra, så nedan finns en tabell över olika opinionsundersökningar som Sifo genomfört runt första september innan ett riksdagsval sedan 1960, totalt 17 riksdagsval. Mellan 1960-1985 bildar s+vpk block, därefter ingår även mp. Mellan 1960-1988 bildar m+c+fp block, därefter ingår även kd. Resultaten har ordnats från det mest ojämna opinionsläget till det mest jämna, utan att ta hänsyn till vilket av blocken som är störst.

Tabell: Skillnad i opinionsstöd mellan de politiska blocken 1960-2014 enligt Sifo (absolut procentdifferens mellan blocken). Blockskillnad

Vid en jämförelse mellan Sifo:s opinionsmätningar inför riksdagsvalen under drygt 50 år tillbaka i tiden tillhör det aktuella opinionsläget mellan de politiska blocken ett av de mer ojämna. Den aktuella noteringen från Sifo (7,3 procentenheters skillnad mellan blocken) hamnar mellan de socialdemokratiska promenadsegrarna vid 1988 (7,0 procentenheter) och 2002 (8,1 procentenheter) års riksdagsval. När mindre än två veckor kvarstår av valrörelsen är kampen mellan den borgerliga alliansen och de rödgröna således inte speciellt jämn, snarare tvärtom.





Fredrik Reinfeldt i Vårgårda möte

29 08 2014

Så längt tillbaka som det finns data har Moderaterna har alltid varit underrepresenterade bland frikyrkoväljare. Men utifrån en svag position har partiet på senare år gått framåt bland dessa väljare. På fredagskvällen frågades Moderaternas partiledare Fredrik Reinfeldt ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (se här: http://equmeniakyrkan.se/vargardamote/webbsandningar/). Det var den sista av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun.

Första frågan gällde en väljare som inte visste varför hon stödde Moderaterna. Skulle Reinfeldt kunna ge henne några tips? Till att börja sa Reinfeldt att det visst var ok att inte vara så engagerad i politik. Men när det väl var sagt så nämnde han Moderaternas förmåga att böra regeringsansvar, arbeta på lång sikt, hålla vad de lovar och ha förmåga att göra det de lovar samt hålla ihop Sverige. Noterbart är att Reinfeldt i detta avseende sa väldigt lite, om något, om den moderata politikens innehåll.

När Reinfeldt senare tillfrågades om vad som var Moderaterna stora berättelse menade han att Moderaternas utgångspunkt är människan. Människans förmåga att växa och vad vi gör för att stödja människor som har problem att växa. Människan skulle forma sitt liv utifrån egen begåvning och egen kraft. Reinfeldt konstaterade att människor har makt och möjlighet att utvecklas. Har man förmågan att ta hand om sig själv och har kraft över menade Reinfeldt att man borde använda den förmågan för att hjälpa andra människor.

Ett avsnitt av utfrågningen behandlade brottslighet. Reinfeldt upprepade flera gånger att brottsligheten minskar överlag. Men för att åstadkomma ytterligare förbättring talade Reinfeldt utförligt om straff och påföljd som lösning på brott, exempelvid sexualbrott och våldsbrott. Efter anmodan räknade han också upp kringliggande insatser som kriminalvård, brottsoffer, kvinnojourer.

Hermansson berömde Reinfeldt för att han sagt att det var dags att öppna våra hjärtan. Men menade han det verkligen? Ja, bekräftade Reinfeldt. Han sa att vi inte kan ha den värsta flyktingsituationen på 90 år och stänga våra gränser. Nu är tiden att ta emot flyktingar. Han menade att det var kortsiktigt rätt och långsiktigt klokt. Det blev en lång applåd. Hermansson kritiserade dock statsministern för att biståndet användes för att betala flyktingmottagandet. Reinfeldt försvarade dock att vissa kostnader för flyktingmottagningen räknades av biståndet. Men Reinfeldt menade att hans regering upprätthållit biståndsmålet, detta samtidigt som flyktingmottagandet var stort. Därmed utnämnde han återigen Sverige till en humanitär stormakt.

Eriksson nämnde ett upprop från präster och diakoner om att socialtjänsten inte gav tillräckligt stöd till behövande. Reinfeldt verkade mena att det visst finns hjälp enligt fastslagna normer för dessa människor. Jan sa också att kommunerna inte behöver spara eftersom den ekonomiska utvecklingen är god. Det finns därför inta hinder för kommunerna att kunna avsätta medel för socialtjänsten i sina budgetar. Ändå, menade Reinfeldt att socialtjänsten av olika skäl inte nådde alla. Därför är det bra att det finns alternativ av den typ som kyrkor är.

Men, fortsatte Eriksson sin del av utfrågningen, a-kassan har inte höjts sedan 2002. Varför vill ni inte att den ska följa löneutvecklingen? Reinfeldt menade då att medborgare kan ordna en högre a-kassa genom egna privata försäkringar. Det verkade som han tyckte att a-kassan inte var riktigt som andra socialförsäkringar. Till skillnad från dessa menade Reinfeldt att a-kassan inte har till syfte att verka utjämnande över tid. A-kassan är bara avsedd att vara ett tillfälligt stöd omkring fyra månader medan individen är mellan två jobb, sa statsministern.

Det är ett spännande samhälle som vi lever i nu, menade Reinfeldt. Han tyckte att det är en tid där vi har mer möjligheter att välja och själva bestämma. Men han poängterade också att vi ska använda vår styrka att sträcka ut till dem som behöver det. Och till sist sa statsministern något som några kan uppfatta som okaraktäristiskt för att vara honom. Han sa sig värdesätta att skillnaderna är små i samhället. För i Sverige har vi små skillnader, sa Reinfeldt.





Jimmie Åkesson i Vårgårda möte

29 08 2014

För första gången var Sverigedemokraternas partiledare i Vårgårdamöte. Det var den sjunde av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun (se utfrågningarna här: http://equmeniakyrkan.se/vargardamote/webbsandningar/). För Sverigedemokraterna är frikyrkoväljarna en svag väljargrupp, inte minst i Equmeniakyrkan. Att det var bortaplan för Jimmie Åkesson märktes när pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson ställde sina frågor. Frågorna ställdes utifrån en till Sverigedemokraterna kritisk ståndpunkt, något som nästan lyst med sin frånvaro vid tidigare utfrågningar av partiledarna.

Precis som alla samtal inleddes detta med en slags genomgång av partiledarens bakgrund med starkt fokus på familjen: Åkesson är från Sölvesborg, sambo och har ett barn. Men redan från början markerar Hermansson avstånd med att ta upp ett uttalande från en av Sverigedemokraternas kandidater till riksdagen där ansvar för kvinnomisshandel lades på offret. Själv var deltar Hermansson i den rörelse som varje torsdag klär sig i svart för att visa solidaritet med människor utsatta för våld mot kvinnor.

Hermansson betonade att hon ville verka i Jesus efterföljd. Hon menade att Equmeniakyrkan, trots att hon erkände dess brister, vill vara öppna mot minoriteter utifrån att alla människors lika värde. Hon talade för sitt samfund och sa att de förfärades över vad de hör från Sverigedemokraterna. Åkesson svarade med att önska ett mer realistiskt perspektiv i den värdsliga värden. Hermansson menade istället att det måste vara något fel när världens rikaste länder öppnar för några tusen människor när fattiga länder öppnar för miljoner. Åkesson uppgav då att han istället ville hjälpa människor i dessa flyktingläger, det var mer effektivt. Riktigt hur det skulle gå till gick han inte in på. Dessutom ville Åkesson minska det svenska biståndet med en tredjedel.

Den kritiska grundtonen fortsatte när Eriksson inledde sin del av utfrågningen med att sjunga Kents ”Sverige”. Han undrade vad kristna värderingar, vad innebar för Åkesson. Han nämnde då att kristendomen har en självklar plats i det svenska samhället sedan 1000-tals år. Som exempel nämnde Åkesson några symboler och råkade då också nämna midsommarstången, vars kristna bakgrund dock dementerades av Eriksson.

I samtalet med Eriksson framhöll Åkesson vikten av en gemenskap som håller samman Sverige. I Vårgårdamöte tycktes det enligt Åkesson finnas en gemensam tro, men så ser det enligt honom inte ut i samhället. Han beskrev Sverige som segregerat. Eriksson undrade då om inte kärleken mellan människor kan vara det gemensamma. Är inte kärlek mellan människor med olika bakgrund möjlig? ”Nej, det tror jag inte”, svarade Åkesson. ”Det är därför vi har krig. Alla älskar inte varandra, även om det skulle vara bra om det vara så.”





Göran Hägglund i Vårgårda möte

29 08 2014

I onsdagskväll var det dags för Göran Hägglund, partiledare för Kristdemokraterna, att frågas ut av pastorerna Britta Hermansson och Robert Eriksson på Vårgårda möte (använd länken för att se hela utfrågningen: http://equmeniakyrkan.se/vargardamote/webbsandningar/) Det var den sjätte av åtta utfrågningar av partiledarna inför valet som Equmeniakyrkan (f d Missionskyrkan) arrangerar tillsammans med samfundets församlingar i Vårgårda kommun. Det verkade som om Hägglund kände att han var lika mycket på hemmaplan som miljöpartiets Gustav Fridolin gjort tidigare.

Trots försöken att lansera sig som familjens röst poängterade Hägglund att sjukvården var den hetaste frågan för Kristdemokraterna. Utan att nämna något önskemål om att förstatliga sjukvården (varför sa inte Hägglund det?) framhöll Kristdemokraternas partiledare han ville se århundradets sjukvårdsreform för att få en mer effektiv och jämlik vård i Sverige. För detta funkade inte landstingen, utan sjukvården måste organiseras om. Hägglund talade också om psykiatri och om ett eventuellt framtida svenskt medlemskap i NATO. Själv begärde han en gång i tiden vapenfritjänst, men uppgav att han nu ändrat uppfattning. Istället gjorde Hägglund en plädering för varför ett försvar behövs.

Hägglund framhöll också behovet av att svensk flyktingpolitik är generös liksom biståndet. Han talade engagerat om kristna och andra minoriteter i Mellanöstern.

Hägglund menade att kristna församlingar ofta bryr sig om andra människor. Som exempel tog han när något exceptionellt händer och att människor då ofta kommer för att känna mänsklig gemenskap i kyrkan. Hägglund menade att det offentliga inte kan greja allt, utan sjöng civilsamhällets lov. Han menade att det finns rika traditioner i kyrkan som gör att människor fortsätter tänka utanför sig själv.

Hermansson kom i sina frågor också in på skillnaden mellan tro och politik. Ska man skilja på tro och politik? Hör det ihop eller är det två saker? Hägglund menade att det innebär stora risker för ett samhälle när religion blir politik eller politik blir religion. Då riskeras religionsfriheten. Istället menar Hägglund att gudstro kan vara en drivkraft för människor att verka politiskt. Det går inte att göra politik av det som är rena trosfrågor. Men kristendomen förmedlar enligt Hägglund fantastiska värderingar och han menar att det är en fenomenal grund för det egna livet och politiken. ”Kristdemokratin bygger på värderingar som finns i kristendom”, sa Hägglund.

Vad är då trosfrågor? Hägglund gav då exempel från extrem islamism eller att riksdagen skulle bestämma vad folk ska tro. Men något riktigt svar på frågan kom aldrig. I sitt slutord kanske Eriksson hjälpte Hägglund genom att komma med ett svar. ”Kristen tro är inte reducerad till värderingar, det är ett liv.”





Politisk DNA?

27 08 2014

Arv och miljö är två olika förklaringar till varför människor är olika som individer. Arv betonar biologiska gener, människors olika DNA, som förklaring. Miljö betonar istället människans individuella erfarenhet: det omgivande samhället, uppväxtförhållanden, klass och så vidare. Socialisationsteorin är den som vanligen används för att förklara miljöpåverkan: människor lär sig av andra människor.

Ungefär samtidigt har massmedia rapporterat om två studier från olika forskargrupper som rör våra gener. Den ena studien presenterades i Proceedings of the National Academy of Science of the United States of America. Den undersökte generna på vänner utanför släkten som personerna i undersökningen hade. Studien rörde alltså inte relationer inom familj eller annan släkt. I studien framkom att genuppsättningen på våra vänner i relativt hög utsträckning liknade vår egen. Det ligger nära till hands att misstänka en viss egenkärlek. Vi trivs bäst med dem som liknar oss själva, i alla fall i vissa avseenden.

Förklaringen i detta fall utgår inte från arv, utan från miljö. Människor söker och får bekräftelse i andra människor som liknar dem själva. Den andra studien publicerades i Behavior Genetics och rörde politiska skillnader mellan enäggs tvillingar och tvåäggstvillingar med data från Sverige och fyra andra länder. Forskarlaget kom fram till att enäggstvillingarnas åsikter var mer lika varandra än tvåäggstvillingarnas. En slutats som forskarlaget drog rörde det biologiska arvet. Enäggstvillingarna hade mer likartad DNA än vad tvåäggstvillingar hade. Ju mer gemensam genuppsättning, desto mer likartade politiska åsikter. Därmed drog forskarna slutsatsen att människans gener påverkade våra politiska åsikter. Men de menade inte att generna förklarar alla politiska åsikter: miljö är alltjämt viktig. Måhända känner sig en del forskare som enbart sett till miljöpåverkan för att förklara människors åsikter lite oroade över att den egna forskningstraditionen kan bli obsolet. Då kan den första studien – den om vännernas mer gemensamma DNA – komma till räddning.

Den pekar på att slutsatsen om att tvillingarnas gener påverkar politiska åsikter kan vara felaktig. För männi skor kommer varandra nära och blir vänner på grund av lite mer likartade gener. Detta bör särskilt gälla enäggstvillingar med lika DNA än vad som är fallet med andra syskon med DNA som är mer olika varandra. Då enäggstvillingarna känner igen sig själva i varandra tenderar de att mer söka varandras gemenskap än andra syskon.

Därmed delar de också varandras erfarenheter och gör samma saker i större utsträckning än andra syskon.

I så fall bör enäggstvillingarnas likartade politiska åsikter kunna uppstå genom vanlig socialisationsprocess: enäggstvillingarna lär sig av gemensamma erfarenheter och av varandra. Då är det miljö och inte det biologiska arvet som ger åsiktslikheterna. Därmed kan de likartade åsikterna mellan tvillingarna ha uppkommit genom miljö, inte arv.

Krönika publicerad i Barometern och Oskarshamns-Tidningen 27 augusti och i Smålandsposten 9 augusti 2014.








Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.